The Burning Maze - Rick Riordan

The Burning Maze av Rick Riordan
Serie: The Trials of Apollo #3
Sidantal: 448
Utgiven: 2018
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Tredje boken och mer än halvvägs genom serien om Apollo. Fortfarande rolig även om den börjar bli lite mer sorgligare.

The Burning Maze erbjuder en återkomst till Labyrinten (Percy Jackson and the Labyrint) där Apollo, Meg och Grover måste hitta vägen till det tredje oraklet som de gamla romerska kejsarna har fängslat. De hamnar till slut i Kalifornien där skogsbränder härjar och några dryader har en koppling till Megs förflutna.

Något som jag alltid kan lita på med Riordans böcker är att de ska ha en humor som jag kan skratta högt av. Sådant är fallet även i The Burning Maze. Men jag börjar känna att det är samma typ av skämt som finns i de två första böckerna. Apollo som nu är människa och därav inte har samma krafter som tidigare, som nu är i Lesters kropp, etc. Det är mycket självironi, vilket jag gillar men det börjar bli för mycket.

Vad jag däremot uppskattade väldigt mycket var hur mycket mörkare serien börjar bli. Efter att Apollo bröt sina löften i tidigare böcker, har utmaningarna och riskerna blivit allt större. Detta bevisas verkligen i den här boken. Samtidigt hintas det om att det kommer hända värre saker innan serien är över! Hur ska en stå ut med något sådant efter vad som hände i The Burning Maze?! Visst, jag gillar att det händer saker men måste Riordan krossa mitt hjärta samtidigt?

Som sagt har Apollo inte genomgått någon större karaktärsutveckling under seriens gång. Lite mer empatisk, men fortfarande sig lik sedan tidigare. Meg däremot har gjort en 180 graders (om inte 360 graders) förändring. Hon är nu helt inställd på att ta ner de romerska kejsarna och skyr knappt några medel för att nå målet. Men samtidigt får vi reda på mer om hennes barndom och lite om hur hon hamnade i Neros klor. Jag ser verkligen fram emot att få se hur Meg kommer fortsätta utvecklas. Det är två böcker kvar, mycket kan hända (hoppas bara att Apollo får lite utveckling också).

The Burning Maze är en rolig, hjärtskärande och ibland frustrerande bok. Men de bra sakerna utvägar de saker jag hade svårt för. Rekommenderas!

Andra delar i serien:
1. The Hidden Oracle
2. The Dark Prophecy
3. The Burning Maze
4. The Tyrant's Tomb
5. Untitled

The Ship of the Dead

The Ship of the Dead av Rick Riordan
Serie: Magnus Chase and the Gods of Asgard #3
Sidantal: 423
Utgiven: 2017
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Jag får alltid lite ont i hjärtat varje gång en serie kommer till sitt slut. Men på samma gång är det härligt att se hur en av sina favoritförfattar utveckla världar och komma med nya idéer.

Den sista boken i serien om Magnus Chase står de nordiska gudarna inför Ragnarök. Lokis är reda att segla med Nagelfar och det är upp till Magnus, Samirah, Alex och de andra att stoppa honom.

Något som Riordan går djupare in i The Ship of the Dead är karaktärernas bakgrunder, vilket senare i berättelse spelade en stor roll. Alex, Halfborn, Mallory och Thomas Junior (T. J.) är alla väldigt olika och jag gillar verkligen det. Det är också lite intressant att läsa om hur de alla är från olika tidsepoker och på olika sätt visar konflikter från deras egen tid. Ex hur T. J. kämpade i Amerikanska inbördeskriget och hur Mallory dog på Blodiga fredagen. En hel del historia från lite varstans helt enkelt. ^^

Utan tvekan är min favoritkaraktär Alex. För de som inte vet är Alex genderfluid, vilket innebär att hens kön varierar. Ofta brukar Alex utropa vilket kön hen är och vilket pronomen hen vill bli kallad. Förutom att Alex är den första karaktär jag har läst om som är genderfluid, är Alex också så himlans cool! Jag älskar hens personlighet och hur kaxig hen är, samtidigt som det finns ett otroligt djup i Alexs personlighet.

The Ship of the Dead är helt klart en fantastisk tillägg till Riordans lista av böcker med omtolkningar av mytologier. Även om temat med en quest börjar kännas lite uttjatat vid det här laget så gör karaktärerna och spänningen att jag läser vidare.

Andra delar i serien:
1. The Sword of Summer
2. The Hammer of Thor
3. The Ship of the Dead

The Hidden Oracle

The Hidden Oracle av Rick Riordan
Serie: The Trials of Apollo #1
Sidantal: 376
Utgiven: 2016
Språk: Engelska
Betyg: 4.5/5 stjärnor


Ibland tror jag på att författare faktiskt hör sina läsares önskningar. Mina var att Rick Riordan skulle fortsätta skriva om Percy Jackson-världen och gärna från en av mina favoritkaraktärers PoV. De önskningarna har nu gått i uppfyllelse.

The Hidden Oracle handlar om Apollo och hur han förlorar sina gudomliga krafter. Han faller ner till jorden (bokstavligen) och stöter på problem med en gång. Men större problem väntar Apollo och alla de andra halvbloden på Camp Half-Blood.

Först ut, det bästa med den här boken är utan tvekan Apollo själv. Ni som har läst om honom i Percy Jackson-serien (speciellt i The Titan's Curse) vet att han är lite speciell och har ett ego stort som solen (pun intended), och de karaktärsdragen finns även nu - trots att han inte är en gud längre. Stundvis tvivlar han på sig själv eftersom hans krafter är borta, men jag tycker det bara göra honom mer trovärdigare som karaktär. Alla tvivlar på sig själv under perioder, och att då inte kunna göra samma saker som tidigare känns realistiskt. Typ som att tankens kraft kan påverka våra förmågor att utföra uppgifter, så ifall du tvivlar på dig själv har du svårare att göra saker. Låter det begripligt? ^^

En annan sak jag fastnade för riktigt mycket var att i stort sett hela boken utspelades på Camp Half-Blood. Det är en sådan mysigt miljö och det är kul att se mer av det. I normala fall brukar det vara så att typ varje bok av Riordan börjar med att huvudkaraktärerna är på ett läger (eller kommer dit) för att sedan åka ut på ett uppdrag. Nu fick jag en annan bild av lägret och jag gillade verkligen det.

