Roar

Roar av Cora Carmack
Serie: Stormheart #1
Sidantal: 380
Utgiven: 2017
Språk: Engelska
Betyg: 3.5/5 stjärnor

Under de senaste månaderna har böckerna för mina olika bokcirklar varit lite... upp och ner. Vissa står ut men det har inte varit något som jag kan säga WOW! om direkt. Roar följer i samma spår även om jag tror att uppföljaren kan bli riktigt bra.

Aurora är arvingen till kungadömet Pavan. Alla monarker innan henne har alla haft förmågan att kunna kontrollera stormar som deras land härjas av - det vill säga, alla utom Aurora. För att bevara hemligheten är det uppgjort att hon ska gifta sig med en prins från ett annat kungadöme, någon som har kraften och som kan dölja bristande förmåga. Men Aurora hör rykten om ett sätt att få kraften att kontrollera stormar - genom att fånga en.

När en har läst många böcker inom en genre blir det lätt att vissa händelser blir klichéer, varav Roar har en hel del av. Men det finns ändå en del överraskningar som jag gillade väldigt mycket. Jag fastnade för hela konceptet med personer som kan kontrollera stormar (brukar typ alltid gilla den typen av koncept) och hur Cormack utvecklar Auroras karaktär. Men även för hur vissa saker började som klichéer men som Cormack gjorde en egen tvist av.

Aurora är en karaktär full med överraskningar. I början upplevde jag henne som blyg och osäker på sig själv, men med varje ny miljö visas en hel ny sida hos hennes karaktär. Det var verkligen så att ju mer jag läste om henne, desto mer gillade jag henne.

Kanske lite spoilervarning på detta, men det händer en hel del i slutet som inte får något avslut. Detta gör såklart att min hjärna går igång och föreställer allt som kan hända. (Rätt typiskt för mig faktiskt.) Jag har till exempel några teorier om berättelsens fiendens identitet och hur kärleksdramat kommer avslutas (vet iallafall vem jag hejar på).

Roar är en bok med en del klichéer men med en tvist av Cormack. Spänningen stiger ju närmare slutet läsaren kommer och lämnar sedan läsaren (iallafall den här läsaren) med en önskan om mer mer mer!

Andra delar i serien:
1. Roar
2. Rage

The Name of the Wind

The Name of the Wind av Patrick Rothfuss
Serie: The Kingkiller Chronicles #1
Sidantal: 662
Utgiven: 2007
Språk: Engelska
Betyg: 4.5/5 stjärnor

I höstas när jag gick en kurs skulle jag läsa The Name of the Wind eftersom vi skulle skriva en uppgift om den. Innan dess har jag sett den cirkulera på flera bokbloggar som gav den väldigt höga betyg. Självklart blev jag nyfiken men det var inte förrän jag började på min kurs som jag faktiskt läste den. Vilket jag tycker är lite synd - för den här boken var hur bra som helst!

The Name of the Wind handlar om Kvothe - om vem han är, hur och varför han kom att bli den han blev. Den börjar med Kvothe som vuxen och hur han arbetar i en pub. Han börjar - efter att ha mött en man som har ett uppdrag att skriva ner hans livsberättelse - att berätta om sitt liv. Vi får då följa med i Kvothes uppväxt och se hur han växer upp från barn till ung man.

Det jag helt klart älskar med den här boken är hur Rothfuss har lagt upp handlingen. Att höra om en berättelse från en karaktärs äldre jag är väldigt annorlunda, speciellt då Kvothe kommer med sina egna små kommentarer mellan "berättelserna". Rothfuss tar även sin tid med handlingen och utforskar många områden av världen vilket gör att jag som läsare får en väldigt bred bild av den.

I början av läsningen tyckte jag att det var lite för många detaljer, eftersom det kändes som om handlingen aldrig riktigt kom igång då, men efter ett tag började jag uppskatta det istället och tog min tid med läsningen.

