Wicked Fox - Kat Cho

Wicked Fox av Kat Cho
Serie: Gumiho #1
Sidantal: 429
Utgiven: 2019
Förlag: G.P. Putnam's Sons Books for Young Readers
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor

Jag fick Wicked Fox i en av mina boxar från Fairy Loot och jag blev väldigt pepp på att läsa den när jag insåg att den utspelade sig i Sydkorea och inkorporerar det koreanska språket i dialogerna, något som jag har börjat älska i böcker.

Boken handlar om Gu Miyoung som är en gumiho, en räv med nio svansar, och lever på att ta mäns gi (livskraft) för att kunna leva ett odödligt liv. När hon och hennes mamma flyttar till Seoul möter hon Jihoon när han blir attackerad av en goblin och räddar hans liv. Men i samband med attacken tar hennes fox bead - hennes själ - fysiskt form och hon behöver få tillbaka den inom sig så fort som möjligt då den som håller i en fox bead kontrollerar den gumiho pärlan tillhör.

Mina tankar och känslor inför den här boken är i något av en konflikt. Samtidigt som jag verkligen älskar världen, Chos språk och tolkningen av mytologin så kan jag inte sluta att tänka på att Wicked Fox kändes utdragen emellanåt.

Bokens karaktärer har djup och jag kände att jag kunde känna igen mig i dem. Miyoung och Jihoon har med- och motgångar vilket är något jag uppskattade mycket under läsningen. Oftast hade de mer mot sig än med, men Cho lyckas få med alla känslor som detta innebär och när de behövde få mer plats fick de det i handlingen. Det gjorde att handlingen inte gick lika fort fram men jag gillade att jag fick djupare förståelse för karaktärerna och hur de reagerar.

En del av handlingen jag verkligen föll för var kulturen och språket som finns med. Jag har läst en del böcker på senaste tiden som just har med små delar av språket där boken utspelar sig och jag fullkomligt älskar det!! Praktiskt finns det även ordlista längst bak i boken, vilket uppskattades många gånger. Det ger en autenticitet till att handlingen faktiskt utspelar sig i Sydkorea.

Wicked Fox bjuder på en inblick av koreansk mytologi och kultur med komplexa karaktärer och en spännande handling. Rekommenderas!

Andra delar i serien:

1. Wicked Fox

2. Unititled

To Kill a Kingdom - Alexandra Christo

To Kill a Kingdom av Alexandra Christo
Sidantal: 352
Utgiven: 2018
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

To Kill a Kingdom blev för mig beskrivet som en omtolkning på Den lilla sjöjungfrun fast med en blodig tvist. Efter att ha läst den håller jag verkligen med om den beskrivningen, men jag hade inte förstått hur blodig den faktiskt skulle vara. (Men jag gillar't!)

Prinsessan Lira är en siren som varje år inför sin födelsedag tar ett hjärta från en prins, något hon blivit känd för både bland andra sirener och hos människorna. Hon är jagad av prins Elian vars uppdrag är att göra världen fri från sirenernas plåga. Efter ett misstag Lira begår blir hon straffad av sin mor Sea Queen att få en människakropp och måste komma med prins Elians hjärta till henne, annars förblir Lira människa för evigt.

Boken är berättad från både Lira och Elians PoV, vilket jag tycker passar berättelsen bra praktiskt sett. Båda karaktärerna är från olika världar och för med sig den erfarenheten till deras perspektiv.

Trots att Lira inte är en sjöjungfru, finns det många detaljer som hänvisar till Den lilla sjöjungfrun av H. C. Andersen men även Disney-filmen med samma namn. Lira är en rödhårig tonåring som sjunger för att lura människor att drunkna. Christo har även tagit en detalj från Andersen som jag blev överraskad över, nämligen att nära en siren dör blir hon till skum. Det är nämligen vad som händer den lilla sjöjungfrun när hon dör i slutet. När det kommer till hintar från Disney känns det som att Christo har tagit inspiration från Ariel och Ursula för att skapa Lira. Hon är inte riktigt god (med alla hjärtan liksom) men även inte riktigt ond, eftersom hon vill ge hennes folk något bättre än vad hennes mamma gör.

När det kommer till karaktärgalleriet i boken är jag imponerad över hur komplexa och tredimensionella Christo har skapat karaktärerna. Många av dem har en historia som får plats i berättelsen och som beskriver deras driv och motiv vilket gör dem minnesvärda och skapar en större berättelse av handlingen men även världen den utspelar sig i. Mina favoriter är Lira och Elian, eftersom jag gillar deras utvecklingar i boken och hur deras berättelser vävs ihop.

To Kill a Kingdom är en bok där jag fastnade för handlingen såväl som karaktärer. Jag gillade djupet och hur vissa typiska delar av en ungdomsbok är nedtonade, medan äventyret och karaktärers personlighet och utveckling fick synas.

A Court of Frost and Starlight - Sarah J. Maas

A Court of Frost and Starlight av Sarah J. Maas
Serie: A Court of Thorns and Roses #3.5
Sidantal: 229
Utgiven: 2018
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

A Court of Frost and Starlight är en mellanbok i ACOTAR-serien och handlar i grunden av hur kriget i A Court of Wings and Ruin påverkade huvudkaraktärerna.

Jag har allt mer börjat uppskatta när författare skriver om psykisk ohälsa och speciellt hela "resan tillbaka" till ett fungerande liv. Maas gjorde en stor story arc av Feyres mentala och fysiska resa under de tre första böckerna, med både fram- och motgångar. I ACOFAS har Feyre ett helt annat nätverk av människor omkring sig som stöttar varandra, vilket gör att hon inte går lika djupt i en depression som i ACOMAS. Istället börjar fokuset skifta till hennes systrar, Elaine och Nesta, som i ACOMAS blev tvingade till att bli s.k. "Made" (ändra form från människa till faerie) och ge upp sina liv eftersom de inte längre kunde bo bland människor.

Men även om jag tycker mycket om denna del av berättelsen kändes denna läsning lite onödig. Det händer inget direkt stort i den, förutom att finns lite hintar om vad som kommer i nästa del av serien. Den var dock lite mysig med firandet som påminner mycket om julafton (maj kanske är lite fel tid att ge ut den på året?).

Allt som allt gillade jag läsningen, men känner inte att den är direkt nödvändig för serien i sig. Men om du gillar karaktärerna och världen, ge den en chans.

Andra delar i serien:
1. A Court of Thorns and Roses
2. A Court of Mist and Fury
3. A Court of Wings and Ruin
3.5. A Court of Frost and Starlight
4. Unititled
5. Unititled
6. Unititled

How to Marry a Werewolf - Gail Carriger

How to Marry a Werewolf av Gail Carriger
Serie: Claw & Courtship #1
Sidantal: 196
Utgiven: 2018
Språk: Engelska
Betyg: 5/5 stjärnor!

Obs! Se upp för spoilers från tidigare utgivningar av författaren!

Det är allt fler författare som skriver vidare på sina verk, bygger ut världen och introducerar nya karaktärer samtidigt som tidigare karaktärer åldras eller inte är födda ännu. J. K. Rowling är nog den som är mest känd för detta genom bla Pottermore och Fantastic Beasts and Where to Find Them. Men Gail Carriger har också gjort det, den senaste i ledet är How to Marry a Werewolf.

Faith är en amerikanska som efter en skandal i Boston sätter synen på London och giftermål. Precis när hon har landat blir hon tvungen att gå igenom en kontroll som leds av varulven Major Channing (Channing of the Chesterfields Chaninngs). Detta blir början på deras förhållande som fortsätter att utvecklas under säsongens gång.

How to Marry a Werewolf är en novella som utspelar sig efter ett antal av Carrigers andra utgivningar. Själv rekommenderar jag att en bör ha läst Parasol Protectorate- och The Custard Protocol-serien samt Romancing the Werewolf för att hänga med i detaljerna i berättelsen och hos några karaktärer (samt undvika spoilers från dem delarna).

Novellan är skriven från både Faith och Channings PoV, vilket gör att läsaren verkligen kommer dem nära. Från tidigare har det hintats om Channings förflutna, men här ger Carriger förklaringar till vem han var som människa och hur han blev varulv. Faith är efter skandalen i Boston inte beredd på det varma bemötandet hon får i London. De avlägsna släktingar hon bor hos är vänligheten personifierad efter sin uppväxt hos sina kalla och misshandlande föräldrar.
     Jag tycker att både Channing och Faith har riktigt bra storylines i berättelsen. Det syns tydligt att de har varit med om svåra saker och jag gillar verkligen sättet som de båda kommer att accepterar/behandlar dem och till slut går vidare. Channing har för mig varit svår att tycka om tidigare, men nu när jag faktiskt får en förklaring till hans beteende. Faith gillade jag från första stund och det var fint att se henne testa sina vingar i Londons societet.

Personligen gillar jag dessa novellas som Carriger har skrivit i några år nu. Det blir som en djupdykning hos några få utvalda karaktärer under en begränsad tid som gör att jag som läsare kommer dem närmare. Än så länge har jag gillat alla de hon har publicerat, speciellt How to Marry a Werewolf. Rekommenderas varmt!

The Darkest Part of the Forest - Holly Black

The Darkest Part of the Forest av Holly Black
Sidantal: 328
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 3.5/5 stjärnor

Mitt förhållandet med Holly Black är något som går tillbaka många år och som med tiden har blivit allt mer komplicerat. Allt började med Spiderwick och fortsatte senare med Berörarna-serien, novellsamlingen The Poison Eaters and Other Stories samt Magisterium-serien med Cassandra Clare och nu till slut The Darkest Part of the Forest. Ibland kan jag ha svårt för hennes böcker men jag faller alltid för handlingen eller koncepten.

The Darkest Part of the Forest handlar om tvillingarna Hazel och Ben. I staden Fairfold har de växt upp jämsides med de faeries som finns där. Den mest anmärkningsvärda är pojken med horn som sover i sin glaskista mitt i skogen, men när han vaknar upp kommer Ben och Hazel lära sig att faeries inte alltid är så ofarliga som de kan verka.

Vad jag gillade bäst med den här boken var helt klart Blacks hela koncept med faeries och de olika hoven de hör till. Jag har alltid varit lite svag när det kommer till faeries (sedan jag läste Wicked Lovely/Mer än ögat ser av Melissa Marr) och det är kul att se att det fortfarande håller i trots att det har gått en hel del år. Black skriver väldigt levande och jag fastnar för alla detaljer hon väver in i berättelsen och hur små saker kan få stora konsekvenser.

Hazel och Ben är två väldigt olika personer. Där Hazel är mer rättfram och handlingskraftig är Ben romantisk och fundersam. Det är en bra balans mellan dem och deras förhållande färger boken starkt. Det är också härligt att se ett syskonpar i fokus, inte så ofta det händer.

Trots allt det jag gillar med The Darkest Part of the Forest så tog boken ibland under läsningen emot att läsa. Det hände mest i början, för när jag väl hade kommit in i handlingen så drevs jag fram mer att fortsätta läsa. Kanske var att jag var lite skeptiskt om jag skulle gilla boken i början? När handlingen väl började dra igång blev jag fastklistrad vid sidorna.

3 x Minirec: Night Study, See How They Run, Shade Me

Night Study av Maria V. Snyder
Serie: Study #5
Sidantal: 400
Utgiven: 2016
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Fortsättningen (och näst sista boken) om Yelena och Valek bjuder på massvis med action och en hel del driv framåt och utveckling i berättelsen. Större faror hotar på horisonten, men nu är det inte bara freden mellan Ixia och Sitia som står på spel.

Något som jag verkligen har blivit imponerad av är hur Snyder lyckas få handlingen att fortsätta framåt så bra. Ibland kan jag tycka att politiska handlingar kan vara svåra att komma in i (det är inte ett av mina favoritämnen) men Snyder gör den typen av konflikter intressanta att läsa. Gissar att det  också beror på att hennes värld är relativt lätt att komma in i och bygger upp konflikterna med varje bok. Det blir bara spännande och bättre. ^^

Night Study fortsätter bygga på konflikterna från tidigare böcker, men är på samma gång den mest minnesvärda boken för mig sedan Poison Study (sv. Giftet).

Andra delar i serien:
1. Poison Study
2. Magic Study
3. Fire Study
4. Shadow Study
5. Night Study
6. Dawn Study

--------------------------------------------------------------------------------------------------

See How They Run av Ally Carter
Serie: Embassy Row #2
Sidantal: 336
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Ally Carter lyckas igen att få mig att älska en bok med sina koncept (ambassadörer! konspirationer!) och karaktärer som hon pushar allt mer och mer.