Det är löjligt hur mycket jag skrattade under läsningen av The Hidden Oracle! Jag älskade Apollos berättarröst och hur många komiska situationer som var resultatet av hans uppfattningar av världen och hur världen egentligen är.

The Hidden Oracle är en av mina favoritböcker för i år och jag kan bara hoppas på att nästa bok i serien kommer vara minst lika bra!

Det bästa med boken: APOLLO!
Vad jag blev besviken på: ...

Varför jag rekommenderar den här boken: för att det här är nog en av årets roligaste böcker!

Andra delar i serien:
1. The Hidden Oracle
2. The Dark Prophecy
3. Untitled
4. Untitled
5. Untitled

Heart of Stone

Heart of Stone av Kelly Keaton
Serie: Gods & Monsters #4
Sidantal: 284
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 2/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien:

När jag hörde talas om Heart of Stone såg jag verkligen fram emot att få läsa den, eftersom jag älskade de tre första böckerna i serien. Tyvärr var nog mina förhoppningar lite för höga eftersom jag inte alls fastnade för berättelsen.

Boken tar upp handlingen bara några månader efter slutet i The Wicked Within. Ari bor fortfarande kvar i New 2 och lever sitt liv med skola, träning, familj och vänner. Men en dag då hon väntar på att Archer ska komma dyker bara en medvetslös Apollo upp och jakten på baby Archer börjar.

Mitt största problem med Heart of Stone är att jag inte tycker att den medför något nytt till serien. Ingen utveckling, inget direkt nytt i handlingen och den slutade väldigt likt hur den började. Det jag tycker bäst om är karaktärerna och miljön. Ari är fortfarande en cool huvudkaraktär och att få se mer av världen Keaton har byggt upp.

Inte direkt min kopp med te men var ändå bra på sitt vis. Jag tror dock att om Keaton kommer ge ut fler böcker i serien så kommer jag nog inte att läsa dem. Känner helt enkelt ingen vilja att veta mer.

Det bästa med boken: karaktärerna.
Vad jag blev besviken på: avslutningen.

Andra delar i serien:
1. Darkness Becomes Her
2. A Beautiful Evil
3. The Wicked Within
4. Heart of Stone

The Sword of Summer

The Sword of Summer av Rick Riordan
Serie: Magnus Chase and the Gods of Asgard #1
Sidantal: 499
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 5/5 stjärnor!

Av Rick Riordan har jag läst böcker om grekiskt, romersk och egyptisk mytologi - vilket han helt klart är väldigt bra på att skildra på ett rolig och nyskapande sätt. Med The Sword of Summer tar han sig an nordisk mytologi och jag tror ärligt talat att den är den bästa boken jag har läst av honom hittills.  

The Sword of Summer handlar om Magnus Chase som är ett halvblod. Han vet inte vem hans far är och hans mamma dog år innan handlingen börjar. Han lever på gatan och undviker all kontakt med den familj han har kvar, Men en dag blir han attackerad av ett monster och han får reda på sanning om sitt ursprung. (Liknar väldigt mycket Riordan andra första-bok-i-serien-böcker.)

Precis som med den andra mytologierna har även denna många tvister och humoristiska vändningar, men jag tycker också att The Sword of Summer har en allvarlig ton i vissa fall som de andra inte har. Bland annat hur han skildrar Hearthstones dövhet och hur mytologier och religioner en gång i tiden (och fortfarande) stöter på och påverkar varandra. Just dessa två tycker jag gjorde boken extra spännande att läsa!

Älskar det faktum att Magnus är en Chase! Kommer bli så spännande att få reda på hur allt hänger ihop senare i serien! (För en förklaring måste Riordan ge oss...) 

Det enda jag klagar på lite är att Magnus påminner mig en hel del om Percy i början. Liksom, de använder båda svärd, har en sarkastiskt humor och båda har levt på gatan i någon tid i deras liv (för att nämna några saker). Detta var dock bara mina tankar i början. När jag väl fick lära känna Magnus mer ändrades min åsikt och Magnus blev en egen karaktär, vilket jag är jätteglad över! För han är en riktigt bra skildrad karaktär. 

Jag gillar det faktum att boken börjar när han är sexton år och att han är väldigt egen, Han gör det han behöver göra för annars kommer jorden gå under i Ragnarök (surprise!). Även hans förhållande med Hearthstone, Blitzen och Sam tycker jag är otroligt bra skildrade! Gillar deras karaktärer så mycket bara för att! Haha! *smiley face without the emoji*

Senare i år kommer uppföljaren The Hammer of Thor och jag tror helt klart att den är en av de böcker jag ser mest fram emot! Kommer bli underbart att se hur Riordan kommer fortsätta serien och vad som kommer att hända med Magnus och de andra. 

Det bästa med boken: handlingen och karaktärerna. 

Vad jag blev besviken på: ...

Varför jag rekommenderar den här boken: för att den är helt awesome och måste läsas!

Andra delar i serien:

1. The Sword of Summer

2. The Hammer of Thor

3. Untitled

Minirecensioner: Wayward Vol 1 & The Wicked + The Divine Vol 2

Wayward Vol 1: String Theory av Jim Zub, Steven Cummings, John Rauch
Serie: Wayward #1
Sidantal: 144
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 3.5/5 stjärnor

Wayward är ett seriealbum som faktiskt överraskade mig väldigt mycket. Jag har inte alls förväntat mig den här handlingen, trodde mest från omslaget att det skulle handla mycket mer om katter och en tjej som mördar, typ. Istället handlar den om en tjej som flyttar till Tokyo och upptäcker att hon och några andra ungdomar har förmågor och är jagade av en grupp som vill utnyttja dem. Riktigt bra faktiskt.

