The Darkest Part of the Forest av Holly Black
Sidantal: 328
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 3.5/5 stjärnor
Mitt förhållandet med Holly Black är något som går tillbaka många år och som med tiden har blivit allt mer komplicerat. Allt började med Spiderwick och fortsatte senare med Berörarna-serien, novellsamlingen The Poison Eaters and Other Stories samt Magisterium-serien med Cassandra Clare och nu till slut The Darkest Part of the Forest. Ibland kan jag ha svårt för hennes böcker men jag faller alltid för handlingen eller koncepten.
The Darkest Part of the Forest handlar om tvillingarna Hazel och Ben. I staden Fairfold har de växt upp jämsides med de faeries som finns där. Den mest anmärkningsvärda är pojken med horn som sover i sin glaskista mitt i skogen, men när han vaknar upp kommer Ben och Hazel lära sig att faeries inte alltid är så ofarliga som de kan verka.
Vad jag gillade bäst med den här boken var helt klart Blacks hela koncept med faeries och de olika hoven de hör till. Jag har alltid varit lite svag när det kommer till faeries (sedan jag läste Wicked Lovely/Mer än ögat ser av Melissa Marr) och det är kul att se att det fortfarande håller i trots att det har gått en hel del år. Black skriver väldigt levande och jag fastnar för alla detaljer hon väver in i berättelsen och hur små saker kan få stora konsekvenser.
Hazel och Ben är två väldigt olika personer. Där Hazel är mer rättfram och handlingskraftig är Ben romantisk och fundersam. Det är en bra balans mellan dem och deras förhållande färger boken starkt. Det är också härligt att se ett syskonpar i fokus, inte så ofta det händer.
Trots allt det jag gillar med The Darkest Part of the Forest så tog boken ibland under läsningen emot att läsa. Det hände mest i början, för när jag väl hade kommit in i handlingen så drevs jag fram mer att fortsätta läsa. Kanske var att jag var lite skeptiskt om jag skulle gilla boken i början? När handlingen väl började dra igång blev jag fastklistrad vid sidorna.
Visar inlägg med etikett Faeries. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Faeries. Visa alla inlägg
torsdag 18 januari 2018
onsdag 21 september 2016
The Iron Traitor
The Iron Traitor av Julie Kagawa
Serie: The Iron Fey: Call of the Forgotten #2
Sidantal: 304
Utgiven: 2013
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Det var ett tag sedan jag läste The Lost Prince, men efter lite snabb läsning på nätet kom jag ihåg de viktiga delarna och då kastade jag mig över The Iron Traitor.
Efter mötet med The Forgotten återvänder Ethan och Kenzie till den normala världen. Men lugnet varar inte länge. Kierran har försvunnit och återigen återvänder Ethan till Nevernever i jakt på sin systerson.
Det är aldrig fel att åter läsa om Nevernever och äventyren som upplevs där, men nu börjar det bli allt mer blodigt allvar. The Forgotten blir allt mer av ett hot och det börjar bli tydligt vilka karaktärer som kämpar på vilka sidor - vilket krossar mitt hjärta (ni som har läst vet säkert vilken del av boken jag menar).
Jag trodde under ungefär halva boken att den skulle bli väldigt meh-ig. Spänningen var inte på topp och för det mesta kändes som om alla karaktärer sprang runt i cirklar i jakten på Kierran. Avtal gjordes hit och dit, och det var en del drama under mitten av handlingen. Men det ändrades! Slutet av boken var det bästa under hela läsningen - fast på bästa möjliga sättet!
Vad jag också gillade mycket under läsningen var karaktärerna, speciellt Ethan, Kenzie och Kierran som boken egentligen handlar om. Visserligen är den skriven från Ethans PoV, men ändå får de andra också mycket utrymme i berättelsen. Av dem tre tycker jag bäst om Kenzie och Kierran på grund av jag fastnade mer för deras berättelser.
The Iron Traitor är en uppföljare som jag har lite blandade känslor men den avslutades på ett förstklassigt sätt. Det gör att jag ser fram emot nästa (och sista) boken i serien med mycket mer entusiasm.
Det bästa med boken: slutet och karaktärerna.
Vad jag blev besviken på: början.
Varför jag rekommenderar den här boken: för att Kagawa kan bygga ett crescendo i sina berättelser och bara det gör den värd att läsa.