Jag gillar hur det finns ett fokus på Grace mentala hälsa i handlingen och att det får ta plats. Det har blivit allt mer inom den riktningen i ungdomsböcker de senaste åren, men Carter kör mycket på att Grace faktiskt mår dåligt och jag tycker om att det får finnas och synas. Alla (både fiktiva och faktiska personer) mår inte bra hela tiden men ofta döljs det bakom ett leende och en handviftning. Vad jag försöker säga att jag tycker att det är uppskattande att läsa om en karaktär som visar att hen mår dåligt.

Vad gäller handlingen började den lite långsamt i jämförelse med slutet som bara flög förbi. Men det var en bra balans mellan personliga kriser, nationella kriser och internationella kriser. Jag blev väldigt förtjust i att Carter kastade in ett konspirationstema. Läsaren får hållas lite på kanten på det viset.

Andra delar i serien:
1. All Fall Down
2. See How They Run
3. Take the Key and Lock Her Up

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Shade Me av Jennifer Brown
Serie: Nikki Kill #1
Sidantal: 441
Utgiven: 2016
Språk: Engelska
Betyg: 4.5/5 stjärnor

Shade Me är en av de böcker som toppar min lista på böcker-som-blow-my-mind. Jag älskade konceptet med att en karaktär ser känslor som färger.

Nikki Kill har något som kallas synesthesia, vilket innebär att hon ser alla känslor runt omkring henne i färg. Det har gjort henne till en outsider i sin skola och hon är på gränsen till att bli underkänd, tills en kväll då sjukhuset ringer och ber henne identifiera en kropp. Peyton Hillis var en av skolan populäraste elever och Nikki tar på sig uppdraget att ta reda på vad som hände med henne.

Utöver hela konceptet med syneshesia gillar jag hur Nikki blir indraget i Peytons mord och hur hon jobbar för att lösa det. Det blir en hel del överraskningar längs vägen, både saker jag kunde se i förväg och som överrumplade mig totalt. Jag gillar Nikkis karaktär otroligt mycket. Hon är realistisk, står på sig och tacklar utmaningar vartefter de kommer.

För den som letar efter en bok med ett unikt koncept: Shade Me är boken för er!

Andra delar i serien:
1. Shade Me
2. Dare You
3. Break Us

Roar

Roar av Cora Carmack
Serie: Stormheart #1
Sidantal: 380
Utgiven: 2017
Språk: Engelska
Betyg: 3.5/5 stjärnor

Under de senaste månaderna har böckerna för mina olika bokcirklar varit lite... upp och ner. Vissa står ut men det har inte varit något som jag kan säga WOW! om direkt. Roar följer i samma spår även om jag tror att uppföljaren kan bli riktigt bra.

Aurora är arvingen till kungadömet Pavan. Alla monarker innan henne har alla haft förmågan att kunna kontrollera stormar som deras land härjas av - det vill säga, alla utom Aurora. För att bevara hemligheten är det uppgjort att hon ska gifta sig med en prins från ett annat kungadöme, någon som har kraften och som kan dölja bristande förmåga. Men Aurora hör rykten om ett sätt att få kraften att kontrollera stormar - genom att fånga en.

När en har läst många böcker inom en genre blir det lätt att vissa händelser blir klichéer, varav Roar har en hel del av. Men det finns ändå en del överraskningar som jag gillade väldigt mycket. Jag fastnade för hela konceptet med personer som kan kontrollera stormar (brukar typ alltid gilla den typen av koncept) och hur Cormack utvecklar Auroras karaktär. Men även för hur vissa saker började som klichéer men som Cormack gjorde en egen tvist av.

Aurora är en karaktär full med överraskningar. I början upplevde jag henne som blyg och osäker på sig själv, men med varje ny miljö visas en hel ny sida hos hennes karaktär. Det var verkligen så att ju mer jag läste om henne, desto mer gillade jag henne.

Kanske lite spoilervarning på detta, men det händer en hel del i slutet som inte får något avslut. Detta gör såklart att min hjärna går igång och föreställer allt som kan hända. (Rätt typiskt för mig faktiskt.) Jag har till exempel några teorier om berättelsens fiendens identitet och hur kärleksdramat kommer avslutas (vet iallafall vem jag hejar på).

Roar är en bok med en del klichéer men med en tvist av Cormack. Spänningen stiger ju närmare slutet läsaren kommer och lämnar sedan läsaren (iallafall den här läsaren) med en önskan om mer mer mer!

Andra delar i serien:
1. Roar
2. Rage

2 x Minirec: Crank, The Flame Never Dies

Crank av Ellen Hopkins
Serie: Crank #1
Sidantal: 537
Utgiven: 2004
Språk: Engelska
Betyg: 3.5/5 stjärnor

Ellen Hopkins böcker är (vad jag vet) alla skriva på vers och är relativt populära hos bokbloggare och andra läsare. Det var en period, tror det var 2013-2014, då det dök upp recensioner i stort sett varje vecka och speciellt Crank-trilogin var ytterst populär. Så självklart när jag hittade hela serien för en billig peng köpte jag den... och lät det samla damm i hyllan tills jag läste första boken, Crank, nu i år.

Crank följer tonårstjejen Kristina, hennes dysfunktionella förhållande med hennes pappa och hur hon under tiden hon bor hos honom börjar använda Crank (aka crystal meth). Under droginfluerande stunder upptäcker hon en annan sida hos sig själv, den självsäkra och sexiga Bree.

Handlingen drog med mig in med starka tag och jag tycker speciellt att själva vers-konceptet fungerade riktigt bra med den. Crank är en berättelse baserad på författarens dotter och hur hon (dottern) likt Kristina/Bree blev drogberoende. Hopkins tar även upp andra ämnen som inte dyker upp så ofta i ungdomsböcker. Det gjorde läsningen lite verkligare, mörkare och nervkittlande.

Jag skulle inte rekommendera Crank till yngre läsare, just på grund av de ämnena som Hopkins tar upp och skriver om. Men för den som är ute efter något verklighetsbaserat och lite obehagligt, då skulle jag rekommendera denna bok. Jag kommer iallafall utan tvekan läsa vidare för att se vad som kommer hända härnäst!

Andra böcker i serien:

1. Crank

2. Glass

3. Fallout

------------------------------------------------------------------------------------

The Flame Never Dies av Rachel Vincent
Serie: The Stars Never Rise #2
Sidantal: 343
Utgiven: 2016
Språk: Engelska
Betyg: 3.5/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

The Flame Never Dies är uppföljaren till The Stars Never Rise som jag läste och älskade för något år sedan. Den var så himlans bra med sitt koncept, karaktärer och handling. Det gjorde ju självklart att mina förväntningar för andra boken var höga, vilket den levde upp till emellanåt.

Nina och gänget med exorcister har flytt från den demoninfiltrerade staden hon har vuxit upp i och befinner sig nu i the badlands. Där möter de nya faror och ställs inför det största hotet som de har mött hittills, men det är inte det brådskande av Ninas bekymmer. Hennes syster Mellie är gravid och om de inte hittar någon själ för barnet kommer den inte överleva.

Om det är något som Vincent fixar med varje bok jag läser av henne så är det att skriva sympatiska karaktärer. Nina är inte en perfekt karaktär och att vara en exorcist faller inte naturligt för henne, vilket nog många kan relatera till när man befinner sig i helt nya situationer och inte har en aning om vad som händer runt en. Det jag nog gillar bäst med Nina är hur driven hon är och gör allt i sin makt för att hjälpa Mellie och de andra i gruppen.

Det är många frågor som äntligen får svar under läsningen och det var flera saker som chockade mig, främst när det kommer till vissa av karaktärernas ursprung. Men något jag blev lite besviken över var att handlingen inte alls var lika mörk eller våldsam som i första boken. Jag hade liksom hoppats på att jag skulle bli lika förskräckt under den här läsningen men så blev det inte, och det lämnade mig besviken efteråt. Boken är fortfarande riktigt bra, men den nådde inte ända fram för mig.

Andar delar i serien:
1. The Stars Never Rise
2. The Flame Never Dies

Wintersong

Wintersong S. Jae-Jones
Serie: Wintersong #1
Sidantal: 436
Utgiven: 2017
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor

Wintersong är en omtolkning av folksagor i Tyskland och den kändes lite som en saga i en saga, vilket var lite speciellt. 

Liesl är uppvuxen med sagor om Goblingkungen, Härskaren över Underjorden och det som inspirerar henne att komponera musik. Men när Liesl växer upp förändras saker och hon glömmer bort hennes barndoms fantasier då hon får allt mer ansvar för värdshuset hennes familj driver. Men när hennes syster Käthe försvinner måste Liesl ta ett viktigt beslut.

På ett sätt är Wintersong en väldigt vacker skriven bok, för Jae-Jones lyckas utomordentligt att skapa en drömlik ton som påminner om en riktig saga. Men för mig personligen så blev det lite för mycket efter halva boken. Jag ville ha fler förklaringar och undvika det spel som ofta utspelar sig i böcker om Det andra folket (ett känt exempel är hur en fairy ingår ett avtal med en människa men inte specificerar detaljerna och därför förlorar människan mer än vad den hade tänkt). Det blev för mycket för min del och jag släpade mig genom sista kapitlen. 

Som karaktär skulle jag beskriva Liesl som en praktisk person samtidigt som hon är en på generationsgränsen mellan den gamla folktron med det moderna tänkandet. Det visar sig bland annat vid att hennes farmor är helt fast vid de gamla traditionerna och har lärt upp Liesl i dem också, hur hennes föräldrar tar flera steg bort från det. Ju äldre Liesl också blir desto mer syns det att hon tar det på mindre allvar och börjar leva med i samhället och dess förväntningar.

Allt som allt är Wintersong ingen dålig bok. Den har många fina sidor och jag gillade hur tydligt det var vart och när den utspelade sig, men den var inte för mig.

Clockwork Angel

Clockwork Angel av Cassandra Clare
Serie: The Infernal Devices #1
Sidantal: 481
Utgiven: 2010
Språk: Engelska
Betyg: 5/5 stjärnor!

The Infernal Devices är en av de få serier jag läste innan jag började blogga under 2012 (med undantag av Clockwork Princess som kom ut 2013) och som så inte har läst sedan 2011 (typ). Detsamma gäller The Mortal Instruments (återigen med undantag av City of Heavenly Fire). Detta gjorde att när jag funderade på att börja läsa Lady Midnight så kände jag att jag ville fräscha upp minnet av de tidigare böcker för att hänga med i allt som har hänt. Det gjorde att en omläsning av TID och TMI blev planerad och påbörjad.

Clockwork Angel utspelar sig under slutat av 1800-talet i London, England. Tessa Gray har rest från New York för att bo med sin bror som jobbar i staden. Direkt när Tessa kommer i land blir hon kidnappad. Hennes kidnappare är personer som tjänar någon kallad The Magister och på hans order tränas Tessa i att använda sina ovetandes krafter för hans syften. Till slut räddas Tessa av en grupp Shadowhunters som hjälper henne hitta svar.

Det är lite förunderligt hur mycket jag både kommer ihåg och har glömt bort av handlingen. Men samtidigt har jag en djupare förståelse för karaktärerna eftersom jag känner till det som ska hända (i stora drag iallafall). Jag har exempelvis mycket mer sympati för Will nu än första gången jag läste boken. Under läsningen märkte jag också att Clare beskriver sina karaktärer mycket genom handlingar och dialoger, medan den flytande berättartexten var rätt så neutral.

När det kommer till min favoritkaraktär i boken står det lika mellan Tessa, Jem och Will. Jag gillar dem alla och av olika anledning, och har svårt att välja en favoriter. Men en av dem anledningar är hur de fungerar ihop, deras förhållanden till varandra.

Clockwork Angel kommer nog länge förbli en av mina favoritböcker, dels på grund av nostalgi och dels på grund av hur mycket jag faktiskt gillar den.

Andra delar i serien:
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess

A Court of Thorns and Roses + A Court of Mist and Fury

A Court of Thorns and Roses av Sarah J. Maas
Serie: A Court of Thorns and Roses #1
Sidantal: 421
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

När A Court of Thornes and Roses kom ut läste jag beskrivningen av handlingen, men tyckte att den lät lite konstigt (underligt nog) och tänkte helt enkelt att den inte verkade vara något för mig. Det som fick mig att till slut plocka upp den, ett år senare, var alla (ni vet vilka ni är!) som tjatade på mig att läsa den.