Kvothe som karaktär tycker jag är riktigt intressant. Han är otroligt vetgirig och räds inte för att bända på reglerna för att få sin vilja igenom. Det gillade jag med honom eftersom det gav honom en härlig personlighet och det blev också många intressanta scener. I slutet (när Kvothe nästan är vuxen typ) tyckte jag att han var lite väl stöddig, men jag tror att han är det lite för att det är slutet på boken och för att något stort kommer hända i nästa bok som kommer driva hans karaktärsutveckling.

The Name of the Wind må vara en tegelsten men den är otroligt välskriven och underhållande. Jag känner också att Rothfuss bara är i början av berättelsen och har många äventyr kvar att skildra. De ser jag fram emot att få läsa!

Det bästa med boken: skildringen om Kvothe.
Vad jag blev besviken på: Kvothes attityd i sista delen av boken.

Varför jag rekommenderar den här boken: för att den är one of a kind typ av bok. Måste helt enkelt läsas.

Andra delar i serien:
1. The Name of the WInd
2. The Wise Man's Fear
3. Doors of Stone

Mellanböcker:
2.5. The Slow Regard of Silent Things

Hobbiten

Hobbiten av J. R. R. Tolkien (eng. The Hobbit)
Sidantal: 283
Utgiven: 2012 (1937)
Språk: Svenska
Betyg: 3/5 stjärnor

Jag har nog aldrig upplevt en bok som Hobbiten. Det går inte att säga att den inte är speciellt, men för mig är den som man säger på engelska one of a kind. Men mer om det längre ner i recensionen.

Hobbiten handlar om Bilbo, den lilla hobbiten som inte vill lämna sitt hem med ett gäng dvärgar och en trollkarl. Men han övertalas till slut och ger sig då ut på en lång vandring. En väldigt lång vandring. Det är den enklaste förklaringen till Hobbiten, att Bilbo är med om en lång vandring.

Bilbo är en udda karaktär. Oftast när jag läser fantasyböcker vill oftast huvudkaraktären ut på äventyr, men här är Bilbo motvillig till det. Det är helt klart väldigt uppfriskande! Även när Bilbo senare i boken accepterar sin situation uppskattar han fortfarande sin bekvämlighet och jag gillar hur Tolkien fortsatte skildra Bilbo på det viset.

Nu kanske ni undrar varför jag tycker att den här boken är one of a kind? Jo det är så att Hobbiten och Tolkien är den första boken/författaren som har fått mig att somna. Mitt på ljusa dagen. Otroligt eller hur? Tänker hela tiden "jag somnade pga en bok!". Kan inte förstå att detta händer! Men jag tror jag vet orsaken. Det är så att Tolkien har ett väldigt speciellt språk som har väldigt mycket detaljer. Min typ av favoritläsning är av den snabbare varianten. På grund av det tror jag att jag somnade, men jag gillar fortfarande Hobbiten som bok.

Jag tog mig tiden att läsa Hobbiten och jag blev både glad och besviken på den. Den var rolig på sina ställen och slutet överraskade mig en hel del, men samtidigt så somnade jag av den så... ja. Vet inte riktigt om jag kan rekommendera den, men det finns ju många som gillar den.

Det bästa med boken: Bilbo och vandringen.
Vad jag blev besviken på:  att jag somnade av texten.

Varför jag rekommenderar den här boken: för att få en inblick i Tolkiens värld.

Stormens öga

Stormens öga av Leigh Bardugo (eng. Storm and Siege)
Serie: The Grisha #2
Sidantal: 362
Utgiven: 2015
Språk: Svenska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Det var faktiskt väldigt länge sedan jag läste första boken i den här serier och nu efter att ha läst ut andra boken kan jag bara tänka på en sak: varför har jag inte läst den här boken tidigare!? Det jag inte fastnade för i Shadow and Bone funkar hur bra som helst i Stormens öga. Uppenbarligen har min lässmak mognat väldigt mycket under de senaste åren. 

Bardugo tar upp handling direkt från slutet på Shadow and Bone med Alina och Mal på flykt från Darkling/Skuggmästaren på andra sidan havet. Dock hinner de inte långt innan han är dem i hälarna och börjar involvera dem i sina egna planer igen. Kommer Alina och Mal komma undan och vad ska de egentligen göra för att stoppa Skuggmästaren? 

Det jag tycker är så bra med Stormens öga är hur Bardugo porträtterar sina karaktärer i boken. Hon visar många sidor hos dem, vilket för mig gör dem mer realistiska och jag får lättare att tro på att de faktiskt finns. Ett jättebra exempel är den nya karaktären Stormhaund som dyker upp i den här boken - det går inte riktigt att säga vart en har honom och det gör läsningen extra spännande. Även Alina visar många sidor av sig själv - sårbar och stark, glad och arg, vän och fiende. 

Jag gillade helt klart även världen som Bardugo har byggt upp, för det verkar faktiskt vara en riktigt spännande värld - speciellt då hon skriver mer om den nu. Det finns många fler scener som utspelar sig utanför palatset som tog mycket av första boken, vilket är ett stort plus från mig! (plus kartan i början!)

Stormens öga gick verkligen över mina förväntningar och jag är så glad över det - för det har gjort att jag nu med stor glädje ser fram emot Bardugos andra böcker! Jag rekommenderar helt klart den här serien!

Det bästa med boken: Alinas utveckling och karaktärerna.

Vad jag blev besviken på: kommer inte på något direkt.

Varför jag rekommenderar den här boken: Eftersom Bardugo är en otroligt begåvad författare som skriver komplexa karaktärer och inte ryggar för att skriva om svåra ämnen.

Andra delar i serien:

1. Shadow and Bone (sv. I ljusets makt)

2. Siege and Storm (sv. Stormens öga)

3. Ruin and Rising

Mellanböcker:

0.1. The Demon in the Wood

0.5. The Witch of Duva

1.5. The Tailor

2.5. The Too-Clever Fox

2.6. Little Knife

Tack till Gilla förlag för recensionsexemplaret!

Seraphina

Seraphina av Rachel Hartman
Serie: Seraphina #1
Sidantal: 369
Utgiven: 2012
Språk: Engelska
Betyg: 5/5 stjärnor!

Att läsa om drakar har alltid varit något jag har älskat, ända sedan jag läste Eragon av Christopher Paolini när jag var omkring 13 år gammal. Under det senaste året har just Seraphina av Rachel Hartman stått ut på olika bokbloggar. Från de recensioner jag har läst var denna bok verkligen något speciellt, och nu när jag har läst den förstår jag verkligen vad de menar - Seraphina är helt klart en bok värd att läsa!

Boken handlar om musikern Seraphina, som har fått ett arbete hos hovmusikern och ska hjälpa till att fixa musiken till när en drakambassadör kommer. Samtidigt ska hon sköta musiklektionerna hon har med prinsessan och hjälper till att lösa mysteriet med mordet på en medlem av kungafamiljen.

Hartman har verkligen lyckats med alla aspekter av berättelsen - det är precis lagom av allt för att jag inte ska sakna något och det jag läste om blev jag helt förälskad i! Seraphina är en helt enastående karaktär som är otroligt facsinerande. Jag älskade hennes "mind garden" och hur hon handskades med allt som hände omkring henne, det är helt klart länge sedan jag läste om en sådan bra karaktär!

Hennes koncept med drakar som kan ta människoform är något jag blev väldigt glad över, för det gav berättelsen en fräsch touch. Det är en av de få gånger jag faktiskt har läst om det, och den enda andra serien jag kan tänka på som har ett liknande tema är Drakväktaren av Carole Wilkinson. Det är i alla fall ett helt otroligt koncept som jag verkligen älskar!

Rachel Hartman har med en enda bok övertygat mig om att hon i framtiden kommer skriva helt fantastiska böcker, speciellt om de är det minsta lika Seraphina. Jag ser verkligen fram emot att få läsa dem och jag kan inte sluta rekommendera den här vackra boken, Seraphina.

Det bästa med boken: Allt!!
Vad jag blev besviken på: ...

Varför jag rekommenderar den här boken: för att den helt enkelt är en helt fantastiskt bok!

Andra delar i serien:
1. Seraphina
2. Shadow Scale

Mellanböcker:
0.5. The Audition

Dödens Trubadur

Dödens Trubadur av Fredrik Lindblom
Utgiven: 2014
Sidantal: 552
Språk: Svenska

Det var inte så länge sedan jag läste ut Lindbloms debutbok, Röd Skymning, vilken jag verkligen gillade starkt! Med Dödens Trubadur så har han nu tagit ett steg längre och gjort att jag har blivit kär i världen och karaktärerna han har skapat! Det är helt fantastiskt vilken känsla det är! Helt klart en läsupplevelse jag vill uppleva flera gånger.

Tekniskt sett så är Dödens Trubadur en fristående uppföljare till Röd Skymning, så det går att läsa dem var för sig utan att ha läst den andra först (om ni förstår vad jag menar...) Men jag är ganska glad över att jag läste ut RS innan jag påbörjade DT! För på det sättet fick boken ett helt annat djup, jag som läsare hade en mycket djupare förståelse för vad som hände. Sedan hade jag också de där fangirl-moments då Lindblom nämner saker från RS!

Språket flyter verkligen på och boken gick väldigt fort att läsa, trots sina 552 sidor - fast det kan också bero på att jag sträckläste den under 2 dagar... Det hände alltid någonting i handlingens gång och spänningen bara byggdes upp ända till crescendot i slutet! Fredrik Lindblom kunde inte ha skrivit en bättre bok!

I Dödens Trubadur så får läsaren lära känna Ascentoria (världen som boken utspelar sig i) ännu mer på djupet. Man får återse den mystiska karaktären Levyant, aka Dödens Trubadur. Han var verkligen ett stort frågetecken under RS, så jag är glad över att man fick en chans att lära känna honom så mycket nu i DT - helt klart en av anledningarna till varför jag älskade den här boken så mycket! Sedan får man även se de två nya karaktärer, syskonen Elliot och Ellida. Jag gillade dem verkligen, helt klart för bedårande!

Dödens Trubadur steg verkligen långt över mina förväntningar, men jag är bara glad över att den gjorde det. För det innebär att jag nu har en ny favoritförfattare i Fredrik Lindblom! Rekommenderar verkligen hans böcker varmt! Nu måste jag bara vänta på hans nästa bok...

Det bästa med boken: handlingen och karaktärerna
Vad jag blev besviken på: att jag inte vet när Lindbloms nästa bok kommer...

Tack till Fredrik Lindblom och Ascentoria för recensionsexemplaret!

Röd Skymning

Röd Skymning av Fredrik Lindblom
Utgiven: 2011
Sidantal: 457
Språk: Svenska

Röd Skymning är en sån där bok som har cirkulerat på många bokbloggar nu under våren och början av sommaren, vilket som vanligt väcker min nyfikenhet på boken ifråga. Så gissa hur glad jag blev när självaste författaren mailar och frågar om jag vill ha ett recensionsexemplar?! Det var som en dream come true!

Den här boken var för mig väldigt komplex handlingsmässigt. Som läsare så gillar jag att läsa böcker där det händer mycket, har en handling som följer en röd tråd och som ger mig ett tillfredsställande slut. I Röd Skymning så händer det mycket och det följer en tydlig röd tråd, men tyvärr så började jag tappa intresset för handlingen efter ungefär halva boken.

Missförstå mig inte, jag gillar verkligen boken! Men efter spoilers! [Hillevis död] så började det gå lite utför. Jag förstod inte riktigt vad boken ville berätta längre. Det hände vissa saker som kändes som om de hade tagit utifrån intet. Och när jag väl hade avslutat den sista sidan så var jag fortfarande lite förvirrad. Men jag gillade verkligen Lindbloms språk! Den passade helt perfekt in i den värld han har skapat och det kändes verkligen som om man befann sig i en lite medeltida miljö.

Min favoritkaraktär i berättelsen var helt klart Hillevi! Hon hade en sådan häftigt personlighet och attityd tyckte jag, och det märks verkligen att hon har ett mörkt förflutet - ett förflutet jag gärna skulle vilja veta lite mer om faktiskt!

Sedan så klart måste jag nämna de underbara illustrationerna som fanns med i boken! De var så himla fina och stämningsfulla att jag ibland bara läste för att jag ville se nästa bild. ^^

Avslutningsvis så kan jag verkligen rekommendera Röd Skymning! Jag kan tänka mig att speciellt personer som inte har så mycket läserfarenhet med epic fantasy så kan denna bok vara en bra introduktion, eftersom den innehåller de flesta typiska elementen som karaktäriserar den typen av böcker (dock utan magi, trollkarlar och drak-delarna).

Det bästa med boken: början och karaktärerna
Vad jag blev besviken på: att jag blev så förvirrad av vissa händelse och slutet

Tack till Fredrik Lindblom och Ascentoria för recensionsexemplaret! 

Sword Princess Amaltea

Sword Princess Amaltea av Natalia Batista
Serie: Sword Princess Amaltea #1
Sidantal: 176
Utgiven: 2013
Språk: Svenska

Handling:
Amaltea är en prinsessa i en värld där drottningarna styr och magi är makt. Hon får i uppdrag av sin mor att rädda en prins och gifta sig med honom för att ärva hans mors halva drottningdöme. Men när hon väl räddar prinsen visar det sig att han inte alls är lika medgörlig som hon tänkt sig. Han har en egen vilja, och vill bli behandlad med respekt!

Sword Princess Amaltea är en fartfylld äventyrsserie i en färgstark fantasyvärld där könsrollerna är ombytta. Fagra värdshuspojkar och väna prinsar i torn vaktade av drakar kontrasteras mot kvinnliga riddare och brutala banditbrudar. Med mycket humor och action tas vi med på ett äventyr som är både omskakande och nyskapande.

Bedömning & Tankar:

Det här seriealbumet hade allt jag letar efter i seriealbum/manga: en spännande (och begriplig) handling, magnifika illustrationer, en underbar humor och ett djup hos både karaktärerna och i handlingen!

Själva berättelsen påminner egentligen om vilken typisk "rädda-prinsessan" berättelse som helst, med det undantaget att det nu är prinsen som behöver räddas. Det blev väldigt annorlunda (minst sagt), men det var faktiskt en väldigt bra läsning - och jag absolut älskade att Batista skapade tvisten med att det är en matriarkalisk värld, för det är faktiskt första gången jag har läst något liknande! Och nu vill jag bara ha mer! 

Sword Princess Amaltea är en perfekt historia för att visa hur våran värld egentligen ser ut, fast tvärtom. Den skapade massor av tankar hos mig; hur mycket ord och handlingar faktiskt kan betyga. Hur all historia och alla traditioner faktiskt reflekteras på oss idag, utan att vi faktiskt märker det. Batista lyckas på ett bra sätt lyfta fram dessa och göra dem ett med bokens handling, vilket jag tycker är väldigt skickligt gjort!

Jag kan inte lovorda Sword Princess Almaltea tillräckligt mycket i en recension, för det kommer inte att räcka. Jag kan bara tyst applodera Batista (och hennes assistenter) som har lyckats skapa ett sådant konstverk som passar alla, oavsett ålder och kön!

Det bästa med boken: Budskapet, humorn & illustrationerna.

Vad jag blev besviken på: Att jag inte vet när nästa volym kommer! 

*Tack till Kolik Förlag för recensionsexemplaret!