Illustrationerna var väldigt fina och hade väldigt många coola effekter med olika färger. Det finns också en tydlig japansk influens som lyser igenom mycket i handlingen, språket och bilderna - vilket jag gillade väldigt mycket. Även karaktärerna var intressanta och jag ser verkligen fram emot att få läsa vidare om dem i nästa volym.

Det bästa med boken: handlingen och illustrationerna.
Vad jag blev besviken på: att det inte fanns vissa detaljer så att jag kunde förstå handlingen bättre.

Varför jag rekommenderar den här boken: för att den har otroligt fina illustrationer och har ett väldigt intressant koncept.

Andra delar i serien:
1. Wayward Vol 1: String Theory
2. Wayward Vol 2: Ties That Bind


-------------------------------------------------------------------------------------------------------
The Wicked + The Divine Vol 2 av Kieron Gillen, Jamie McKelvie, Matt Wilson
Serie: The Wicked + The Divine #2
Sidantal: 168
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Den här serien blir allt bättre! Jag totalt älskade den här volymen, för jag fick verkligen lära känna karaktärerna och världen mer - och slutet var helt mind blowing! Jag fick ärligt talat panik när jag insåg att albumet var slut, eftersom det kommer dröja ett tag innan nästa volym släpps.

I min recension på första volymen i serien berättade jag om hur förvirrad jag var över vissa element i handlingen. Nu däremot känns det som om jag förstår den mycket bättre och den känns inte alls lika främmande längre. Precis som förra gången älskade jag även denna gång illustrationerna och färgerna, de är helt spektakulära! Speciellt i den här boken var det några riktigt fina effekter.

Jag kan inte sluta rekommendera den här serien! Helt klart en stor favorit hos mig!

Det bästa med boken: slutet och berättelsen!
Vad jag blev besviken på: att jag inte vet när nästa volym kommer ut!!

Varför jag rekommenderar den här boken: för att den är awesome.

Andra delar i serien:
1. The Wicked + The Divine Vol 1: The Faust Act
2. The Wicked + The Divine Vol 2: Fandemonium
3. The Wicked + The Divine Vol 3: Commerciel Suicide

Percy Jackson's Greek Heroes

Percy Jackson's Greek Heroes av Rick Riordan
Illustratör: John Rocco
Sidantal: 416
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 5/5 stjärnor!

Det är något väldigt speciellt med de här böckerna där Percy Jackson berättar om den gamla goda tiden i antikens Grekland. Förra året kom Percy Jackson's Greek Gods ut och jag läste den så fort den kom ut, precis som jag gjorde nu med Percy Jackson's Greek Heroes. Samma humor och berättarröst, men denna gång med fokus på hjältar.

Riordan skriver i denna bok i tolv kapitel om olika hjältar (även om det är flera andra som nämns också) och det är roligt att se hur mycket jag redan kan från Riordans tidigare böcker. Det var också lite kul att få insikt i varför just Hercules syns lite överallt, vilket jag har undrat över sedan Percy sa detta i The Mark of Athena: “Hercules, huh? Percy frowned. "That guy was like the Starbucks of Ancient Greece. Everywhere you turn - there he is.”

Mina favorithjältar i Otrera, Atalanta och Jason, för att det var de som stod ut mest och som, i mitt tycke, gjorde ett större intryck på mig. Det är intressant att se hur Riordan också får Percy att reflektera över olikheter mellan antikens Grekland och nutiden, Speciellt blev det tydligt under Otreras kapitel, då kvinnorna under antiken knappt hade någon frihet.

Det är svårt för mig att inte älska en bok där Percy Jackson är med och den här boken är inte någon undantag. Hoppas bara att Riordan skriver ännu en bok med ett liknande tema!

Det bästa med boken: berättarrösten och handlingen.
Vad jag blev besviken på: ...

Varför jag rekommenderar den här boken: att den är så lärorik och rolig på samma gång.

Apollyon

Apollyon av Jennifer L. Armentrout
Serie: Covenant #4
Sidantal: 343
Utgiven: 2013
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Jag har längre räknat Armentrout till en av mina favoritförfattare, och med varje bok jag läser av henne blir jag ännu mer säkrare på att jag inte kan bli besviken på någon av hennes böcker! Speciellt tyckte jag om hur hon höjer ribban i Apollyon och provar nya saker i handlingen.

Även om det var ganska länge sedan jag läste senaste boken i serien, Deity, men det hindrade mig inte från att kastas in i handlingen och komma det mesta som har hänt (jag kom i alla fall ihåg slutet på Deity). Armentrout håller också som tidigare en hög takt i handlingen, så det händer saker hela tiden. Och jag gillade speciellt hur hon porträtterade Alex den här gången, för det gav en hel annan vinkel av hennes personlighet som jag inte tidigare hade sett.

När det kommer till själva "handlandet" i handlingen, tyckte jag att det ibland kunde gå lite långsamt fram - framförallt när alla befann sig i stugan och typ bara pratade om allt som har hänt. Men det var det enda negativa för mig i Apollyon.

Allt som allt gillade jag den här boken starkt! Flera element kom som överraskningar och Armentrout lämnade mycket hängande, vilket gör att jag hoppas på många svar i sista boken. Rekommenderas helt klart!

Det bästa med boken: Alexs utveckling och berättarröst

Vad jag blev besviken på: att den kunde kännas lite långsam ibland...

Andra böcker i serien:

1. Half-Blood

2. Pure

3. Deity

4. Apollyon

5. Sentinel

Mellanböcker:

0.5. Daimon

3.5. Elixir

The Wicked + The Divine Vol 1: The Faust Act

The Wicked + The Divine Vol 1: The Faust Act av Kieron Gillen m. fl.
Serie: The Wicked + The Divine #1
Sidantal: 144
Utgiven: 2014
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

The Wicked + The Divine: The Faust Act var för ett tag sedan något som syntes i nästan varje engelsk book haul jag såg på youtube, vilket såklart gjorde mig väldigt nyfiken! Sedan när jag läste om handling som involverar reinkarnationer av gudar så blev jag ännu mer intresserad, eftersom jag älskar alla historien med gudar. Det är något av ett guilty pleasure (fast utan guilty-delen).

Jag gillar verkligen konceptet med gudar som reinkarnerar och bara lever under två år, speciellt med tanke på gudarna i berättelsen är från flera hörn i världen och det inte alltid är så lätt att lista ut vem som är vem av gudarna. Ibland är det uppenbart, ibland inte. Karaktärsmässigt är är Lucy (aka Lucifer) min favorit, för hon är så himla cool! Karismatisk och lite udda är hon helt klart en av seriealbumets bästa karaktärer.

Något annat jag gillar med seriealbumet var illustrationerna och färgläggningen. Det var riktigt starka färger och illustratören har skapat flera scener som verkligen tar andan ur en.

Tyvärr hade jag dock lite svårt att förstå en (ganska viktig) del av berättelsen, och det är vilken roll historiens huvudkaraktär spelar in i allt det här. Är hon bara en tjej som dras in i det? Eller kommer hon att ha en större roll? Det borde egentligen inte störa mig, men jag kom mig själv hela tiden under läsningen med att tänka på det.

Det här seriealbumet blev på en gång en stor hit hos mig! Älskar berättelsen, illustrationerna och karaktärerna, och jag kan bara hoppas på att nästa del i serien kommer vara lika bra!

Det bästa med boken: konceptet och illustrationerna.
Vad jag blev besviken på: saknaden av bakgrundsinformation.

Andra böcker i serien:
1. The Faust Act
2. Fandemonium

Kolla även in dessa coola kapitel-bilder!

The Blood of Olympus

The Blood of Olympus av Rick Riordan
Serie: Heroes of Olympus #5
Utgiven: 2014
Sidantal: 516
Språk: Engelska
Betyg: 5/5 stjärnor!

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

“To my wonderful readers. Sorry about that apology for that last cliffhanger. I’ll try to avoid cliffhangers in this book. Well, except for maybe a few small ones... because I love you guys.” 

- Riordans förord

Då var det slut på en serie som jag beroende har följt i fem års tid, och vem kunde ha föreställt sig att jag skulle komma att älska den så mycket? Riordan har med Heroes of Olympus byggt upp och förstorat världen man fick lära känna i Percy Jackson-böckerna, och det har varit en helt underbar resa!

The Blood of Olympus tar vid där The House of Hades slutade och i den här omgången så får man följa hela berättelsen från Jason, Piper och Leo samt Reyna och Nico - vilket var en helt perfekt kombination! Även om jag missade Percy, Annabeth, Frank och Hazels berättarrösten också, men man fick se tillräckligt mycket av dem för att inte missa dem för mycket. 

Handlingsmässigt sätt så måste jag säga att den hade både sina bättre och dåliga stunder, men i överlag tyckte jag att den var riktigt bra. Det som jag hade lite problem med var slutet och upplösningen av profetian, det kändes lite som en cliffhanger... även om det inte var en cliffhanger. Det var mer som ett öppet slut, med möjlighet för en fortsättning. Om nu Riordan tänker skriva en fortsättning på just den här delen av hans universum...

Något som jag älskar med Riordans böcker är att de är både lärorika och underhållande på samma gång, och The Blood of Olympus är inget undantag. Det finns så många roliga händelser i den här boken att jag tappade räkningen! 

I The House of Hades så avslöjades en hel del om Nico, vilket gjorde att jag höjde hans karaktär till skyarna. (Om ni vill få reda på varför, läs serien!) Nu när jag fick höra hans tankar och få reda på så mycket mer om honom, har han blivit en av mina absoluta favorit-favorit-favorit karaktärer!! Seriöst, snacka om karaktärsutveckling! Go Riordan! ^^

Föga förvånande så älskade jag verkligen The Blood of Olympus! Riordan fortsätter att vara en av mina favoritförfattare och jag ser nu verkligen fram emot hans nästa bok The Sword of Summer, som är den första boken i en ny serie som kommer att handla om nordiska gudar.

Det bästa med boken: Nico, humorn, handlingen och karaktärerna.
Vad jag blev besviken på: Nada!

Andra böcker i serien:
1. The Lost Hero
2. The Son of Neptune
3. The Mark of Athena
4. The House of Hades
5. The Blood of Olympus

Percy Jackson's Greek Gods

Percy Jackson's Greek Gods av Rick Riordan

Illustratör: John Rocco
Utgiven: 2014
Sidantal: 336
Språk: Engelska
Betyg: 5/5 stjärnor

“He was proud of his "hometown" goddess, even if he hadn't found his one true pairing (OTP) yet.”
- Percy Jackson's Greek Gods

Vem älskar inte Percy Jackson? Han har helt klart en alldeles speciell plats i mitt hjärta i alla fall, speciellt efter att jag under gymnasietiden alltid skulle läsa om hela Percy Jackson and the Olympians serien hela tiden. Jag blev helt enkelt aldrig trött på den, utan jag tyckte att skämten och spänningen bara blev bättre för varje gång jag läste!

Men Percy Jackson's Greek Gods är inte den serien, men det betyder inte att den inte är minst lika bra. Jag gillar att Riordan utvecklar sitt skrivsätt och använder många moderna uttryck (t ex som OTP och Doctor Who-referenser), det gör det väldigt svårt att förutse vad han kommer att skriva härnäst.

Det som är så speciellt med den här boken är att den är full av grekiska myter om gudar, helt berättade av Percy. Man får bland annat reda på hur världen skapades, hur (nästan) alla gudarna är under de gamla goda dagarna i Grekland samt en hel del annat smått och gott.

Hela boken är full av illustrationer av John Rocco (som också har gjort alla omslagen till Riordans middle grade böcker) och de är så underbara att jag bara vill rama in dem och sätta upp på mina väggar! De är helt i färg, och vissa bilder är på hela sidor medan andra är mindre och delar sidor med text. Det förhöjde verkligen läsupplevelsen, eftersom jag älskar Roccos bilder!

Med Percy Jacksons berättarröst och underbara bilder av John Rocco så levererar Rick Riordan ännu en gång! Längtar riktigt mycket just nu efter "uppföljaren" Percy Jackson's Greek Heroes som kommer ut den 18 augusti nu i sommar.

Det bästa med boken: humorn och bilderna
Vad jag blev besviken på: precis ingenting! Den här boken var ren perfektion!

3 x Minirec: Carpe Corpus, Pure & Chasing Brooklyn

Carpe Corpus (The Morganville Vampires #6) av Rachel Caine
Goodreads... 356 sidor, utgiven 2009

Efter att ha tyckt att den förra boken stod stilla i handlingen så hade jag hoppas på att Carpe Corpus faktiskt skulle ha någon utveckling, vilket den faktiskt hade. Och på flera sätt än vad jag hade tänkt mig också!

Gillade verkligen slutet på den här boken, det ger mig så mycket hopp för de kommande böckerna!

Betyg: 4/5 stjärnor



Pure (Covenant #2) av Jennifer L. Armentrout
Goodreads... 329 sidor, utgiven 2012

Seth Seth Seth... hur kunde jag inte gillat dig under första boken? Du är helt enkelt bara för awesome och en av mina absoluta favoritkaraktärer just nu! Kan inte att vänta på att få läsa mer om dig!! <3

Trots att jag inte tyckte att Pure nådde upp till samma spänning och drama som Half-Blood, så tyckte jag att den var väldigt bra ändå. Massor av överraskningar och nya tvister i handlingen gör den till en stor favorit! (och Seth förstås!) ^^

Betyg: 4/5 stjärnor

Chasing Brooklyn av Lisa Schroeder
Goodreads... 412 sidor, utgiven 2009

Min fjärde versbok av Lisa Schroeder - jag tröttnar verkligen aldrig på att få läsa något av henne!

Precis som med hennes tidigare böcker så handlar även den här om förhållanden, och blandat med lite fantasy och krossade hjärtan så tror jag att Chasing Brooklyn är den bästa boken jag har läst av Schroeder

Betyg: 4.5/5 stjänor

The Chaos of Stars - Kiersten White

The Chaos of Stars av Kiersten White
Goodreads

Genre: fantasy, omtolkning, YA
Sidantal: 288
År: 2013

Handling
Isadora’s family is seriously screwed up.

Of course, as the human daughter of Egyptian gods, that pretty much comes with the territory. She’s also stuck with parents who barely notice her, and a house full of relatives who can’t be bothered to remember her name. After all, they are going to be around forever—and she’s a mere mortal.

Isadora’s sick of living a life where she’s only worthy of a passing glance, and when she has the chance to move to San Diego with her brother, she jumps on it. But Isadora’s quickly finding that a “normal” life comes with plenty of its own epic complications—and that there’s no such thing as a clean break when it comes to family. Much as she wants to leave her past behind, she can’t shake the ominous dreams that foretell destruction for her entire family. When it turns out there may be truth in her nightmares, Isadora has to decide whether she can abandon her divine heritage after all.

Bedömning & Tankar

Det är inte så ofta man får läsa ungdomsböcker som handlar om egyptisk mytologi, för det mesta tycker jag att det mesta handlar om grekiska alt. romersk mytologi, så The Chaos of Stars bjöd på en del nytt och jag skulle säkert ha älskat den om det inte hade varit för den griniga berättarrösten. =(

Jag tyckte det var väldigt intressant att få följa hur Isadora växer upp i en familj med gudar som vanlig dödlig. Redan under de första sidorna så blev detta en av de mer drivande linjerna i historien - om hur upprörd Isadora är över att hennes familj traditioner går före henne (speciellt med tanke på hur de gamla egyptierna såg på döden - winkwink!) och hur hon faktiskt kan acceptera att hon kommer att dö medan hennes föräldrar kommer att leva vidare.

Precis som i Whites Paranormalcy-serie så finns det även här en swoonig pojke som är Isadoras kärleksintresse, och jag måste säga att Ry påminner mig lite om Lend faktiskt. De är båda väldigt charmiga och det är rätt så lätt att falla för dem - vilket är precis vad jag har gjort. ^^ 

Det enda jag egentligen har att klaga på när det gäller The Chaos of Stars är hur otroligt gnällig Isadoras berättarröst var! Under större delen av hela boken så höll hon på att klaga om hur orättvist hennes liv är och om hur hennes föräldrar inte bryr sig om henne, och även om jag faktiskt förstår henne så tycker jag att hon är lite väl bitter ibland. 

Som sagt så var The Chaos of Stars väldigt bra, men jag tror att den kunde ha varit bättre.

Favoritkaraktär: Ry

Bästa del/scen: flygturen till Egypten 

Citat

"I didn't fall in love with you. I walked into love with you, with my eyes wide open, choosing to take every step along the way. I do believe in fate and destiny, but I also believe we are only fated to do the things that we'd choose anyway. And I'd choose you; in a hundred lifetimes, in a hundred worlds, in any version of reality, I'd find you and I'd choose you."

My Ex From Hell - Tellulah Darling

My Ex From Hell (The Blooming Goddess Trilgy #1) av Tellulah Darling
Goodreads

Genre: omtolkning, paranormal romance, YA
Sidantal: 272
År: 2013

Handling
My Ex From Hell is a YA romantic comedy/Greek mythology smackdown. Love meets comedy with a whole lot of sass in book one of this teen fantasy romance series. Compared to Kai and Sophie, Romeo and Juliet had it easy.

(Den officiella beskrivningen var egentligen mycket länge, men den avslöjar också väldigt mycket av handlingen. Så tog bara med den lilla beskrivningen som står under, om ni är intresserade av hela så klicka bara på Goodreads-länken högst upp i recensionen.)

Bedömning & Tankar

My Ex From Hell är en bok som bjuder på många överraskningar redan från första sidan. Den är rolig och spännande, men den är direkt inte den mest realistiska boken jag har läst. 

Det bästa med boken var helt klart humor. Jag skrattade och flinade mig genom i stort sett hela handlingen, och jag drogs verkligen med av all spänning och all drama mellan karaktärerna. Huvudkaraktärens Sophies berättarröst har den där härliga sarkastiska tonen som finns hos många andra av mina favoritkaraktärer i andra böcker. 

När det gäller karaktärerna så är dem precis lika härliga! Sophie med sin humor, hennes bästa vän Hannah som är otroligt smart, nördiga Theo och så klart Kai... åh, Kai - det är sällan jag läser om en så komplicerad relation som den mellan Sophie och Kai! Snacka om historia! 

Något som jag dock störde mig på väldigt mycket (speciellt i början) var trovärdigheten. Jag kunde inte för ett ögonblick faktiskt tro på något jag läste, men efter att jag kom över min "störighet" så började jag faktiskt uppskatta de orealistiska delarna av handlingen. 

För alla som älskar böcker som påminner om Percy Jackson så kan jag tänka mig att många kommer att gilla den här också.

Favoritkaraktär: Sophie

Bästa del/scen: slutet

Citat
“Because when you’ve been around forever, you have to find something outside yourself to believe in or go mad. I believe in humanity. I believe in you.”

Andra delar i serien:
1. My Ex From Hell
2. My Date From Hell
3. My Life From Hell

2 x Minirec: Järnhertigens Arv

The Iron Duke (Iron Seas #1) av Meljean Brook
Goodreads... 378 sidor, utgiven 2010

Efter att ha läst så många ungdomsböcker kan det vara skönt med lite vuxenböcker ibland - variera läsningen och allt det där. Konstigt nog så ville jag några gånger under läsningen lägga undan The Iron Duke, bara för att påbörja en YA-bok... stort bok-beroende eller? ^^

Utöver längtan efter andra böcker så tyckte jag att The Iron Duke var väldigt bra. Skildringen mellan Rhys och Minas förhållande var riktigt underhållande, och själva handlingen var spännande i sig med alla konspirationer och mord! Det märktes väldigt tydligt att det var en steampunk-bok, för det fanns massor av maniker och uppfinningar som var väldigt steampunk-aktiga. (visst beskriver jag saker bra? ^^) Själva världen var som sagt väldigt intressant och var helt klart en av de bästa sakerna med boken. Rekommenderas!

The Goddess Inheritance (The Goddess Test #3) av Aimeé Carter
Goodreads... 283 sidor, utgiven 2013

Sista boken i The Goddess Test trilogin. Är det hemsk av mig att säga att det faktiskt är ganska skönt att den här serien är över? Inget illa menat till författaren, Carter har skildrat böckerna väldigt bra och världen hon har skapat är spännande, men i det långa loppet räckte det inte för mig. Jag blev större delen av läsning frustrerad och besviken på karaktärer och historiens riktning, det var bara av ren envishet som läste jag ut boken.

The Red Pyramid - Rick Riordan

The Red Pyramid (The Kane Chronicles #1) av Rick Riordan
Goodreads

Genre: fantasy, mythology, YA/MG
Sidantal: 516
År: 2010

Handling
Since their mother's death, Carter and Sadie have become near strangers. While Sadie has lived with her grandparents in London, her brother has traveled the world with their father, the brilliant Egyptologist, Dr. Julius Kane.

One night, Dr. Kane brings the siblings together for a "research experiment" at the British Museum, where he hopes to set things right for his family. Instead, he unleashes the Egyptian god Set, who banishes him to oblivion and forces the children to flee for their lives.

Soon, Sadie and Carter discover that the gods of Egypt are waking, and the worst of them —Set— has his sights on the Kanes. To stop him, the siblings embark on a dangerous journey across the globe - a quest that brings them ever closer to the truth about their family and their links to a secret order that has existed since the time of the pharaohs.

Bedömning & Tankar
Under en lässvacka är mitt tips till alla att läsa om sina favoritböcker. Man vet att man inte kan bli besviken, och istället för att det känns trögt, så känns det som om jag helt enkelt spenderar massor av tid med gamla vänner!

Jag läste The Red Pyramid första gången när den precis hade kommit ut, alltså 2010, och det förvånar mig hur mycket jag hade glömt från den. Hela handlingen utspelar sig utifrån egyptisk mytologi, och även om jag kan skryta med att jag kan en del, så lär jag mig så mycket när jag läser Riordans böcker. De är ibland som värsta uppslagsverken, över myter inom grekisk/romersk/egyptiskt mytologi! Och det gör dem bara ännu mer intressantare, så om man inte gillar själva handlingen så kan man alltid läsa för att lära sig något. 

Riordans språk är som vanligt helt underbart. Men man märker en lite mer allvarligare underton som inte finns med i hans tidigare Percy Jackson-serie. Som exempel; hur Sadie och Carter separeras efter att deras mamma har dött, och bara därefter träffas två gånger om året. Det är ett återkommande ämne och det tas upp flera gånger om hur det har påverkat och format dem, hur de är avundsjuka på varandras liv osv. Jag kan inte ens föreställa mig känslan av att bara kunna se någon av mina syskon så lite. Skulle sakna dem som bara den, och skulle nog bli ledsen och gråta bara av att tänka på dem. I början av boken så bråkar Sadie och Carter en hel del, men hela tiden som handlingen går framåt kommer de närmare varandra. Det hela är väldigt fint att läsa om, och det märks verkligen att de bryr sig om varandra - även om de retar varandra nästan hela tiden. 