I korta drag så centrerar boken kring Feyre, den yngsta i en familj och den som tar hand om dem genom att jaga. En dag skjuter hon en varg som visade sig vara en fe (översättning från faerie), men genom denna handling har Feyre brutit mot kontraktet mellan människorna och feerna. I gengäld måste hon ge upp sitt eget liv hos sin familj och leva hos feerna, närmare bestämt i Vårens hov och deras High Lord Tamlin.

Den här boken överraskade mig på många gånger om. Maas vet utan tvekan hur en ska skriva en berättelse med spänningen runt varje hörn och jag var fast efter bara några sidor in. Jag gillade även att den handlade om feer. Det var så länge sedan jag hittade en riktigt bra serie om feer (vilket var The Iron Fey av Julie Kagawa).

När det kommer till Feyre, är hon en karaktär med många dynamiska och olika personlighetsdrag. Något som jag verkligen fastnade för med Maas skildring av henne var att vi fick se henne i så många miljöer och hur hon utvecklades. Det gjorde läsningen så mycket mer intressant.

En bra första bok i en serie och introduktion till en helt ny värld. Maas fortsätter att imponera på mig med sin uppfinningsrikedom.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas
Serie: A Court of Thorns and Roses #2
Sidantal: 626
Utgiven: 2016
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Strax efter att jag hade läst ut A Court of Thorns and Roses plockade jag upp A Court of Mist and Fury från mitt bibliotek och läste sedan ut den på ungefär en sittning. Det kanske illustrerar vad jag tycker om den?

Handlingen plockas upp några månader efter Feyres upplevelser från Under the Mountain. Hon är förlovad till Tamlin och planerar för fullt inför bröllopet men allt är inte bra. Feyre plågas av mardrömmar och hålls instängd och under uppsikt. Hon kan inte röra sig utan att någon har koll på henne. Till slut på sin bröllopsdag kommer Rhysand och säger att det är dags att uppfylla deras uppgörelse. Det blir början på något större än vad Feyre någonsin kunde föreställa sig.

Hur beskriver jag skillnaden mellan ACOTAR och ACOMAF? De ger helt olika intryck och på något sätt känns det som om Maas språk har växt. Fast det kan bero mycket på Feyre själv också - hennes karaktärsutveckling är som en stadig uppförsbacke genom hela boken (med vissa gropar). Det märks hur mycket hon har förändras - och jag måste säga att jag föredrar Feyre i A Court of Mist and Fury.

Något jag kom att tänka på under läsningen är det här med när karaktärer går igenom hårda prövningar eller rent ut sagt blir utsatta för tortyr, fysiskt såväl som psykisk. Genom hela berättelsen finns det karaktärer som har fått utstå saker - även om det är från Feyre det beskrivs mest från och om. I ACOMAF fall blir det en typ av grund för Feyre & Co, en förståelse mellan dem - vilket är något av det finaste med boken i mitt tycke. För oavsett vad du tycker om dig själv, så finns det personer som kan se dig och gilla vad de ser.

En fin bok på många sätt och vis med mycket karaktärsutveckling och bra stegring av handlingen. Det kommer bli spännande att få läsa avslutningen av denna berättelse (kommer tre böcker till med en annan story!).

Sea Glass

Sea Glass av Maria V. Snyder
Serie: Glass #2
Sidantal: 472
Utgiven: 2009
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Jag gav mig på Sea Glass direkt efter att jag läste ut Storm Glass, vilket passade riktigt bra. Det var inga problem alls att sträckläsa böckerna - snarare blev det som en förlängning av första boken (duh!) eftersom Snyder inte upprepar allt för många detaljer från tidigare!

Opals resa fortsätter i denna omkastande uppföljare där hennes krafter sätter henne i utmaningar och katastrofer. Vem kan hon egentligen lita på? Speciellt knappt någon tror att hon inte talar sanning...

Vad jag absolut älskade med Sea Glass var hur mycket handlingen och karaktärerna hade utvecklats. Läsaren får möte en väldigt förändrad Opal. Då hon var osäker i första boken, är hon nu mer djärv och tar saker i egna händer. I början och mitten av boken har hon svårt att lita på andra, vilket är helt förståeligt då alla (i stort sett) anklagar henne för att ljuga. Det var riktigt hemskt att läsa om hur de som Opal litade på inte trodde på henne - för det är en situation som jag tror inte någon vill hamna i. Vem ska du lita på om du inte kan lita de du håller av?

I min recension för Storm Glass skrev jag om hintarna om ett triangeldrama, men det var som bortblåst nu! Till min stora glädje! Opal och Kade fick utrymme för deras hållande, vilket jag tycker är riktigt fint. Det har lite feel good över sig som gör att jag blir glad när jag läser scener där de två är med. 

   Däremot är jag lite fundersam över vad som egentligen hände med Ulrick. Blev han influerad att byta sin själ med Devlen? Hur var det för honom att hamna i en annan kropp? För det blev verkligen en 360° i jämförelse med hur han var i Storm Glass. 

Sea Glass bjuder på många fina och roliga stunder. Den är ingen klassisk andra-boken-i-en-serie, där handlingen ofta känns som en språngbräda mellan första och sista boken. Boken står på egna ben och gör att jag vill läsa nästa och sista delen i serien (vilket jag ska göra nu!).

Det bästa med boken: utvecklingen och karaktärerna.

Vad jag blev besviken på: orimligheten hos vissa karaktärer.

Andra delar i serien:

1. Storm Glass

2. Sea Glass

3. Spy Glass

3.5. Shattered Glass

Storm Glass

Storm Glass av Maria V. Snyder
Serie: Glass #1
Sidantal: 504
Utgiven: 2009
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Det var under 2013 som jag läste min första bok av Snyder, vilket var när Giftet (eng. Poison Study) kom ut. Jag fastnade direkt för världen och karaktärerna, och har sedan dess läst fram till bok 5 i Study-serien. Storm Glass är en uppföljningsserie men följer Opal Cowan istället för Yelena Zaltana.