Andra delar i serien:
1. The Lost Prince
2. The Iron Traitor
3. The Iron Warrior
Serie: The Iron Fey: Call of the Forgotten #2
Sidantal: 304
Utgiven: 2013
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor
Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Det var ett tag sedan jag läste The Lost Prince, men efter lite snabb läsning på nätet kom jag ihåg de viktiga delarna och då kastade jag mig över The Iron Traitor.
Efter mötet med The Forgotten återvänder Ethan och Kenzie till den normala världen. Men lugnet varar inte länge. Kierran har försvunnit och återigen återvänder Ethan till Nevernever i jakt på sin systerson.
Det är aldrig fel att åter läsa om Nevernever och äventyren som upplevs där, men nu börjar det bli allt mer blodigt allvar. The Forgotten blir allt mer av ett hot och det börjar bli tydligt vilka karaktärer som kämpar på vilka sidor - vilket krossar mitt hjärta (ni som har läst vet säkert vilken del av boken jag menar).
Jag trodde under ungefär halva boken att den skulle bli väldigt meh-ig. Spänningen var inte på topp och för det mesta kändes som om alla karaktärer sprang runt i cirklar i jakten på Kierran. Avtal gjordes hit och dit, och det var en del drama under mitten av handlingen. Men det ändrades! Slutet av boken var det bästa under hela läsningen - fast på bästa möjliga sättet!
Vad jag också gillade mycket under läsningen var karaktärerna, speciellt Ethan, Kenzie och Kierran som boken egentligen handlar om. Visserligen är den skriven från Ethans PoV, men ändå får de andra också mycket utrymme i berättelsen. Av dem tre tycker jag bäst om Kenzie och Kierran på grund av jag fastnade mer för deras berättelser.
The Iron Traitor är en uppföljare som jag har lite blandade känslor men den avslutades på ett förstklassigt sätt. Det gör att jag ser fram emot nästa (och sista) boken i serien med mycket mer entusiasm.
Det bästa med boken: slutet och karaktärerna.
Vad jag blev besviken på: början.
Varför jag rekommenderar den här boken: för att Kagawa kan bygga ett crescendo i sina berättelser och bara det gör den värd att läsa.
Andra delar i serien:
1. The Lost Prince
2. The Iron Traitor
3. The Iron Warrior
söndag 4 augusti 2013
2 x Minirec: Varför jag lät mitt hår försvinna
Why I Let My Hair Grow Out (Morgan Rowlinson #1) av Maryrose Wood
Goodreads... 218 sidor, utgiven 2007
En kort och snabbläst bok om en omogen tjej som skickas iväg till Irland av hennes föräldrar. Det låter väl som ett spännande koncept? Speciellt med tanke på alla härliga faeries som hon får möta... speciellt faerie-krigaren som blir förälskad i någon (eller något) nytt varje dag... ^^
Ja, det var en väldigt rolig bok och trots att Morgon var väldigt omogen i början så utvecklades hon med handlingen hela tiden - vilket jag verkligen gillade!
Fade (Dream Catcher #2) av Lisa McMann
Goodreads... 248 sidor, utgiven 2009
McMann skriver sina böcker väldigt bra, enligt mig. Och trots att de är väldigt korta får hon med massor i handlingen, och tar även upp viktiga ämnen som droganvände och kriminella aktiviteter i samhället.
Det bästa med boken var helt klart Janie och Cabel's förhållande! De är så starka tillsammans, och att de faktiskt höll ihop genom allt som hände gör att jag älskar dem ännu mer! Rekommenderas varmt!
Goodreads... 218 sidor, utgiven 2007
En kort och snabbläst bok om en omogen tjej som skickas iväg till Irland av hennes föräldrar. Det låter väl som ett spännande koncept? Speciellt med tanke på alla härliga faeries som hon får möta... speciellt faerie-krigaren som blir förälskad i någon (eller något) nytt varje dag... ^^
Ja, det var en väldigt rolig bok och trots att Morgon var väldigt omogen i början så utvecklades hon med handlingen hela tiden - vilket jag verkligen gillade!
Fade (Dream Catcher #2) av Lisa McMann
Goodreads... 248 sidor, utgiven 2009
McMann skriver sina böcker väldigt bra, enligt mig. Och trots att de är väldigt korta får hon med massor i handlingen, och tar även upp viktiga ämnen som droganvände och kriminella aktiviteter i samhället.
Det bästa med boken var helt klart Janie och Cabel's förhållande! De är så starka tillsammans, och att de faktiskt höll ihop genom allt som hände gör att jag älskar dem ännu mer! Rekommenderas varmt!
söndag 7 juli 2013
Wish - Beth Bracken & Kay Fraser
Goodreads
Genre: fantasy, MG
Sidantal: 266
År: 2013
Tack till Netgallery för ARC:en!
Handling
Never wish in the woods.
With one wish made in Willow Forest, Soli and Lucy are pulled into Faerieground—and into the middle of an ancient battle. In the faerie kingdom, an evil queen searches for her daughter while the palace crumbles. To save her best friend, Soli must find her hidden strength.
This is a story about friendship, growing up, and the power of wishes. This is a story about faeries and spells, queens and lost princesses, fireflies and four-leaf clovers. But mostly, this is a story about love.
Bedömning & Tankar
Från början visste jag i stort sett inte vad Wish handlade om. Jag hade läst beskrivningen men jag blev ändå förvånad över hur vacker själva boken var och hur en så enkel handling kan trollbinda mig till att läsa ut boken på bara några timmar.
Själva handlingen påminner mig lite om en gammal faerie legend från Storbritannien eller Irland. Det är väldigt mycket magi och mystik som vävs samman med Soli och Lucys vänskap i en modern värld. Man får inte reda på så mycket om själva faerie världen där handlingen utspelar sig som mest, men av de blickar man får vid några tillfällen så verkar den världen vara väldigt spännande att utforska.
Det absolut bästa med boken var dess fina illustrationer av Odessa Sawyer, de gav ett sådant liv till berättelsen som jag tror inte hade funnits om de inte hade varit med! För varje sida jag vände så ville jag (nästan) bara se nästa bild eftersom de är så fina.
Inget uttal om saken, Wish är en väldigt bra och fin bok men i slutet kändes den lite för barnslig för mig som läsare. Jag kan däremot tänka mig att yngre personer kan älska den!
Som sagt så var Wish en väldigt vacker läsning, men det kändes verkligen att den var skriven för en yngre publik. Rekommenderas ändå!
Favoritkaraktär: Soli
Bästa del/scen: slutet
Etiketter:
Beth Bracken,
Bokrecension,
Faeries,
Fantasy,
Kay Fraser,
Middle Grade
onsdag 19 juni 2013
2 x Minirec: Behov & Värme
Succubus Heat (Georgina Kincaid #4) av Richelle Mead
Goodreads... 320 sidor, utgiven 2009
Hittills så har jag inte tyckt att någon av Meads böcker är dålig, men i jämförelse med hennes tidigare böcker så höll inte Succubus Heat inte riktigt måttet. Det är fortfarande en väldigt bra bok och att få läsa om succubusen Georgina är alltid ett nöje, men i slutet så var det inte tillräckligt för att jag skulle älska den.
För mig kändes Succubus Heat mest som en transportsträcka mellan två större böcker, det hände inga avgörande händelser förrän vid slutet och det var mest bara som en inledning till nästa bok.
Need (Need #1) av Carrie Jones
Goodreads... 306 sidor, utgiven 2008
Hur ofta läser man inte paranormal romance nuförtiden? Det känns nästan som alla böcker som hör till den genren bara smälts samman eftersom de är så lika varandra., och vad är det då som gör dem minnesvärda och speciella?
När det gäller Need så har den något speciellt som jag aldrig tidigare har läst om tidigare. Det är så att huvudpersonen Zara är väldigt smart när det gäller olika phobier. Genom hela handlingen så tror jag att det nämndes några tiotal olika rädslor och de flesta av dem visste jag inte ens att de existerade.
En väldigt intressant och spännande bok med faeries i fokus, rekommenderar varmt!
Goodreads... 320 sidor, utgiven 2009
Hittills så har jag inte tyckt att någon av Meads böcker är dålig, men i jämförelse med hennes tidigare böcker så höll inte Succubus Heat inte riktigt måttet. Det är fortfarande en väldigt bra bok och att få läsa om succubusen Georgina är alltid ett nöje, men i slutet så var det inte tillräckligt för att jag skulle älska den.
För mig kändes Succubus Heat mest som en transportsträcka mellan två större böcker, det hände inga avgörande händelser förrän vid slutet och det var mest bara som en inledning till nästa bok.
Goodreads... 306 sidor, utgiven 2008
Hur ofta läser man inte paranormal romance nuförtiden? Det känns nästan som alla böcker som hör till den genren bara smälts samman eftersom de är så lika varandra., och vad är det då som gör dem minnesvärda och speciella?