Boken är skriven från både Sadie och Carters PoV (point of view), men jag hade inga större problem med att veta vem som var vem. Medan Carters har en lugnare och mer beskrivande röst, så är Sadie den sarkastiska rösten och hon är den som mest driver med allt och alla. Det var väldigt underhållande att läsa hur hon hela tiden kan hitta på nya smeknamn på Carter, hon har en väldigt stor fantasi faktiskt!

Som det märks så har jag något av en dyrkan av Riordans böcker, vilket kanske påverkar mitt omdöme om böckerna. Typ som "men det är ju han/hon som har skrivit den, självklart är den bra!"-tankar, men jag är helt ärlig och erkänner att jag har aldrig har haft några sådana tankar när jag läser hans böcker. De är helt enkelt awesome allihopa och värda att läsas flera gånger om!

Favoritkaraktär: Sadie
Bästa del/scen: slutstriden

Citat
“Fairness means everyone gets what they need. And the only way to get what you need is to make it happen yourself.” 

“You know how hard it is to feel like an extreme falcon-headed combat machine when somebody calls you "chicken man"?”

“Ah, Mastery of the Five Elements!"
"Is that the one we want?" I asked.
"No, but a good one. How to tame the five essential elements of the universe - earth, air, water, fire, and cheese!"
"Cheese?”

“Well," I said. "If you need me, I'll be outside, playing with sharp objects.”

“Egyptians believe in the power of the sunrise. They believe each morning begins not just a new day, but a new world.”

Den kompletta serien:

1. The Red Pyramid

2. The Throne of Fire

3. The Serpent´s Shadow

2 x Minirecension

Daimon (Covenant #0.5) av Jennifer L. Armentrout
Goodreads

Vad jag har sett så är det inte många svenska bokbloggare som har läst Covenant-serien. Och det gjorde det ju lite roligare att läsa att det inte fanns så mycket att grunda mina förväntningar på. 
Daimon ska vara en omtolkning av grekisk mytologi, och i den här novellen märks det av, men det är mer en introduktion till världen och dess uppbyggnad än en egentlig berättelse. 
Alexandria "Alex" påminner mig lite om Rose från Vampire Academy, de är båda någon typ av "halvblod" och tränas för att slåss och försvara "fullbloden" i deras värld. Men efter det så försvinner många av liknelserna, iallafall vad jag läst hittills. 
En väldigt bra första inblick i Armentrout andra serie (eller är det hennes första?) och som vanligt älskar jag hennes skrivsätt och hur hon lätt kan få läsaren att sitta på nålar!

Betyg: 5/5 stjärnor

Hunt (Shifters #6.5) av Rachel Vincent
Goodreads

Novellen Hunt tillhör Vincent vuxenserie Shifters och utspelar sig efter sista boken. Hunt publicerades i novellsamlingen Chicks Kick Butt och följer varkatten Abby som spelade en roll i första boken Herrelös. Dessutom vill jag redan från början säga att serien är ganska våldsam och tar upp sådana ämnen som yngre eller känsliga personer inte vill läsa om, så för er som inte vill läsa mer gör inte det. 

Det är en otrolig kontrast mellan Abby från tidigare och den Abby som man läser om i novellen. Hon har verkligen växt från den rädda flickan till den pålitliga tjejen som försöker rädda sina vänner från jägare. Jag berördes väldigt starkt av hennes situation och hur mycket hon hängde på hoppet i slutet. 

Novellen avslutades med en sort av cliffhanger, inte så stor som att den avslutades mitt i en händelse utan mer som "varje slut är en ny början"-typen. Det får mig att undra om Vincent kommer att göra en spin-off till Shifters...

Betyg: 4/5 stjärnor

The Mark of Athena - Rick Riordan

Titel: The Mark of Athena
Författare: Rick Riordan
Serie: Heroes of Olympus #3
Sidantal: 586
Förlag: Hyperion Books
År: 2012

Omläsning: nej

Handling 
"In The Son of Neptune Percy, Hazel and Frank met in Camp Jupiter, the Roman equivalent of Camp Half-Blood, and traveled to the land beyond the gods to complete a dangerous quest. The third book in the Heroes of Olympus series will unite them with Jason, Piper and Leo. But they number only six - who will complete the Prophecy of Seven?"

The Greek and Roman demigods will have to cooperate in order to deafeat the giants released by the Earth Moder, Gaea. Then they will have to sail together to the anicent land - Rome itself - to find the Doors of Death. What exactly are the Doors of Death? Much of the prophecy remains a mystery...

Bedömning
(Innehåller spoilers från de tidigare böckerna!)

Något mindre än sju timmar. Så lång tid tog det mig att läsa denna bok, sträckläsning från det jag kom hem till sent på natten - och jag älskade varenda minut av det!

För att jag inte ska trötta ut alla med att berätta hur bra The Mark of Athena var, tänker jag ta upp de saker jag tyckte bäst om, några av mina favoritmoments, de få saker jag blev lite irriterad på osv. 

Jag tyckte det var helt otroligt hur Riordan fick in så mycket om själva karaktärerna och samtidigt få handlingen så långt framåt som han gjorde. Takten var som vanligt något mittemellan, händelserna löper efter varandra men man får tillräckligt mycket av allt för att inte störas av det. Romantik, vänskap och spänning är ständigt närvarande. 

Ett av de ögonblick man hade väntat på ända sedan första boken var ju att se när Percy och Annabeth återförenades. Det var en av mina favoritscener i hela boken, det var både känslomässigt och hade en liten känsla av humor. 

Tyckte det tog lite väl lång tid innan de faktiskt kom fram till Rom, men på något sätt tror jag att allt som händer innan de faktiskt anländer till staden kommer att spela roll i de sista böckerna. Det är massor av frågetecken och jag hoppas på svar senare, annars vet jag inte vad jag gör!!

The Mark of Athena är verkligen en jättebra bok och jag längtar bara efter fortsättningen!! Det blev inte en av mina längsta recensioner, men eftersom boken avslöjer väldigt mycket för fortsatta böcker avslutar jag den här.
Har planer på att köpa hela Heroes of Olympus serien, eftersom jag bara älskar böckerna så mycket och det är lättare att läsa om dem när jag inte måste gå till biblioteket hela tiden! :-D Dock får det bli senare.

Favoritkaraktär: Annabeth
Bästa del/scen: återföreningen mellan Percy och Annabeth
Citat: “Gods of Olympus." Piper stared at Leo. "What happened to you?"
His hair was greased back. He had welding goggles on his forehead, a lipstick mark on his cheek, tattoos all over his arms, and a T-shirt that read HOT STUFF, BAD BOY, and TEAM LEO.
"Long story," he said.” 

Betyg

Handlingen 5+/5
Omslaget 5/5

Den kompletta serien hittils:
1. The Lost Hero
2. The Son of Neptune
3. The Mark of Athena
4. The House of Hades (hösten 2013)

The Son of Neptune - Rick Riordan

Titel: The Son of Neptune

Författare: Rick Riordan

Serie: The Heroes of Olympus

Sidantal: 521

Förlag: Hyperion Book CH

År: 2011

Handling
Demigod Percy Jackon, still with no memory, and his new friends from Camp Jupiter, Hazel and Frank, go on a quest to free Death, but their bigger task it to unite the Greek and Roman camp so that the Prophecy of Seven can be fullfilled.

Bedömning

Efter att den första boken the Lost Hero hade slutat med en cliffhanger var jag väldigt ivrig på att läsa the Son of Neptune, och som vanligt bjuder Rick Riordan på en massa äventyr och en massa gudar som hela tiden ställer till det för sina halvblodsbarn. 

I jämförelse med den första boken tyckte jag att the Son of Neptune  var något allvarligare i handlingen, den var fortfarande skriven med Riordans karaktäriska skrivsätt men man kunde uppfatta en mörkare underton. Det kan ha att göra med att man är spänd på vad som kommer att hända när romarna och grekerna väl möts, eller kanske för att det är lite mer action i denna serie än i den tidigare?

Man fick möta många nya karaktärer, bland dem finns Frank och Hazel. Jag gillade verkligen Hazel, hon hade en personlighet som jag skulle kalla tyst upprorsaktig - att hon för saker som romarna inte uppskattar som exempel.

Det mest spännande med boken var faktiskt att se romarnas läger, Camp Jupiter. Har länge varit intresserad av Romarriket och jag känner igen sig väldigt mycket från vad Riordan har skrivit om, men samtidigt blev jag överraskad flera gånger och det lär mig att man alltid har mera att lära!

Tempot var högt och det var ett nöje att läsa boken, och jag ser med glädje fram emot nästa!

Rolig Scen: Första mötet med Terminus
Favoritkaraktär: Reyna
Citat:  "House gods. Like...smaller than real gods, but larger than apartment gods?” - Percy

Betyg 

Handling 5/5

Omslag 5/5

Andra böcker i serien:
1. The Lost Hero
2. The Son of Neptune
3. The Mark of Athena
4. The House of Hades
5. The Blood of Olympus

The Lost Hero - Rick Riordan

Titel: The Lost Hero
Författare: Rick Riordan
Serie: The Heroes of Olympus #1

Sidantal: 553

Förlag: Disney-Hyperion
År: 2010

Handling
Old enemies awaken as camp half-blood´s new arrivals prepare for war. When Jason, Piper and Leo crash land at Camp Half-Blood, they have no idea what to expect. Apparently this is the only safe place for children of the Greek Gods - despite the monsters roaming the woods and demigods practising archery with flaming arrows and explosives. But rumours of a terrible curse - and a missing hero - are flying around camp. It seems Jason, Piper and Leo are the chosen ones to embark on a terrifying new quest, which they must complete by the winter solstice in just four days time. Can the trio succeed on this deadly mission - and what must they sacrifice in order to survive?

Bedömning

VIll bara börja med att säga att Rick Riordan alltid lockat mig till att läsa hans böcker, sedan jag läst den första Percy Jackson-boken. Det är sällan jag är besviken med någon av hans böcker!

Och till den kategorin hör hans nya serie Heroes of Olympus till! Det är sällan jag får tillfället att läsa en bok som jag älskar med hela mitt hjärta, men The Lost Hero toppar verkligen listan. 

The Lost Hero var indelad så att man läste 2 kapitel med Jason, Piper eller Leos perspektiv hela tiden. De är väldigt trovärdiga trovärdiga, och när man väl avslutade boken kändes det lite grann som att säga hejdå till gamla vänner. Jason, Piper och Leo har alla väldigt olika personligheter och det var lätt att avgöra vems perspektiv det var som man läste ifrån.

Boken gör att man ställer frågor hela tiden, och det driver en till att läsa från början till slut. De olika händelserna och känslorna gör att man rycks med i berättelsens gång, och jag upplevde att man lever med i boken. Det fanns aldrig en tråkig stund, inte bara för att Riordan skriver med så bra humor utan även för att det händer någonting hela tiden. 

The Lost Hero är boken som fick mig att skratta och gråta, känna sorg, rädsla och medlidande men även samhörighet, spänning och glädje. 
Det enda negativa jag kan säga är att jag måste vänta ända till 2014 innan sista boken i serien kommer ut! Det kommer att bli två till smärtfyllda år med ångest och bävan inför det. 

Mest rörande scen: utanför herrgården i Omaha, Nebraska. (började gråta!)
Favoritkaraktär: Festus
Citat: "...He had the nerv to turn down our offer of immortality and tell us to pay better attention to our children. Er, no offense" 
"Oh, how could I take offense? Please, go on ignoring me." 
"Mighty understanding of you..." Hephaestus frowned, then sighed wearily. "That was sarcasm, wasn´t it?..." - Leo och Hephaestus 

Betyg

Handling 5/5

Omslag 4/5

Andra Versioner av Omslaget

Så det var min första recention, det mig ett tag att skriva den. Känns lite bristfärdig, får ta och jobba på det!