3 x Minirec: World After, Throne of Glass & Touched

World After (Penryn and the End of Days #2) av Susan Ee
Goodreads... 314 sidor, utgiven 2013

Vilken underbar uppföljare till en av mina favoritböcker någonsin! Jag hade så stora förväntningar på World After att jag faktiskt trodde att jag skulle hitta något fel på handlingen, eller att den inte skulle vara lika rolig som Angelfall - men jag måste säga att den är minst lika bra om inte bättre! Det är iaf mycket läskigare (och lite äckligare) scener i den här än den tidigare boken!

Betyg: 5+/5 stjärnor!




Throne of Glass (Throne of Glass #1) av Sarah J. Maas
Goodreads... 406 sidor, utgiven 2012

Jag hade hörde väldigt blandade åsikter om den här boken innan jag faktiskt tog mig tiden att börja läsa den. Men det visade sig att jag verkligen gilla själva handlingen, och jag tycker även att karaktärerna och miljön är riktigt spännande. Känns lite som att det finns massor att utforska i de nästa 5 böckerna!

Betyg: 4/5 stjärnor!

Touched (Sense Thieves #1) av Corrine Jackson
Goodreads... 343 sidor, utgiven 2012

Av någon anledning så är jag alltid lite extra kritiskt när det gäller böcker inom paranormal romance genren. Antagligen för att jag har läst så många och vissa ämnen börjar kännas lite (läs: mycket) uttjatade. Men Touched överraskade mig med otroligt sympatiska karaktärer och en spännande handlingsutveckling! Jackson gjorde stundvis handlingen väldigt intensiv att läsa och det var vissa ögonblick då jag var tvungen att lägga ner boken, bara för att jag tyckte att den var för bra och fruktansvärd på samma gång.

Betyg: 4/5 stjärnor!

Terrier - Tamora Pierce

Terrier (Beka Cooper #1) av Tamora Pierce
Goodreads

Genre: high fantasy, äventyr, YA
Sidantal: 581
År: 2006

Handling
In 246 H.E., the Provost's Dogs guard Tortall's capital city. Beka Cooper is one of their newest trainees - a Puppy wet behind the ears but eager to learn. But Beka will have to learn faster than she bargained for because she's assigned to the Lower City, Corus's toughest district. It's filled with pickpockets who are fast as lightening, rouges who will knock your teeth out with a smile, and murderers with hidden plans. In the constant battle for the Lower City's streets, Beka will have to use her smarts and her own eerie brand of magic if she hopes to survive.

This is the beginning of Beka's story, her legend, and her legacy....

Bedömning & Tankar
Jag har tidigare läst Pierce Lejoninnans Sång och De Odödliga, och eftersom jag älskade dem när jag var mindre så trodde jag att jag skulle ha samma känslor för Terrier. Dock så skiljer sig böckerna väldigt mycket åt, och även om jag inte blev störtkär i boken så gillade jag den ändå.

Det första som förvånade mig vara att boken var skriven i loggboksform, eller som en vanlig dagbok - är inte så säker på terminologin. Och det var rätt så kul att läsa det faktiskt, för jag har aldrig gjort det förut. Och trots formen så följer man berättelsen riktigt bra och det var intressant att följa Bekas dagar som både går upp och ner. =)

Och sedan till de mindre bra sakerna. Även om jag gillade skrivsättet så var handlingen riktigt långdragen, det var upprepande händelser som jag känner att man kunde ha tagit bort samt så kändes slutet lite för uppenbart. Och på grund av allt detta så blev mitt helhetsintryck av Terrier inte så bra direkt. Men jag gillade boken ändå tillräckligt mycket för att fortsätta läsa serien, eftersom jag är nyfiken på hur det kommer att gå för Beka och de andra. 

Jag rekommenderar Terrier till andra som har gillat Pierce tidigare böckerna, men även andra som letar efter något riktigt high fantasy äventyr!

Favoritkaraktär: Beka
Bästa del/scen: början

Citat
“Pride is something only folk with money can afford.”

Andra delar i serien:

1. Terrier

2. Bloodhound

3. Mastiff