När det gäller Need så har den något speciellt som jag aldrig tidigare har läst om tidigare. Det är så att huvudpersonen Zara är väldigt smart när det gäller olika phobier. Genom hela handlingen så tror jag att det nämndes några tiotal olika rädslor och de flesta av dem visste jag inte ens att de existerade.
En väldigt intressant och spännande bok med faeries i fokus, rekommenderar varmt!
tisdag 23 april 2013
Wings - Aprilynne Pike
Goodreads
Genre: paranormal romance, fantasy, YA
Sidantal: 360
År: 2009
Handling
Laurel was mesmerized, staring at the pale things with wide eyes. They were terrifyingly beautiful--too beautiful for words.
Laurel turned to the mirror again, her eyes on the hovering petals that floated beside her head. They looked almost like wings.
In this extraordinary tale of magic and intrigue, romance and danger, everything you thought you knew about faeries will be changed forever.
Bedömning & Tankar
Eftersom jag redan har pratat ganska mycket om Wings på bloggen, så kommer det att bli en relativt kort recension.
Wings påminner mig om en faerie tale, fast lite mer modern och genomtänkt. De gamla sagorna handlade oftast om prinsessor och prinsar, här handlar det om Pikes egen version faeries (alver? feer? älvor?) och den är minst sagt egen! Det är inte så ofta man hör talas om Spoiler! [faeries som är växer]. Det var väldigt kreativt och jag gillade hur Pike även lyckades få med förklaringar för hur dem lever och finns i världen.
Nu för tiden så har jag väldigt höga krav på böckerna jag läser, både för att jag vet vad jag gillar att läsa om samt för att det finns känns onödigt att läsa en bok jag inte gillar (i de fallen har jag oftast avslutet boken). Och ett av dem kraven är att boken ska vara trovärdig - jag vill kunna känna att bokens verklighet ska kunna vara min verklighet, och det var väldigt nära att Wings inte skulle ha blivit utläst om det inte var för vändning efter ca 100 sidor.
I början så kunde jag inte relatera till något som hände Laurel, vilket nog var den största orsaken till den låga trovärdigheten. Jag var inte intresserad av en bok som bara handlade om hur huvudpersonen försökte vara någon hen inte är, men efter första delen av boken förändrades Laurel och jag fick genast bättre tankar om både henne och hur boken utvecklades. Nu i efterhand så tycker jag att det är en av de bästa utvecklingarna jag har läst!
Från att ha liknat en fluffigullig faerie tale till en riktigt spännande och magisk ungdomsbok så har Wings nu en speciellt plats i mitt hjärta.
Favoritkaraktär: Tamani
Bästa del/scen: Fighten med trollen
Citat
“If your clothes are enough to drive would-be friends away, they're not the kind of friends you want."
Typical mother advice. Sweet, honest, and completely useless.”
“Whatever you need, I'll be. If you need the science geek to give you answers from a textbook, I'm your guy; if you just want a friend to sit by you in bio and help you feel better when you're sad, I'm still your guy." His thumb slowly stroked across her earlobe and down her cheek. "And if you need someone to hold you and protect you from anyone in the world who might want to hurt you, then I am definitely your guy.”
Mindre spoiler!
["Doesn't sound very romantic."
"There's nothing romantic about it at all." Tamani replied, a confident smile spreading across his face. "That's what sex is for."
"You still...?" She let the question hang.
"Sure."
"But faeries don't get pregnant?"
"Never." Tamani winked. "Pollination is for reproduction- sex is just for fun."]
tisdag 9 april 2013
The Iron Fey - Julie Kagawa (serierecension)
Ibland är det så mycket lättare med att recensera hela serier istället för varje enskild bok, och eftersom de tre första böckerna följer Meghan så kommer denna recension att handla om dem. Järnriddaren får en egen senare!
Jag har hittills läst alla böckerna av Julie Kagawa (överraskande?) på engelska, men nu när alla böckerna i Iron Fey serien har kommit ut, bestämde jag mig för att läsa om dem! Och nu har jag blivit påmind om hur underbara dessa böcker är!
Det som är så unikt med Kagawas böcker är hur hon får gamla saker att bli nya. I serien så använder hon gamla faeris legender från världen runt och sedan skapat sin egen version av dessa varelser: järnalverna - den teknologiska och moderna tidens legender, resultatet av människors önskningar och drömmar idag.
