Obsidian - Jennifer L Armentrout

Obsidian (Lux #1) av Jennifer L. Armentrout
Goodreads

Genre: science fiction, romance, YA
Sidantal: 361
År: 2011

Handling
Starting over sucks.

When we moved to West Virginia right before my senior year, I'd pretty much resigned myself to thick accents, dodgy internet access, and a whole lot of boring.... until I spotted my hot neighbor, with his looming height and eerie green eyes. Things were looking up.

And then he opened his mouth.

Daemon is infuriating. Arrogant. Stab-worthy. We do not get along. At all. But when a stranger attacks me and Daemon literally freezes time with a wave of his hand, well, something...unexpected happens. 

The hot alien living next door marks me.

You heard me. Alien. Turns out Daemon and his sister have a galaxy of enemies wanting to steal their abilities, and Daemon's touch has me lit up like the Vegas Strip. The only way I'm getting out of this alive is by sticking close to Daemon until my alien mojo fades. 

If I don't kill him first, that is.

Bedömning & Tankar
Slår verkligen drömmar in i verkligheten? Nu efter att ha läst Obsidian börjar jag tro på mirakel, så ja jag tror att drömmar kan slå in. 

Jag blev förälskad i boken på en gång! En tjejhuvudroll som är bokbloggare, utomjordingar med okänt ursprung och en spännande handling. Armentrout vet hur hon ska få uppmärksam med sina böcker, utöver Kats fantastiska berättarröst och välutvecklade karaktärer alltså.

Daemon tar rollen som sarkastisk-badboy karaktären till en helt ny nivå. Jag såg hela tiden fram emot att få läsa om hur han och Kat gick varandra på nerverna, det är bland det roligaste jag någonsin har läst samtidigt som det ibland fick mig att vilja rycka i mitt hår och gråta för hur vissa saker utspelade sig mellan dem. 

Efter att ha läst så många böcker där kärlek blixtsnabbt händer, så börjar jag uppskatta böcker där en mer uppbyggande förhållande finns med. Det är absolut inget fel att känna attraktion eller gillande på en gång, men när karaktärer blir ihop så snart de har träffat varandra känns det inte så realistiskt. Därför gillade jag Kat och Daemons förhållande, det gick inte fort, de mer avskydde än älskade varandra och hur Kat stod på sig mot Daemon var ju helt beundransvärt! 

Boken får full poäng från mig (vilket inte har hänt på ett tag nu) och jag kan inte annat än säga åt alla att läsa den på en gång! 

Favoritkaraktär: Daemon
Bästa del/scen: första mötet med Daemon
Citat: “Thanks,” I muttered and added under my breath, “Douchebag.”
He laughed, deep and throaty. “Now that’s not very ladylike, Kittycat.”
I whipped around. “Don’t ever call me that,” I snapped.
“It’s better than calling someone a douchebag, isn’t it?” He pushed out the door. “This has been a stimulating visit. I’ll cherish it for a long time to come.”
Okay. That was it. “You know, you’re right. How wrong of me to call you a douchebag. Because a douchebag is too nice of a word for you,” I said, smiling sweetly. “You’re a dickhead.”
“A dickhead?” he repeated. “How charming.”
I flipped him off.”