Sidantal: 192
Utgiven: 2015
Språk: Svenska
Betyg: 3/5 stjärnor
Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!
Som om jag vore fantastiskt är den tredje boken av Nordin som jag läser under en väldigt kort tid, och jag vet inte om det är en fördel eller nackdel. Mina känslor är väldigt ambivalenta när det kommer till hennes böcker, och jag har väldigt svårt att bestämma mig vad jag verkligen tycker om dem.
Det som gör att jag har fäst mig vid serien är bland annat att den utspelar sig precis efter att det har skett en katastrof som gjort att en stor andel av jordens (antar jag) befolkning har dött, utom ett visst fåtal. I första boken fick man följa Hedvig, en tjej från stan som flyr till en gård och lär sig att överleva där. Snart får hon sällskap av Ella och Ante, som också stannar på gården. Deras vardag är fylld av känslor till varandra och det arbete som krävs för att driva gården. Det är först nu i Som om jag vore fantastiskt som man får en inblick i hur (en del) av Sverige också har påverkats av katastrofen. Vilket jag verkligen gillade!
Men utöver miljöombytet och att man äntligen fick in en inblick i Ellas tankar, så tyckte jag att boken verkligen påminner mycket om sina föregångare; mycket beskrivningar av känslor, relativt långsam handling och ett intressant koncept. Men det gör det inte till dåliga böcker.
Jag antar att den här boken egentligen är skriven för en yngre läsargrupp än den jag tillhör, för jag kan tänka mig att om jag var lite yngre skulle jag verkligen älska de här böckerna!
Det bästa med boken: miljön och karaktärerna
Vad jag blev besviken på: brist på utveckling
Tack till Rabén & Sjörgren för recensionsexemplaret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar