Hounded - Kevin Hearne

Hounded (The Iron Druid Chronicles #1) av Kevin Hearne
Goodreads

Genre: fantasy, mytologi, vuxen
Sidantal: 289
År: 2011

Handling
Atticus O’Sullivan, last of the Druids, lives peacefully in Arizona, running an occult bookshop and shape-shifting in his spare time to hunt with his Irish wolfhound. His neighbors and customers think that this handsome, tattooed Irish dude is about twenty-one years old—when in actuality, he’s twenty-one centuries old. Not to mention: He draws his power from the earth, possesses a sharp wit, and wields an even sharper magical sword known as Fragarach, the Answerer.

Unfortunately, a very angry Celtic god wants that sword, and he’s hounded Atticus for centuries. Now the determined deity has tracked him down, and Atticus will need all his power—plus the help of a seductive goddess of death, his vampire and werewolf team of attorneys, a sexy bartender possessed by a Hindu witch, and some good old-fashioned luck of the Irish—to kick some Celtic arse and deliver himself from evil.

Bedömning & Tankar

Redan från början kan jag säga att jag har lite komplicerade känslor för Hounded. Det är utan tvekan en bra och rolig bok, men det tog sitt tag innan jag faktiskt kom in i den - vilket inte är så roligt!

Anledningen till varför jag köpte Hounded var på grund av att boken är en omtolkning på keltiskt mytologi, vilket är något helt nytt för mig. Själva konceptet känns väldigt fräscht, men att faktiskt komma in i själva handlingen var en helt annan sak.

Det tog mig säkert omkring 100 sidor och ganska mycket tålamod innan jag började förstå och hänga med i handlingen. Det var jättesvårt att hålla koll på alla keltiska gudar (de har sådana krångliga namn man inte kan förstå sig på) och efter ett tag försökte jag inte ens komma ihåg dem. (Förutom Morrigan, hon var väldigt minnesvärd!) Men för det mesta förstod man vilka gudar som var goda versus onda, så det var nästan bra att jag inte tog berättelsen på så stort allvar - för när jag väl gjorde det så kunde jag knappt slita mig från sidorna!

För mig var det bästa med boken dess karaktärer, som var otroligt underbara och egna! Jag gillade både huvudpersonen Atticus och hans trogna hund Oberon, fast trots att jag älskade Atticus med hans sköna go-with-the-flow personlighet så vann Oberon mitt hjärta min sin stora glädje för det mesta. 

The Iron Druid Chronicles är verkligen en serie jag kommer se fram emot att fortsätta läsa! Det känns som början av en helt ny favoritserie med massor av skratt och äventyr! ^^

Som sagt en något förvirrande bok i början, men de underbara karaktärerna och det spännande slutet vägde verkligen upp för det! Rekommenderas! 

Favoritkaraktär: Oberon
Bästa del/scen: slutet

Citat
“The widow’s eyebrows raised. “Ye’ve got all these nasty pooches to run around with and ye still might die?” 
“I’m going to go fight with a god, some demons, and a coven of witches who all want to kill me,” I said, “so it’s a distinct possibility.” 
“Are y’goin’ t’kill ’em back?” 
“I’d certainly like to.” 
“Attaboy,” the widow chuckled. “Off y’go, then. Kill every last one o’ the bastards and call me in the mornin’.” 

“Yer a good lad, Atticus, mowin’ me lawn and killin’ what Brits come around.” 
- Atticus irländska granne 

"What's baptized mean?"
"It means a priest dunks you in some water and when you come out you're reborn."
"Really? So if I got baptized I'd be a puppy again?"
- Atticus & hunden Oberon 

Andra delar i serien:
1. Hounded
2. Hexed
3. Hammered
4. Tricked
5. Trapped
6. Hunted
7. Shattered
8. Untitled
9. Untitled