KoMo - Pontus Joakim Olofsson

KoMo av Pontus Joakim Olofsson
Goodreads

Genre: science fiction, dystopi
Sidantal: 430
År: 2013

Tack till Styxx Förlag för recensionsexemplaret!

Handling
I en nära framtid vaknar Kattarina Krasznapolski upp efter fyra år i en läkemedelsframkallad fantasi där hon trott sig vara läkare på en psykiatrisk klinik i Zürich. I själva verket har hon varit en av patienterna, en djupt deprimerad kvinna som inte sett någon annan utväg än att underkasta sig en extremt tung behandling för att slippa ifrån sitt liv. Frågan är varför? Kattarina minns inte åren innan behandlingen – hon vet inte vem hon är, vad hon är eller ens när hon är, och avtändningen från de hallucinatoriska mediciner hon tagit gör att hennes hjärna spelar henne spratt. En sak vet hon dock: hon måste få veta vad som hände för fyra år sen.

Timme för timme, dag för dag, minne för minne återvinner hon sitt förflutna: ett doftande magnoliaträd, ett par sandaler i läder, en färgglad insekt, någon vid namn Kristin. För varje bit som läggs till pusslet växer bilden av en fascinerande kvinna fram, en kvinna som upplevt både lycka och framgång. Men i Kattarinas berättelse finns också mörka undertoner som snart ska leda till slutet − eller till början.

Bedömning & Tankar

KoMo var för mig först "boken med det underbara och fina omslaget", men efter att ha läst den så har jag förstått att den inte bara har ett vackert yttre, utan även ett otäckt och berörande inre. 

Redan från första kapitlet började jag ifrågasätta min kunskap om det svenska språket. Det var helt enkelt så många ord jag inte förstod, och i början så irriterade jag mig på det. Men efter ett tag förstod jag själv att om jag höll fast i den känslan så skulle jag bara förstöra för mig själv, så istället började jag fokuserade på själva berättelsen och gled bara förbi alla förklaringar jag inte kunde förstå. Men jag kan ändå förstå personer som kan störa sig på det, och då kan jag bara tipsa om att ha en svensk ordbok i närheten!

Som sagt, när jag började fokusera på berättelsen istället så fick jag ett otroligt stort beroende av vad som hade hänt med Kattarina i det förflutna! Man förstod av alla minnesbilder att det var något stort, men jag blev ändå väldigt förvånad när det visade sig att... Spoiler! (läs boken om ni vill få reda på svaret!) ^^

Olofsson lyckas iallafall skildra Kattarinas värld väldigt bra, och även om det ibland kunde vara lite förvirrande med nutid och dåtid så gillade jag berättelsen skarpt! Den växte även många funderar hos mig om bland annat hur viktigt etik och moral är och hur långt människan egentligen kan gå utan några gränser. Det är egentligen ganska skrämmande, speciellt med tanke på hur långt dagens teknologi har kommit idag! 

Trots det avancerade språket så gillade jag verkligen KoMo! Den har det där lilla extra som jag söker i böcker, det där som får en att bara vilja läsa om den flera gånger om! ^^

Favoritkaraktär: Kristin

Bästa del/scen: spoiler! [tiden som Kattarina spendera i villan, eller med andra ord andra halvan av boken =P]

Citat

"Om du bara kunde se vad jag sett med dina ögon."