Ungefär fyra år har gått sedan händelserna i Giftet och Opal är nu en magikerstudent på Citadellet i Sitia. Med sin magiska dragning till och kunskap om glas har Opal mött på både motstånd och framgång i sin skolgång, men allt förändras när hon får komma med på ett uppdrag till Stormdansarna som kan avgöra hela Sitias framtid.

Jag har något av en förkärlek till serier med uppföljare och föregångare som utforskar mer av en författares värld. Med Opals berättelse utforskas mer av Sitias klaner som det inte skrivs så mycket om i tidigare böcker, samtidigt som Snyder tar upp lösa trådar.

När det kommer till Opal som karaktär tycker jag att hon är väldigt sympatisk. Hon är inte den mest självsäkra och mycket från hennes systers död och vad hon (Opal) blev utsatt för hänger fortfarande kvar som ett mörk moln över henne. Det är många inre konflikter och hon litar inte helt på sig själv. Av flera anledningar var härligt att läsa om en person som Opal. En karaktär som (vid sin introduktion, kan såklart ändras senare i berättelsen) inte är något Utvald eller har ett Uppdrag. Storm Glass är till en stor del en vardagsskildring om Opals liv.

Språket flyter på och är lättläst, vilket passar bra då handlingen rör sig snabbt framåt. Det gör det lättare att ta in än om den skulle ha släpat sig fram.

En del av boken jag hade problem med var vissa av Opals förhållanden (Spoilers!) [triangeldrama! När kommer de ta slut?!] - vilket jag hoppas kommer tonas ner i resten av serien. För jag är så himlans trött på att just det ska finnas med i så många ungdomsböcker!!

Sammanfattningsvis är det inte mycket jag ogillar hos Storm Glass och jag tycker Opal är en karaktär med massor med potential.

Det bästa med boken: Opal och handlingen
Vad jag blev besviken på: spoiler! [triangeldramat]

Andra delar i serien:
1. Storm Glass
2. Sea Glass
3. Spy Glass
3.5. Shattered Glass

The Ruby Circle

The Ruby Circle av Richelle Mead
Serie: Bloodlines #6
Sidantal: 348
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Det är galet att jag lyckades läsa ut den här serien på ungefär en vecka - en vecka! Det känns lite udda att jag har läst ut hela serien på den tiden, eftersom jag oftast brukar variera min läsning mer och inte köra serie-läs-maraton. Men samtidigt gjorde det att jag hade allt fräscht i minnet och inte behövde tänka mycket på att minnas.

Sydney och Adrian gifte sig i slutet av Sllver Shadows men livet som gifta är inte riktigt vad de föreställde sig. Alkemisterna är fortfarande efter dem och för ögonblicket är dem i säkerhet i Court, men de börjar känna hur det inte är vad de vill med sina liv. Sökande efter Jill pågår utan mycket framgång och efter en ledtråd dyker upp ryker både Sydney och Adrian ut för att försöka hitta henne - men kommer de hinna i tid?

Något jag blev imponerad över med boken är hur Mead knyter ihop (typ) alla plotlines från hela serien. Vissa karaktärer kommer tillbaka och jag gillade blandningen av dem - det blev många spännande situationer på grund av det. Dessutom älskade jag upplösningen och hur Sydney hanterade situationen i slutet, det var i stort sett vad jag har längtat efter att läsa om ända sedan första boken!

Att läsa om förhållanden mellan karaktärer, speciellt de som har ett förhållande över flera böcker, är alltid intressant. För ett förhållande är i ständig utveckling och Mead visar det tydligt med Adrian och Sydney. I The Ruby Circle står de inför flera utmaningar, både personliga och som par, och jag gillar att det deras utveckling känns naturlig. De möter problemen tillsammans och stöttar och värnar om varandra - vilket gör dem till ett av mina favoritpar någonsin, just för att de har det mellan sig.

Jag skrev i min recension för The Fiery Heart att jag hade svårt att bestämma vilken av Meads serier, Vampire Academy eller Bloodlines, som jag tycker bäst om. Nu när jag har läst ut båda borde jag kunna svara på den frågan - men det är jättesvårt! Jag gillar båda två, fast på olika vis. Med Vampire Academy gillar jag vänskapen mellan Rose och Lissa, romansen mellan Dimitri och Rose samt spänningen som genom hela serien. Med Bloodlines gillar jag Sydney och Adrians förhållande, att jag får en djupare inblick i världen Mead har byggt upp samt att det alltid är något på gång. Så det får bli mitt svar; båda serierna är bra och de är båda bland mina favoritserier.

Allt som allt gillar jag vad The Ruby Circle handlar om och hur den fokuserar så mycket på relationer och . Utan tvekan en av mina större favoriter i serien och en värdig avslutning.

Det bästa med boken: återigen, Sydney och Adrian! <3
Vad jag blev besviken på: att jag inte fick något svar på lagen för "måste ha en levande familjemedlem för att behålla tronen" (eller hereditary law i serien). Vad var resultatet av den röstningen egentligen?

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

Silver Shadows

Silver Shadows av Richelle Mead
Serie: Bloodlines #5
Sidantal: 380
Utgiven: 2014
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Ibland i serier burkar jag kunna "namnge" de olika böcker efter vad de handlar om eller vad de får mig att känna. Exempelvis är Bloodlines "Boken som introducerar mina favoritkaraktärer återigen" och  The Fiery Heart är "Den mysiga boken med det sorgsna slutet". Om jag skulle namnge Silver Shadows skulle den heta "Gråter genom hela boken", för det är i stort sett vad jag gjorde (eller vad jag ville göra iallafall).

Sydney har kommit till stället hon har fruktat ända sedan hon tog uppdraget att överse Jill: re-education. Platsen där Alkemisterna skickar personer från organisation som har uppfört sig "upproriskt". Kvar i Palm Springs är Adrian och gör vad han kan för att hitta Sydney igen, men hans krafter börjar påverka honom allt mer negativt. Kommer Adrian och Sydney se varandra igen?

Som vanligt skriver Mead på ett sätt som gör att berättelsen bara rusar förbi medan jag bläddrar i rekordfart. Handlingen drivs hela tiden framåt, speciellt av Sydney och Adrians PoVs, och min nyfikenhet på hur boken skulle sluta. Jag läser ärligt talat ut en bok i den här serien på kanske mindre än 6 timmar och det beror bara på att de är så himlans bra!

Det är en sak jag reagerade stark på i Silver Shadows och det är Carlys berättelse (när hon berättar den själv) och Sydneys reaktioner när hon hade flytt från re-education. Jag har för mig att Adrian gör en liknelse mellan dem (eller det kan ha varit jag som gjorde det, kommer inte riktigt ihåg), men jag blev riktigt ledsen när jag läste hur Sydney ärligt sa att hon borde ha varit starkare efter att hon flydde - efter att ha blivit torterad både psykiskt och fysiskt i fyra månader. Hur kommer det sig att efter att en person har varit med om traumatiska upplevelser, ser de sig själva som svaga? Blir ledsen om att läsa det, men det ligger tyvärr nära verkligheten.

Silver Shadows går långt över vad jag förväntade mig av den. Jag kan bara hoppas på att The Ruby Circle kommer hålla samma standard samt avsluta serien på ett riktigt bra sätt.

Det bästa med boken: Sydney och Adrian!
Vad jag blev besviken på: ...

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

The Fiery Heart

The Fiery Heart av Richelle Mead
Serie: Bloodlines #4
Sidantal: 420
Utgiven: 2013
Språk; Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Jag har precis läst ut The Fiery Heart och jag är väldigt upprörd. Slutet kom inte som någon överraskning, det har varit många hintar om det genom de tre första böckerna, men trots det kan jag inte låta bli att känna mig upprörd över det. Varför måste författare tortera sina karaktärer på det här viset?

Sydney och Adrian har äntligen erkänt sina känslor för varandra, men på grund av fördomar och lagar kan de öppet inte ha ett förhållande - vilket resulterar i att de ser varandra utan att säga något till någon. Men det medför sina risker och kommer de kunna undanhålla det från alla?

I min recension på The Indigo Spell klagade jag på att handlingen kändes väldigt utspridd. Det är den inte alls i The Fiery Heart. Det är äntligen en mer koncentrerad handlingen och det var mycket lättare att ta in allting, istället för att jag skulle hålla koll på en massa olika spår i handlingen.

De bästa sakerna med boken var utan tvekan romansen mellan Adrian och Sydney samt att de båda har en egen PoV!! Jag blev otroligt glad när jag såg att det första kapitlet var från Adrians PoV att jag faktiskt hoppade upp från sängen och dansade av lycka. Dock var jag lite rädd att själva "rösterna" skulle vara lika varandra (vilket jag har erfarit i andra böcker) men jag hade inte behövt oroa mig. Sydney och Adrian har väldigt olika personligheter och det syns i texten.

Jag har vid det här laget börjat fundera på vilken av Meads serier jag gillar bäst, Bloodlines eller Vampire Academy. För ögonblicket är det Bloodlines, antagligen på grund av att jag är mitt uppe i serien och inte kan vänta på att få läsa sista boken. Men samtidigt är Vampire Academy en av mina all-time favoritserier. De är båda bra serier och jag kommer nog säga något om det här igen när jag har läst ut The Ruby Circle.

The Fiery Heart slutar på ett både fantastik och frustrerande sätt, men jag älskar fokuset på Sydney och Adrian. Nu är det bra två böcker kvar i serien och jag är lite sorgsen över att den snart är över.

Det bästa med boken: Sydney och Adrian!
Vad jag blev besviken på: ...

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

The Indigo Spell

The Indigo Spell av Richelle Mead
Serie: Bloodlines #3
Sidantal: 401
Utgiven: 2013
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

The Indigo Spell är utan tvekan hittills den bästa boken i serien! Äntligen börjar saker gå framåt och det sker så många utvecklingar i handlingen att jag bara vill kasta mig över The Fiery Heart för att få reda på vad som händer!

Sydney & Co är fortfarande kvar på skolan i Palm Springs för att skydda Jill från lönnmördare, men där möter de andra problem. Sydney har blivit allt mer involverad med magi och är nu lärling hos Mrs Terwillinger, men nu hotas hon av en häxa som söker efter personer med magisk förmåga för att stjäla deras krafter. Samtidigt möter Sydney äntligen Magnus, en utbrytare från Alkemisterna, och får en annan blick av gruppen hon tillhör. Dessutom börjar hon och Adrian komma allt närmare varandra...

En sak jag har kommit att tänka på nu i efterhand är att trots att det händer saker hela tiden (vilket jag gillar och inte klagar på) så känns det som om handlingen är lite väl utspridd. Det är ungefär 3 större storylines vilka är; Sydney och Adrian, Sydneys förhållande till Alkemisterna där Magnus spelar en större roll samt hur Sydney är i fara från häxan. De tar alla stor plats i handlingen och ibland kunde det vara lite överväldigande att hålla koll på så mycket. Men samtidigt gillade jag att det hände mycket... Jag är så himla ambivalent!

Det bästa med boken var Sydney och Adrian! Jag älskar att se dem tillsammans och att Mead har låtit deras förhållande tagit tid. Utan tvekan har de fortfarande en massa hinder i kommande böcker, men nu har de iallafall erkänt sina känslor för varandra - och bara det är stort steg framåt!

Att Mead håller på att göra Vampire Academy-världen större genom att introducera ex Warriors of Light, Alkemisterna och häxorna tycker jag är superintressant. Speciellt häxorna är jag intresserad av att se mer av samt att få veta mer av vad som finns i den världen.

The Indigo Spell är min favoritbok i serien än så länge och jag undrar vart handlingen kommer att gå nu - för det slutet?! Har ingen aning om jag ska skratta eller gråta.

Det bästa med boken: Sydney och Adrian samt slutet.
Vad jag blev besviken på: att handlingen kändes så utspridd.

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

The Golden Lily

The Golden Lily av Richelle Mead
Serie: Bloodlines #2
Sidantal: 418
Utgiven: 2012
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Det är lite galet hur mycket jag känner att jag vill fortsätta läsa den här serien - nästan besatt. Jag har varit med om liknande maratonläsningar tidigare, då jag inte kan släppa en serie förrän den är helt utläst och det absolut inte finns något kvar att läsa. Om resten av serien kommer vara lika bra som Bloodlines och The Golden Lily har varit kommer det säkert att bli så.