Av dessa fyra så är Puck och Grimalkin mina absoluta favoriter! Puck för att han hela tiden driver dem andra till vansinne med sina skämtsamma kommentarer, och Grimalkin med sin härliga kattpersonlighet. Repliken "jag är en katt" har nog aldrig varit så rolig som när han säger den!
Om ni fortfarande inte har plockat upp dessa böcker, så uppmanar jag er verkligen att göra det!
The Iron Fey av Julie Kagawa - the swedish version
Jag har hittills läst alla böckerna av Julie Kagawa (överraskande?) på engelska, men nu när alla böckerna i Iron Fey serien har kommit ut, bestämde jag mig för att läsa om dem! Och nu har jag blivit påmind om hur underbara dessa böcker är!
Det som är så unikt med Kagawas böcker är hur hon får gamla saker att bli nya. I serien så använder hon gamla faeris legender från världen runt och sedan skapat sin egen version av dessa varelser: järnalverna - den teknologiska och moderna tidens legender, resultatet av människors önskningar och drömmar idag.
"Alverna lever än. De som tillägnas sånger, ballader och berättelser dör aldrig. Tro, tillbedjan, fantasi... Vi föddes ur de dödligas drömmar och rädslor, och så länge vi blir ihågkomna kommer vi att existera."Böckerna handlar om Meghan Chase, som är till hälften alv och till hälften människa, och hennes äventyr i landet Aldrig. Oftast är hon tillsammans med katten Grimalkin, den kända Robin Goodfellow aka Puck (känd från En Midsommarnattsdröm av William Shakespeare) och Ash, prins av de Osaligas Hov. De utgör en väldigt udda grupp med personligheter som hela tiden lockar till skratt och tårar, men för det mesta skratt.
Av dessa fyra så är Puck och Grimalkin mina absoluta favoriter! Puck för att han hela tiden driver dem andra till vansinne med sina skämtsamma kommentarer, och Grimalkin med sin härliga kattpersonlighet. Repliken "jag är en katt" har nog aldrig varit så rolig som när han säger den!
Järnkonungen (eng. The Iron King)
Även om jag tycker att början är lite långsam så har första boken en otroligt bra berättelse. Jag gillar att Meghan har ett tydligt syfte när hon beger sin in i landet Aldrig och inte avviker från den vägen. Det var riktigt spännande att redan från början få en inblick bland alvhoven (mest Sommarhovet) för det ger en förståelse när man i andra boken får se Vinterhovet istället, och i tredje boken då man får en närmare inblick i Järnhovet.
Järnprinsessan (eng. The Iron Daughter)
Här har vi en bok som lider av andra-boken-syndromet, det är en relativt vanligt tillstånd inom YA-böcker, speciellt paranormal romance. Oftast är det en total nedgång av en huvudkaraktärens personlighet, men som tur är gäller det typ bara de hundra första sidorna i just den här boken. För sedan så tar handlingen fart och det blir twist på twist. Förutsägbarheten är väldigt låg oavsett bok i serien - vilket är något jag bara avgudar med dem!
Men trots boken början, så slutade det med att jag ändå älskade den! Kagawa kan skriva en spännande bok trots vissa dåliga avsnitt, men dessa överskyggas av alla andra fantastiska händelser.
Men trots boken början, så slutade det med att jag ändå älskade den! Kagawa kan skriva en spännande bok trots vissa dåliga avsnitt, men dessa överskyggas av alla andra fantastiska händelser.
Järndrottningen (eng. The Iron Queen)
Tredje och sista boken i originalserien, men sista boken som man får följa Meghans PoV. Av alla böckerna så var denna min absoluta favorit! Den var spännande, rolig och utvecklande med ett slut som får en att vilja riva ner hus med sina bara händer.
När man har läst böckerna direkt på rad så kan man verkligen se vilken utveckling vissa karaktärer har. Man lär känna dem på ett sätt i första boken, men det förändras långsamt under de sista böckerna tills deras forna jag:n hamnar i skuggan.
När man har läst böckerna direkt på rad så kan man verkligen se vilken utveckling vissa karaktärer har. Man lär känna dem på ett sätt i första boken, men det förändras långsamt under de sista böckerna tills deras forna jag:n hamnar i skuggan.
Om ni fortfarande inte har plockat upp dessa böcker, så uppmanar jag er verkligen att göra det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







