Wintersong

Wintersong S. Jae-Jones
Serie: Wintersong #1
Sidantal: 436
Utgiven: 2017
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor

Wintersong är en omtolkning av folksagor i Tyskland och den kändes lite som en saga i en saga, vilket var lite speciellt. 

Liesl är uppvuxen med sagor om Goblingkungen, Härskaren över Underjorden och det som inspirerar henne att komponera musik. Men när Liesl växer upp förändras saker och hon glömmer bort hennes barndoms fantasier då hon får allt mer ansvar för värdshuset hennes familj driver. Men när hennes syster Käthe försvinner måste Liesl ta ett viktigt beslut.

På ett sätt är Wintersong en väldigt vacker skriven bok, för Jae-Jones lyckas utomordentligt att skapa en drömlik ton som påminner om en riktig saga. Men för mig personligen så blev det lite för mycket efter halva boken. Jag ville ha fler förklaringar och undvika det spel som ofta utspelar sig i böcker om Det andra folket (ett känt exempel är hur en fairy ingår ett avtal med en människa men inte specificerar detaljerna och därför förlorar människan mer än vad den hade tänkt). Det blev för mycket för min del och jag släpade mig genom sista kapitlen. 

Som karaktär skulle jag beskriva Liesl som en praktisk person samtidigt som hon är en på generationsgränsen mellan den gamla folktron med det moderna tänkandet. Det visar sig bland annat vid att hennes farmor är helt fast vid de gamla traditionerna och har lärt upp Liesl i dem också, hur hennes föräldrar tar flera steg bort från det. Ju äldre Liesl också blir desto mer syns det att hon tar det på mindre allvar och börjar leva med i samhället och dess förväntningar.

Allt som allt är Wintersong ingen dålig bok. Den har många fina sidor och jag gillade hur tydligt det var vart och när den utspelade sig, men den var inte för mig.