The Golden Lily tar upp handlingen bara några veckor efter slutet på första boken. Sydney fortsätter att dras in djupare i den magiska världen av Mrs Terwillinger samtidigt som det uppenbaras att det är något med Sydney blod som är annorlunda. Efter ett överfall på Sydney och Sonya börjar det dyka upp människor som förklarar att de tillhör en grupp krigare som bröt ifrån Alkemisterna under medeltiden och de är ute efter Sonya.

När det kommer till handlingen i boken så är det mycket på gång samtidigt och handlingen drog först igång närmare slutet, men med tanke på hur mycket jag gillar karaktärerna stördes jag inte av det. Väl när det började hända saker var jag som fastklistrad vid boken, för det var himla intressant då! Tanken på att det finns en grupp som bröt ifrån sig Alkemisterna adderade en tvist som jag hoppas Mead kommer skriva mer om i resten av serien. Dessutom ökade det spänningen och efter 300 sidor behövdes det.

Karaktärsmässigt har jag inte så mycket att säga, jag gillar de flesta karaktärer - även om mitt hjärta brast lite i slutet... Mina favoriter är fortfarande Sydney och Adrian (speciellt Adrian!) och det verkar inte som om det kommer förändras snart.

Något jag tänkte på under läsningen var på små hintar eller detaljer som Mead skriver om. Ex i början får vi träffa Keith igen och veta vad han har gått igenom sedan han försvann i Bloodlines, det var en väldigt stor grej i boken om att Sydney inte ville bli "omlärd". Och på grund av att det kommer upp lite här och där undrar jag om det kommer bli en större grej av det i någon av de framtida böckerna. Sedan undrar jag också om allt som Sydneys syster Carly var med om kommer få något utrymme. Antar jag behöver fortsätta med läsningen för att få svar på det!

Det bästa med boken: karaktärerna och slutet.
Vad jag blev besviken på: den långsamma början.

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

Bloodlines

Bloodlines av Richelle Mead
Serie: Bloodlines #1
Sidantal: 421
Utgiven: 2011
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Det är galet hur mycket jag har saknat Vampire Academy världen! Jag gjorde en omläsning av serien i slutet av förra året (med tanken att jag skulle börja på Bloodlines snart efter det...) men jag antar att det behöver gå lite tid för att jag ska inse precis hur mycket jag har saknat Meads värld med vampyrer.

I Bloodlines får vi åter träffa Alkemisten Sydney Sage som efter att ha hjälp Rose står på skakig mark med sina fellow Alkemister. För att hjälpa sin syster Zoe från ett uppdrag Sydney anser hon inte är redo för, antar hon uppgiften att vakta Jill, drottningens syster, efter att hon blev attackerad av rebeller. Tillsammans med Eddie och Adrian reser de till Palm Springs i Kalifornien där de gömmer sig bland elever på ett high school i hopp om att komma undan de som är ute efter Jill.

Jag tycker det är lite roligt att både Vampire Academy och Bloodlines utspelar sig på internatskolor. Men trots att miljöerna liknar varandra på det viset och det finns flera andra liknelser mellan böckerna, så känns de väldigt annorlunda. Jag gissar på att anledningen till det är Sydney själv.
   Sydneys karaktär har jag gillat ändå sedan från början och att få den här inblicken hos henne gjorde att jag fastnade för henne ännu mer. Hon är smart men också klok, vilket hon visar många gånger under handlingen. Men samtidigt så har hon präglats av sin uppväxt som Alkemist och med den kombinationen står Sydney verkligen ut.

Något jag älskade med Bloodlines var att jag fick återse så många av mina favoritkaraktärer - speciellt Adrian och Rose! Adrian spelar en allt större roll men han är fortfarande lika underbar som tidigare, till och med bättre nu då det märks att hans karaktärer undergår en utveckling.

Handlingsmässigt har Mead höjt ribban - det är många spår i handlingen som pågår samtidigt och än så länge går det inte riktigt att säga vart den är på väg (även om jag har mina misstankar). Men jag vet utan tvekan att ribban kommer höjas med varje bok!

Det är så härligt att jag äntligen har börjat med Bloodlines och får återse många kära karaktärer. Jag har planer på att maraton-läsa serien, men jag får se hur det kommer att fungera. Förhoppningsvis så kommer jag att lyckas läsa ut serien utan att läsa någonting annat - speciellt om jag känner som jag gör just nu efter varje avslutad bok i serien.

Det bästa med boken: Sydney, Adrian och handlingen.
Vad jag blev besviken på: ...

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

Untamed

Untamed av A. G. Howard
Serie: Splintered #3.5
Sidantal: 288
Utgiven: 2016
Språk: Engelska
Betyg: 3.5/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

För er som redan har läst den tre böckerna i serien, ni kände nog också att slutet av Ensnared var lite väl kort. Då passar Untamed er perfekt! Untamed fungerar lite som en novellsamling och epilog i ett, med tre noveller som utspelar sig under seriens gång. 

The Boy in the Web

Den här novellen utspelar sig från Alisons PoV och fungerar både som en tillbakablick till när hon träffade Morpheus och till händelserna strax efter Ensnared. I de tidigare böcker återberättades en del bitar, men det var ändå intressant att läsa hela berättelsen om Alison. 

The Moth in the Mirror

Jag läste den här berättelse för några år sedan då den fanns som enskild novell. Utan tvekan är den min favorit av alla novellerna i boken. Den är också lite speciell eftersom läsaren får ta del av både Morpheus och Jebs tankar och känslor. Dock älskar jag den mest eftersom Morpheus är med så mycket i den.

Six Impossible Things

Det här är den längsta novellen i samlingen (cirka halva boken ungefär) och den fungerar som en epilog till Ensnared (med tillbakablickar emellanåt). Jag gillar känslan och handlingen av den men tycker att alla "minnen" håller mig borta från berättelsen jag vill läsa. Utöver det är Six Impossible Things novellen som verkligen ger ett slut för serien.

Översiktligt tycker jag om alla novellerna i den här samlingen, men känner att alla tillbakablickar och minnen förstör min läsrytm lite.

Det bästa med boken: att få svar på frågor och karaktärerna. 

Vad jag blev besviken på: alla tillbakablickar som störde mitt läsflyt. 

Varför jag rekommenderar den här boken: för att den ger ett tillfredsställande slut på en riktigt bra serie.

Andra delar i serien:

1. Splintered

2. Unhinged

3. Ensnared

Mellanböcker:

1.5. The Moth in the Mirror

3.5. Untamed