Utgiven: 1890
Sidantal: 224
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor
The Picture of Dorian Gray är ännu en klassiker som jag läste i skolan och faktiskt gillade. Tycker faktiskt att det är ganska otroligt, för av min erfarenhet av klassiker så är det ganska få som passar mig som läsare. Men just den här passade mig ganska bra!
Vem har inte på något sätt hört talas om Dorian Gray och hans porträtt? Ett porträtt som förändras med åren medan Dorian behåller sitt unga oskuldsfulla utseende. Jag har länge varit ett fan av Dorian Gray, speciellt efter att jag sett honom i filmen The League of Extraordinary Gentlemen där han spelar en tvivelaktig figur och får mig att inse att karaktärer ofta har ett djup som inte syns förrän man verkar tittar efter det. I sin originalberättelse är Dorian lite annorlunda, men han har fortfarande det där djupet man måste kolla efter.
Det bästa med boken var helt klart att få se hur Dorian Gray är i sin originalberättelse! Jag har länge varit nyfiken på den och jag är minst sagt inte besviken. Något som jag också gillade var Wildes språk. Även om språket har en lite konservativ klang på sig, så hade jag inga problem med att förstå texten. Ibland kunde jag till och med skratta åt vissa uttryck som används på ett helt annat sätt idag än vad det gjordes under 1800-talet.
Något som jag dock hade väldigt svårt för var den väldigt filosofiska delen av historien. Det är mycket prat mellan Dorian och lord Henry om livet, och ibland kunde dessa diskussioner pågår under flera sidor. Och på grund av att jag inte är så intresserad av sådant så skummande jag endast dessa sidor.
Jag är glad över att jag har läst ut The Picture of Dorian Gray, för den har givit mig en större respekt för klassiker och faktiskt ge dem en chans innan jag säger att jag inte läser dem. Rekommenderas!
Det bästa med boken: Dorian Gray!
Vad jag blev besviken på: allt filosofi prat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar