Stjärnstenen

Stjärnstenen av Jo Salmson
Serie: Drakarnas öde #1
Sidantal: 304
Utgiven: 2015
Språk: Svenska
Betyg: 3/5 stjärnor

Jag vet sedan tidigare att Salmson är riktigt bra på att dikta upp spännande världar och hitta på äventyr, och det bevisar hon igen med Stjärnstenen som är första boken i hennes nya serie. 

Stjärnstenen handlar om flickan Nea som är väldigt nära att uppfylla sin dröm om att bli stjärnskådare, någon som tittar in i Stjärnstenen och ser händelser som utspelar sig långt borta. Detta sammanfattar bokens handling i början och om du vill veta vad som händer så får du läsa boken!

Som nämnt ovan så gillar jag verkligen världen som Salmson har skapat i den här boken, speciellt med tanke på att det finns både drakar och magi (och trots att jag inte fick se så mycket av någon av vardera). Jag tycker helt klart att båda är ett måste för att skapa en riktigt bra fantasy bok!

Något som jag verkligen märkte under läsningen var att boken är riktad mot en målgrupp som är lite yngre än min. Jag gissar på att Stjärnstenen egentligen är för personer mellan 9-12 år och jag förstod efter ett tag eftersom språket är väldigt enkelt och handlingen sker kronologiskt och inte har så många sidberättelser. Egentligen har jag inga problem med att läsa den här typen av böcker, eftersom jag mest är ute efter själva berättelsen en bok berättar, men jag önskade flera gånger att takten i boken skulle öka lite och att det skulle hända lite fler grejer.

Men trots det så gillade jag verkligen Stjärnstenen och jag kan inte vänta på att få läsa nästa bok i serien! Rekommenderas!

Det bästa med boken: världsuppbyggnaden
Vad jag blev besviken på: språket, för boken var verkligen riktat mot en yngre målgrupp än min

Andra böcker i serien:
1. Stjärnstenen
2. Untitled

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplaret!

Dödens Trubadur

Dödens Trubadur av Fredrik Lindblom
Utgiven: 2014
Sidantal: 552
Språk: Svenska

Det var inte så länge sedan jag läste ut Lindbloms debutbok, Röd Skymning, vilken jag verkligen gillade starkt! Med Dödens Trubadur så har han nu tagit ett steg längre och gjort att jag har blivit kär i världen och karaktärerna han har skapat! Det är helt fantastiskt vilken känsla det är! Helt klart en läsupplevelse jag vill uppleva flera gånger.

Tekniskt sett så är Dödens Trubadur en fristående uppföljare till Röd Skymning, så det går att läsa dem var för sig utan att ha läst den andra först (om ni förstår vad jag menar...) Men jag är ganska glad över att jag läste ut RS innan jag påbörjade DT! För på det sättet fick boken ett helt annat djup, jag som läsare hade en mycket djupare förståelse för vad som hände. Sedan hade jag också de där fangirl-moments då Lindblom nämner saker från RS!

Språket flyter verkligen på och boken gick väldigt fort att läsa, trots sina 552 sidor - fast det kan också bero på att jag sträckläste den under 2 dagar... Det hände alltid någonting i handlingens gång och spänningen bara byggdes upp ända till crescendot i slutet! Fredrik Lindblom kunde inte ha skrivit en bättre bok!

I Dödens Trubadur så får läsaren lära känna Ascentoria (världen som boken utspelar sig i) ännu mer på djupet. Man får återse den mystiska karaktären Levyant, aka Dödens Trubadur. Han var verkligen ett stort frågetecken under RS, så jag är glad över att man fick en chans att lära känna honom så mycket nu i DT - helt klart en av anledningarna till varför jag älskade den här boken så mycket! Sedan får man även se de två nya karaktärer, syskonen Elliot och Ellida. Jag gillade dem verkligen, helt klart för bedårande!

Dödens Trubadur steg verkligen långt över mina förväntningar, men jag är bara glad över att den gjorde det. För det innebär att jag nu har en ny favoritförfattare i Fredrik Lindblom! Rekommenderar verkligen hans böcker varmt! Nu måste jag bara vänta på hans nästa bok...

Det bästa med boken: handlingen och karaktärerna
Vad jag blev besviken på: att jag inte vet när Lindbloms nästa bok kommer...

Tack till Fredrik Lindblom och Ascentoria för recensionsexemplaret!

Drakhornet - Oskar Källner

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1) av Oskar Källner
Goodreads

Genre: high fantasy, äventyr, YA
Sidantal: 352
År: 2011

Handling
Erik är bara en enkel stallpojke. Så varför är han jagad av soldater? Och varför är kyrkoherde Kloo så mån om att ge honom husrum?

Efter en vild flykt hamnar Erik i Kilsbergen. Där bor Hanna med sin försupne far. Hon är bortlovad till en flera gånger äldre man och söker sin frihet, medveten om att priset kan bli mycket högt. Snart upptäcker Erik att det finns varelser i skogen och att alla inte är vänligt sinnade. När ett märkligt väsen försöker dränka barnen i byn dras Erik och Hanna in i ett spel som de inte förstår, men desperat måste vinna.

Bedömning & Tankar
Det var länge sedan jag läste en fantasybok som inte var en paranormal romance, så därför var jag redan från början väldigt sugen på att läsa Drakhornet. Att få läsa om magiska äventyr är aldrig tråkigt och Källners debutroman måste var bland en av de bästa!

Efter att ha läst ca 100 sidor i Drakhornet så var jag som fast i handlingen. Jag gillade mysteriet som gick som en röd tråd genom hela boken, dock störde jag mig på att man inte fick svar på så många frågor i slutet.

Jag älskade alla övernaturliga varelser som Källner hade med i handlingen. Det är så annorlunda att faktiskt få läsa om något övernaturligt som händer i Sverige, och speciellt då det är med svenska varelser som näcken, troll och älvor. Handlingen bjöd även på några överraskningar och jag tycker Källner lyckas väldigt bra med att blanda övernaturligt med ett svensk 1800-tals samhälle.

Det enda problemet jag hade med boken var hur Erik och Hanna stundvis kunde bete sig. Det blev ganska tröttsamt att hela tiden läsa om hur Hanna betraktade män och hur Erik blev så rädd när han trodde han hade gjort något fel. -.-

Drakhornet var i slutet en riktigt bra bok och jag ser verkligen fram emot att få läsa Skogens Hjärta härnäst!

Favoritkaraktär: Snuva
Bästa del/scen: slutet

Citat
"Vi tror ofta att vi vet hur världen fungerar. Men det kanske är för att vi bara ser den ur ett visst perspektiv. Vem vet. Det kanske finns mysterier runt varje hörn. Men vi upptäcker dem inte för vi tror inte att de existerar."

Andra delar i serien:
1. Drakhornet
2. Skogens Hjärta

Gatans Lag - Simon Scarrow

Gatans Lag (Gladiator #2) av Simon Scarrow
eng. Street Figther (Gladiator #2)
Goodreads

Genre: historisk, äventyr, YA
Sidantal: 260
År: 2013

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplaret!

Handling
Marcus har fått lämna det hårda livet på gladiatorskolan. Han är nu Julius Caesars tjänare, men han är fortfarande slav och hans enda chans att få uppleva friheten igen tycks vara att vinna den på arenan. Så Marcus utbildning till gladiator fortsätter på Roms gator, samtidigt som han är livvakt till Ceasars systerdotter.
Rom plågas av ett regelrätt gängkrig, och stadens invånare drabbas, fattig som rik. När senatorerna dessutom börjar använda sig av gängen i sitt politiska rävspel, tvingas Marcus in i striderna. Han är nämligen den ende som kan infiltrera ett av gängen för att förhindra ett lönnmord på Julius Caesar. Men om täckmanteln avslöjas så är det inte bara Caesar som svävar i fara - även Marcus liv hänger på en skör tråd.

Bedömning & Tankar
(Obs! Innehåller mindre spoilers från handlingen!)

Förra sommaren läste jag Kampen för Frihet, som är den första boken i serien, och jag var verkligen fast i det romerska samhället Scarrow har byggt upp. Det var så påtagligt att man bara ryktes med från första till sista sidan!

Man fick i första boken följa den 10-åriga Marcus, om hur han får från medborgare i Romarriket till slav utan rättigheter, för att senare hamna på en gladiatorskola till att bli livvakt till Julius Caesars brorsdotter. Men under hela hans resa så har han haft ett slutgiltigt mål - att hitta sin mamma som kidnappades och få förståelse för sitt förflutna. Jag gillar verkligen Marcus karaktär (fast han känns som 15-17 år istället för 10) han är beslutsam och modig, och det är uppfriskande att läsa om en sådan enkel karaktär som man verkligen kan relatera till.

Som en inbiten historienörd så älskar jag böcker som utspelar sig under olika tidsepoker som jag själv inte har levt i, det är så kul att testa mina egna kunskaper mot författarens och se när jag har rätt eller fel. Och jag tror att det är lättare att läsa böcker med en så annorlunda miljö, eftersom man inte vet vad som kommer näst - nyfikenheten är alltid på topp under läsningen!

För alla som vill läsa en lättsam och snabbläst bok rekommenderar jag verkligen den här serien! Passar kanske väldigt bra under en lässvacka?

Favoritkaraktär: Marcus
Bästa del/scen: Trädgårdsscenen

Citat
"Varje liv värt att leva har sina risker."

"Då är du allt annat än feg, Marcus. Den som är rädd för en sådan strid men är beredd att övervinna skräcken skulle jag snarare kalla hjälte. Det är sådant som mod handlar om."

Giftet - Maria V. Snyder

Giftet (Yelena Zaltana #1) av Maria V. Snyder
eng. Poison Study (Study #1)
Goodreads

Genre: fantasy, äventyr, YA
Sidantal: 368
År: 2012

Tack till Harlequin för recensionexemplaret!

Handling
Mord, kaos och magi ...

Instängd i mörkret som omsluter mig som en kista har jag inget som distraherar mig från mina minnen – minnena av att döda Reyad. Han förtjänade att dö, men enligt lagen gör även jag det. Här i Ixia är straffet för mord avrättning. Och nu väntar jag på bödeln.

Men samma lag som fördömer mig kan också rädda mig. Ixias provsmakare – som försäkrar att befälhavarens mat inte är förgiftad – har dött. Och enligt lagen ska den fånge som står på tur för avrättning erbjudas jobbet. Det vill säga jag.

Bedömning & Tankar
Snyder är en författare som jag har varit nyfiken på ganska länge nu, jag har till och med flera böcker av henne hemma. Och nu efter att ha läst Giftet ser jag ännu mer fram emot att läsa hennes andra verk, för det är något med sättet hon skriver som får en att glömma tid och rum. 

Historien om Yelena som går från dödsdömd till provsmakare är minst sagt väldigt spännande. Hela mysteriet med hennes bakgrund stod som en fråga under hela berättelsen och ändå in i slutet, och det är nog en av de bäst skrivna böckerna jag har läst som kan behålla intresset samtidigt som den frågan finns i bakhuvudet hela tiden. För i andra fall brukar jag bli väldigt irriterad på hela boken för att den inte innehåller mer, men Giftet hade tillräckligt för att det inte skulle bli på det sättet. 

Samhället som Snyder har byggt upp var väldigt intressant faktiskt, och något som gjorde boken väldigt läsvärd - för det mesta för att det skiljer sig så mycket från vårat eget och det fanns alltid något nytt och spännande. Yelena är uppvuxen i en militärstat som styrs av en Befälhavare som har högsta makten, och det som fångade min uppmärksamhet mest var lagen som presenteras redan i första kapitlet, nämligen att alla står lika inför lagen. Så om man t ex hade dödat en person, så skulle man själv ställas inför en dödsdom.

Jag förstörde läsningen en hel del för mig själv genom att redan vid början kunna gissa hela slutet. Boken var väldigt förutsägbar och om det inte hade varit för några överraskningarna, skulle jag nog ha tröttnat redan innan halva boken. Men jag är väldigt glad över att det inte blev så, för jag gillade handlingen väldigt mycket efter att ha läst ut den!

Jag kan inte vänta på att skaffa andra delen som kommer ut i April! Vill bara kasta mig över den och återgå till världen Snyder har byggt upp.

Favoritkaraktär: Yelena
Bästa del/scen: Början

Citat
"Jag tror inte att jag hade klarat deras audition, Yelena. Jag hade nog satt eld på håret vid det här laget."
"Men man måste väl göra allt för kosten eller hur?"

"Till synes bräcklig, men med en styrka man inte upptäcker vid första anblick."

"Men glädjen var som en fjäril som landade på en hand - en kort vila innan den flög iväg."

Den hittills kompletta serien:
1. Giftet (eng. Poison Study)
2. Magin (eng. Magic Study) (april 2013)
3. Fire Study

Steel - Carrie Vaughn

Steel av Carrie Vaughn
Goodreads

Genre: historisk, äventyr, YA
Sidantal: 291
År: 2011

Handling
It was a slender length of rusted steel, tapered to a point at one end and jagged at the other, as if it had broken. A thousand people would step over it and think it trash, but not her.

This was the tip of a rapier.

Sixteen-year-old Jill has fought in dozens of fencing tournaments, but she has never held a sharpened blade. When she finds a corroded sword piece on a Caribbean beach, she is instantly intrigued and pockets it as her own personal treasure.

The broken tip holds secrets, though, and it transports Jill through time to the deck of a pirate ship. Stranded in the past and surrounded by strangers, she is forced to sign on as crew. But a pirate's life is bloody and brief, and as Jill learns about the dark magic that brought her there, she forms a desperate scheme to get home--one that risks everything in a duel to the death with a villainous pirate captain.

Bedömning & Tankar
Den första boken jag läste från min stora 2013-beställning (progress!) och den handlar om tidresor, pirater och att välja sitt eget öde. Med andra ord, den var helt underbar att läsa men kunde ha varit lite mer spännande mellan olika större händelser. 

Hela berättelsen bygger för det mesta av Jills karaktärsutveckling. Jill är den sortens person som jobbar hårt för att nå det hon verkligen vill göra eller ha, och redan i det första kapitlet så står hon inför utmaningen som kan ge henne det hon tränat för. Men det går inte som det är tänkt och hon lyckas inte. Hennes hela reaktion efter det är väldigt realistisk om man tänker efter, Jill hade jobbat så hårt för det hon ville ha men att sedan ha det ryckt ifrån sig bara för ett litet misstags skull. Det är inte så konstigt då att känna sig ledsen, arg eller frustrerad. Men efter ett tag börjar Jill rycka upp sig och upptäcka att livet har fler vägar än en. 

Jag tycker att böcker om tidsresor är väldigt fascinerande - det är alltid något speciellt med att läsa hur, till exempel, en modern person hamnar i en helt annan tidperiod och sedan måste anpassa sig till den verkligheten. Även om orsaken till tidsresan och hur det fungerar kanske inte alltid är så realistisk, så är bara själva ämnet tillräckligt intressant för att jag kan strunta i det! Speciellt när den tiden innehåller pirater! (är väl något av en fangirl efter alla Pirates of the Carribien filmerna)

Någonting som jag ska börja göra redan innan jag börjar läsa en bok är att kolla på sidorna innan och efter berättelsen. För ofta kan det finnas intressant information som kan underlätta läsningen, eller så kan det bara kul att se om det finns några ledtrådar till handlingen. Men det som var så speciellt med Steel var namnen på kapitlen - för de har alla något att göra med olika fäktningsrörelser eller attacker. Allt detta upptäckte jag i efterhand, efter många frustrerande tankar på att de inte hade någon mening.  

Rekommenderar Steel till alla som letar efter en spännande bok som bygger mer karaktären och utveckling än romantik (för det fanns knappt något romantiskt överhuvudtaget i hela boken.)

Favoritkaraktär: Jill
Bästa del/scen: tidsresan

Citat
“It’s only a scratch, don’t cut my arm off!”

Krigarkungens Sal - John Flanagan

Krigarkungens Sal (Spejarens Lärling #3) av John Flanagan
eng. The Icebound Land (Ranger´s Apprentice #3)
Goodreads

Genre: fantasy, äventyr, YA
Sidantal: 272
År: 2007

Handling
I slutet av andra boken, Det övergivna landet, blir Will och Evanlyn tillfångatagna av skandierna och nu vilar deras öde i händerna på Erak, deras fruktade ledare. Här kommer den spännande fortsättningen i tredje boken ur serien Spejarens lärling.

Spejarmästaren Halt har svurit på att rädda Will och är beredd att göra vad som helst för att hålla sitt löfte även om det innebär att han måste trotsa kungen. Halt blir bannlyst från riket Araluen och utesluten ur Spejarnas sällskap. Han ger sig av för att leta efter Will. Snart möter han Horace som bestämmer sig för att följa honom. På vägen blir de attackerade flera gånger av riddare, och Horace får tillfälle att visa vad han går för som slagskämpe.

Under tiden blir Will utsatt för en drog som raderar ut hans känslor och tankar. Han blir mer och mer beroende av drogen och är på väg att förvandlas till en viljelös slav. Ska Halt och Horace lyckas rädda Will innan det är för sent?

Bedömning & Tankar
(Innehåller spoilers från boken och tidigare utgivningar!)

Efter det något abrupta slutet av Det Övergivna Landet så följer man i Krigarkungens Sal upp hur det egentligen gick för Will & Evelyn samt för Halt som fortfarande är kvar i Araluen. 

Boken var i större delen en mellanbok mellan två större böcker, alltså att inget direkt stort eller jätteviktigt hände under händelserna. Men oavsett vilken bok så skriver Flanagan så att boken själv blir spännande att läsa trots bristen på större handling. 

Det går knappt ett kapitel av Flanagans böcker utan att det finns någon utveckling av karaktärerna. De växer för varje bok och varje händelse gav mig en ny syn på deras personlighet och karaktär. Som exempel har vi Horace. I början av första boken var han en riktig mobbare, men redan innan boken  var slut hade han och Will blivit mycket närmare vänner. Och nu i Krigarkungens Sal reser han med Halt under täckmanteln att han är en riktig riddare, trots att det strider mot hans eget samvete och lagarna i Araluen. Kanske har hans umgänge med spejarna gett honom en viss syn på att böja lagen, så länge det inte uppenbarar sig för mycket i slutet? :-P

Inte den bästa boken i serien, men fortfarande mycket läsvärd!

Favoritkaraktär: Halt
Bästa del/scen: spoilers [när Halt tar farväl av Gilan]

Citat:
"Detta är Sir Horace. Han är medlem i riddarorden Feuille du Chêne." Han tystnade. "Eller var det Crêpe du Chêne den hette?" muttrade han för sig själv. "Äsch, det spelar ingen roll."
"Vad sa du?" frågade Horace och spände fast sin sköld.
"Jag sa till honom att du är Sir Horace av eklövets riddarorden," sa Halt. "Tror jag." Han kliade sig i huvudet. "Antagligen det, eller pannkakans riddarorden."
- Halt och Horace

Magikerna - Lev Grossman

Tack till Pocketförlaget för förhandsexemplaret!

Magikerna (The Magicians #1) av Lev Grossman
eng. The Magicians (The Magicians #1)
Goodreads

Genre: äventyr, urban fantasy
Sidantal: 436
År: 2013

Handling
Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst.

Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Han bekantar sig också med annat man stöter på i college: vänskap, kärlek, sex, alkohol och droger. Trots det saknas någonting fortfarande, och magin skänker honom inte den lycka och äventyrslust han hoppats på.

Det finns heller ingenting som kan förbereda honom på den förbluffande upptäckt som väntar efter examen …

Bedömning & Tankar
En bok för ungdomar eller vuxna? Det var en fråga som jag ställde mig flera gånger under läsningen av Magikerna. Jag kom aldrig fram till något svar.

Handlingen varierade genom hela boken, ibland var den så seriös att jag satt som på nålar medan jag läste och ibland njöt jag bara av den avslappnade stämningen som berättelsen skapade. Men i slutet uppskattade jag att tempot ändrades genom hela boken, annars skulle den nog ha känts väldigt lång eller väldigt kort.

Quentin är nog en av de mest komplicerade karaktärer jag nog någonsin har följt. Jag menar, han är smart, begåvad och har vänner och förhållanden. Men efter hans år på skolan började han bli ganska korkad i sina handlingar, vilket fick honom att sänkas en del i mina ögon.

Jag uppskatta faktiskt det något mer avancerade språket, bara det att jag tog mig igenom och förstod meningarna fick mig att känna väldigt stolt - trots att det inte var så värst många meningar.

Eftersom hela boken utspelar sig på en episod av ca 6 år (fem år på skolan och sedan händelserna efter det) kunde den ibland kännas lite väl lång när jag sträcktläste den. Så efter halva boken började dela upp den så att jag bara läste några kapitel åt gången. Det fick verkligen handlingen att kännas mycket mer spännande, för då fick jag ju gå runt och tänka på vad som skulle komma att hända, vilket fick mig att plocka upp den med mer iver ofta.

Jag rekommenderar boken till alla som letar efter en vuxenversion av Harry Potter med en blandning av verklighetens ljusare och mörkare sanningar.

Favoritkaraktär: Eliot
Bästa del/scen: Händelserna vid Marie Byrd Land
Citat: " Lyckan var en verklig, äkta, uppnåelig möjlighet. Den kom när man kallade på den. Eller nej, den lämnade en inte överhuvudtaget."
- Quentin

Dödsritten - Maggie Stiefvater

Tack till B Wahlströms förlag för recensionsexemplaret!

Dödsritten av Maggie Stiefvater
eng. The Scorpio Races
Goodreads

Genre: fantasy, äventyr, YA
Sidantal: 334
År: 2012

Handling
Varje november går Scorpioloppet av stapeln på stranden nedanför Skarmouths vita klippor. Tusentals samlas för att se hästarna och havet som tvättar rent sanden från blod. Hästarna är capaill uisce: blodtörstiga vattenhästar och ryttarna måste kämpa för att hindra dem från att återvända till havet och ta ryttarna med sig ner i djupet. Vissa ryttare överlever. Andra gör det inte. Sean Kendrick, fyrfaldig vinnare av loppet, och Kate ”Puck” Connolly, loppets första kvinnliga deltagare, ska tävla i år. Båda har mer att vinna – och att förlora – än någon annan ryttare någonsin haft. Men bara en kan segra …

Bedömning & Tankar
Charmig och söt, spännande och läskig. Dödsritten lever upp till sin titel, och bjuder på en fantasyvärld där mod går före allt annat.

Jag har tidigare bara läst Frost av Maggie Stiefvater, och jag tyckte den om även om den inte var så jättespännande. Dödsritten däremot blow my mind! (ursäkta engelskan, kunde inte komma på någon bra mening på svenska) Jag vet inte om det har något med att jag en gång i tiden var en hästtjej, bokens språk eller de välutvecklade karaktärerna, men jag bara älskade hela berättelsen efter att jag hade läst ut den.

Kate "Puck" och Sean är bokens huvudpersoner, och hela berättelsen berättas från deras perspektiv. De är lika olika som lika varandra, gemensamt har de sin kärlek för hästar och ridning samt att de har väldigt envisa personligheter och vill göra saker på sitt eget sätt och vis. Jag gillade dem just på grund av allt detta och jag både led och glädjes med dem. 

Något som jag bara älskade med boken var språket. Gud, vilket vackert språk Maggie använder! Jag skulle kunna läsa om boken flera gånger bara för att få uppleva hennes underbara beskrivningar igen. För dem som inte är så insatta inom själva ridsporten, så finns det vissa termer som används som kanske förvirrar. Men det är inget som man inte kan klura ut på egen hand. 

Hela berättelsen riktade in sig på Scorpioloppet i slutet, och jag gillade utvecklingen av händelserna ända fram. Det stod så mycket på spel och Stiefvater avslutade det hela på ett så skickligt sätt att jag inte kunde låta bli att fälla några tårar på de sista sidorna. Helt enkelt enastående!

Jag tycker ganska synd att Dödsritten inte är en hel serie, jag skulle gärna har läst mer om Puck och Sean. Men mest för att jag vill veta hur det kommer att gå för dem i framtiden, och för att få svar på några lösa trådar. 

Jag kan inte annat än rekommendera boken till alla som gillar Stiefvaters tidigare böcker, de som aldrig har läst dem och dem som helt enkelt letar efter en väldigt bra bok att läsa.

Favoritkaraktär: Puck
Bästa scen/del: Loppet
Citat: "Ska jag inte göra bot och få syndernas förlåtelse, fader?" frågar jag.
"Du har fortfarande inte bekänt några synder för mig, Kate."
Jag går igenom den senaste veckan i minnet. "Jag övervägde att missbruka Guds namn i måndags. Eller ja, inte Guds. Jag tänkte säga 'Jesus Kristus!'. Och jag åt en hel apelsin själv utan att tala om det för Finn, för jag visste att han skulle bli sur."
"Gå hem, Kate", säger fader Mooneyham.
"Jag har syndat. Jag kommer bara inte på hur just nu, men jag vill inte att du ska tro något annat."
- Kate 

Scarlet - A.C. Gaughen

Scarlet (Scarlet #1) av A.C. Gaughen
Goodreads

Genre: fairytail retelling, äventyr, YA
Sidantal: 292
År: 2012

Handling
Many readers know the tale of Robin Hood, but they will be swept away by this new version full of action, secrets, and romance. 

Posing as one of Robin Hood’s thieves to avoid the wrath of the evil Thief Taker Lord Gisbourne, Scarlet has kept her identity secret from all of Nottinghamshire. Only the Hood and his band know the truth: the agile thief posing as a whip of a boy is actually a fearless young woman with a secret past. Helping the people of Nottingham outwit the corrupt Sheriff of Nottingham could cost Scarlet her life as Gisbourne closes in.

It’s only her fierce loyalty to Robin—whose quick smiles and sharp temper have the rare power to unsettle her—that keeps Scarlet going and makes this fight worth dying for.

Bedömning & Tankar
Fairytell retellings börjar bli en ny favoritgenre för mig. Vad är bättre än att återuppleva sina favoritsagor från barndomen? Och trots att Scarlet är en av mina första böcker inom genren, är jag överraskad över hur mycket jag gillade den.

Handlingen fångade mig redan från början och jag kunde inte lägga ner den förrän jag hade läst ut den. Scarlet var en så komplicerad karaktär att jag inte kunde låta bli att gilla henne, samtidigt som jag tyckte synd om henne. Hon är stark och självständig, men har fortfarande rädslor och ett mörk förflutet som jagar henne. Allt detta gör henne väldigt mänsklig i mina ögon.

Sedan finns också Robin Hood med i handlingen, tillsammans med Lille John och de andra fredslösa. Jag gillade verkligen Rob och John, de hade så olika personlighet och en viss charm över sig så att man föll handlöst. Något jag blev förvånad över var hur få fredslösa som faktiskt var med i handlingen. Om man läser originalversionen så var de väl mycket fler än bara en handfull? 

Då väldigt många inte gillar triangeldrama i böcker, men jag är ganska neutral i frågan. Jag varken gillar eller hatar dem, allt beror på hur författaren lyckas med relationerna som avgör vad jag tycker. Kärlekstriangel i boken var enligt mig ett sätt att visa vem Scarlet ville vara. Trots att hon i handlingen redan är fredslös, så har hon ändå valet att kunna återta sin födelserätt. Relationerna med Rob och John representerar hennes val som hon kan göra i livet.

Jag blev verkligen överaskad över twisten vid slutet. Såg verkligen inte att den skulle komma, trots att det nu i efterhand verkar ganska uppenbart. Och om jag hade läst Robin Hood originalet innan skulle jag säkert ha insett det redan innan jag började boken. Men jag gillade verkligen att bli överraskad, det gör det bara roligare att läsa då.

Texten var väldigt bra skriven, men jag fick kolla upp några nya ord som jag inte har läst förut. Det var dock bara några få, och det var ganska uppenbart vad de betydde. Jag kollade bara upp dem för att vara säker på att jag inte läste fel.

Scarlet är absolut en läsvärd bok som jag tycker alla ska läsa!

Favoritkaraktär: Scarlet
Bästa del/scen: början
Citat: “His arms went round my waist. He had a big grin, full of teeth like stars. "You saying you're the jealous sort,Scar?"
"I'm saying that some girls slap, but I have knives.” 

Enclave - Ann Aguirre

Enclave (Razorland #1) av Ann Aguirre
Goodreads

Genre: dystopi, äventyr, YA
Sidantal: 259
År: 2011

Handling

New York City has been decimated by war and plague, and most of civilization has migrated to underground enclaves, where life expectancy is no more than the early 20's. When Deuce turns 15, she takes on her role as a Huntress, and is paired with Fade, a teenage Hunter who lived Topside as a young boy. When she and Fade discover that the neighboring enclave has been decimated by the tunnel monsters--or Freaks--who seem to be growing more organized, the elders refuse to listen to warnings. And when Deuce and Fade are exiled from the enclave, the girl born in darkness must survive in daylight--guided by Fade's long-ago memories--in the ruins of a city whose population has dwindled to a few dangerous gangs.

Bedömning & Tankar
Dystopier blir bara bättre och bättre! Vad kan inte vara bättre än att världen går under och sedan uppleva vad som händer efter? Hmm, det där lät lite fel. Det är antagligen bättre att läsa om det och uppleva det genom andras ögon, än att själv leva i den verkligheten. 

Innan jag läste en massa recensioner på ganska många bloggar, som hyllade boken, hade jag aldrig hört talas om Enclave. Så när jag gick förbi den på biblioteket så lånade jag den på en gång! Vilket jag inte har ångrat en enda minut!

Det finns inte så mycket negativt att säga om Enclave, inte från mig i alla fall. Den hade allt; tempo, spänning, romans, vänskap, förräderi och så mycket mer! Deuce hade en väldigt stark berättarröst, en av de bättre jag har läst faktiskt. Hon var inte överdrivet kaxig, hon konstaterade bara att hon hade förmågan att kunna spöa folk - om inte det är ödmjukhet, vad är det då?

Trots att Deuce var min favoritkaraktär i boken, så hamnade Fade på en stark andra plats. Men jag störde mig lite på honom under andra halvan av handlingen. Men jag kan ändå förstå hur Aguirre tänkte där. Fade kommer från början inte från samma ställe som Deuce, och att låta honom möta hans förflutna var ett sätt att få en spänning mellan karaktärerna. Men det tänker jag på först efter att jag hade läst ut boken. :-P

En sak med dystopier som jag tänker på just nu när jag skriver recensionen, är att de ofta tar upp saker som överlevnad och sammanhållning i ett samhälle som annars inte längre existerar eller som är korrupt. Författarna skriver själva hur människor kan reagera i en leva-eller-dö situation, hur lågt man kan gå för att själv överleva och om man tänker mest på sin egen eller andras överlevnad. Det är väl en orsak till varför dystopier är så populära kan jag tänka mig!

I Enclave är världen uppdelad, det finns flera folk som lever på olika platser och som alla har olika samhällsstrukturer. I handlingen får Deuce och Fade träffa ganska många, vilket ger Aguirres värld ett stort djup. Och det verkligen intressant, författaren lyckades ge en väldigt bred bild av världen trots det snabba tempot hon hade. En teknik att avundas!

Så alla ni som gillar dystopier och zombier, läs Enclave så fort ni kan! 

Favoritkaraktär: Deuce
Bästa del/scen: slutet
Citat: “He was the heat of a fire and the sweetness of the moon I'd only just met.”  
- Deuce

Den hittills kompletta serien:
1. Enclave
2. Outpost
3. Horde

Golems Öga - Jonathan Stroud

Golems Öga (Bartimaeus #2) av Jonathan Stroud
eng. The Golem's Eye (Bartimaeus #2)
Goodreads

Genre: Urban Fantasy, YA, Äventyr
Sidantal: 558
År: 2005

Handling
Nathaniel har tilldelats en prestigefylld tjänst på inrikesdepatementet i sin egenskap av magisk wonderboy. Men han är klämd mellan intrigerande magiker och motståndsrörelse allt fräckare attacker. Till slut ser han ingen annan utväg än att åter ta hjälp av den besvärlige men kvicktänkte djinnen Bartimaeus.

Bartimaeus spricker nästan av ilska när han på nytt blir frammanad av pojkslyngeln Nathaniel. Knappt tre år har gått sedan deras senaste äventyr, som så när kostade dem båda livet. Nu måste de kämoa mot en golem, en enorm magislukande lerfiger, som härjar i London. Dessutom släpper motståndsrörelsen lös en mäktigt, men fullkomligt bindgalen, demon när de bryter sig in i den legendariske premiärministern Gladstones grav.

Bedömning & Tankar
En omläsning av några av mina favoritserier. Andra boken i serien bjuder på samma humor och spänning som den första boken gjorde med ribban ännu högre!

Det finns en viss likhet mellan Golems Öga och första boken - ett större mysterium som måste lösas med massor av händelser och sköna sidkommentarer från Bartimaeus. Men problemen skiljer sig som dag och natt, vilket jag gillade väldigt mycket. Inte så roligt att läsa om samma saker i samma serier. Dessutom så följer man en ny berättarröst, Kitty, en medlem i motståndsrörelsen som stöter ihop med Nat och Bart flera gånger.

En ny karaktär är Queezle, en gammal vän till Bartimaeus. Jag gillade verkligen vänskapen mellan dem, den var så fin! Det märktes tydligt att de kände varandra väl och brydde sig om varandra. De anförtror deras känslor och stöttar den andra. Men jag kunde inte förstå varför Stroud gjorde som han gjorde! Det var en av de mest känslosamma delarna av boken, men jag ska inte avslöja vad det är för er som inte har läst boken. 

En fråga som dök upp under läsningen; är inte Nathaniel lite väl ung för att vara i regeringen? För hur många tonåringar finns det där egentligen? Trovärdigheten sprack lite vid det hållet, men jag tänkte vidare att Nat är en väldigt smart och mogen, om än lite egoistisk och maktlystern, så det passar honom som handen i handsken. Han verkar sköta sig jobb rätt så bra i alla fall. 

Golems Öga är en fantastiskt uppföljare som jag verkligen gillade, och jag rekommenderar hela serien till er som gillar sarkasm, magi och äventyr i London.

Favoritkaraktär: Bartimaeus, såklart!
Bästa del/scen: Prag
Citat: "Jo, men kan man lita på er?" Kavka lät höra en tung suck. "Ni är trots allt britt. Jag ska fråga er demon." Han vände inte bort blicken från Nathaniel när han talade. "Vad säger ni? Kan man lita på honom?"
Jag blåste upp kinderna och pustade kraftigt. "Knepig typ. Han är magiker. Enligt definitionen skulle han sälja sin egen farmor till tvåltillverkning. Men han är marginellt mindre korrumperande än somliga av dem. Kanske.  En aning."
Nathaniel tittade på mig. "Tack för denna rungande reklam, Bartmaeus.
"Åh, det var så lite."
- Kavka, Nathaniel och Bartimaeus

Andra delar i serien:
0.5. The Ring of Solomon
1. Amuletten från Samarkand
2. Golems Öga
3. Magikerns Port

Det Övergivna Landet - John Flanagan

Det Övergivna Landet (Spejarens Lärling #2) av John Flanagan
eng. The Burning Bridge (Ranger's Apprentice #2) 
Goodreads

Genre: fantasy, äventyr, YA.
Sidantal: 237
År: 2007

Handling
Medan kungariket Araluen förbereder sig för krig mot Morgarath, följer Will och Horace med spejaren Gilan på uppdrag till grannlandet Celtica. Men när de kommer dit möts de av ödelagda gruvor och byar i ruiner. Vad kan ha hänt?
När det plöstligt dyker upp en smutsig och utmattad ung kvinna som påstår att hon lyckats fly undan den fruktade furstens styrkor, blir Will misstänksam. Försöker hon lura dem i en fälla? Är hon i själva verket utsända av Morgarath?

Bedömning & Tankar
Charmen med serien Spejarens Lärling är den enkla men ändå bra handlingen, böckerna är perfekta om man inte orkar med en massa drama eller kärleksdravel, utan bara vill uppleva äkta vänskap och äventyr. 

Boken är skriven i allvetande form och även om det kan störa många när det är flera personer tankar att hålla reda på, tycker jag att Flanagan har lyckats väldigt bra med perspektivet. Dessutom tror jag att man som läsare uppskattar det, eftersom man får en helt annan syn på handlingen. 

Under en stor del av boken utforskades förhållande mellan alla karaktärer, hur de reagerar i olika situationer där flera är inblandade och hur avstånd kan få folk att förändras. Jag gillade speciellt relationen mellan Halt och Will.

Det var fantastiskt att läsa hur karaktärerna var villiga att offra sig själva för att rädda andra. Det visar verkligen hur viktigt de tycker att deras uppdrag är och att dem som personer vågar gå in i händelser där de måste satsa allt eller förlora. 

Slutet av Det Övergivna Landet är början för de vidare böckerna med Skandierna (tänk vikingar) och om man avskyr cliffhangers så borde man plocka med sig tredje och fjärde boken med den här. På det viset slipper man den där olidliga väntan!

Favoritkaraktär: Gilan
Bästa del/scen: Horace strid i slutet
Citat: (Horace) "Han har ett stup bakom sig och en ursinnig man med yxa framför sig!"
"Vad gör jag?" frågade Will.
Gilan tog ett djupt andetag och tittade på pojkarna. "Hoppar. Det blir mindre blodigt då."

Den kompletta serien hittils:
1. Gorlans Ruiner (eng. The Ruins of Gorlan)
2. Det Övergivna Landet (eng. The Burning Bridge)
3. Krigarkungens Sal (eng. The Icebound Land)
4. Slaget om Skandia (eng. Oakleaf Bearers)
5. Den Hemsökta Skogen (eng. The Sorcerer in the North)
6. Macindaws Fästning (eng. The Siege of Macindaw)
7. Fången i Arrida (eng. Erak´s Ransom)
8. Clonmels Kungar (eng. The Kings of Clonmel)
9. Sårad i Ödemarken (eng. Halt´s Peril)
10. Kejsaren av Nihon-Ja (eng. The Emperor of Nihon-Ja)
11. De Glömda Berättelserna (eng. The Lost Stories)

Amuletten från Samarkand - Jonathan Stroud

Titel: Amuletten från Samarkand (eng. The Amulet of Samarkand)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Bartimaeus #1
Sidantal: 444
Förlag: Natur och Kultur
År: 2003

Omläsning: ja

Handling (från baksidan av boken)
När den femtusenåriga djinnen Bartimaeus frammanas av Nathaniel, en ung trollkarlslärling, väntar han sig itne att behöva prestera mer än ett par enkla illusionstrick. Men Nathaniel är ovanligt begåvad för sin ålder och han har något mycket mer riskfyllt i tankarna: hämnd.
Mot sin vilja måste Bartimaeus stjäla den mäktiga Amuletten från Samarkand av Simon Lovelace, en hänsynslös mästermagiker som Nathaniel tror sig kunna överlista...! Snart dras både djinn och lärling in i skrämmande intriger kryddade med förräderi, uppror och mord.
Bartimaeus berättar med svart humor och bitska kommentarer om hans och Nathaniels missöden och äventyr i London, i en magisk värld snarlik vår egen.

Bedömning
Det finns vissa böcker som en person inte kan tröttna på, hur många gånger man än läser om dem. För mig är Amuletten från Samarkand en sådan bok.

Strouds värld består av ett London där magikerna har makten, men deras största hot mot vanliga människor är demonerna som de kan frammana och förslava. Detta hindrar dock inte Bartimaeus, en djinn med en härlig sarkastisk humor, att ställa till med så mycket problem som möjligt för Nathaniel, den 12-åriga pojkmagikern som framande honom.

Till en början då man läser boken så kan det vara lite jobbigt att läsa Bartiameus PoV. Eftersom det finns en massa fotnoter som berättar mer om vad han tänker på, dessutom finns det en massa förklaringar där som inte får plats i den vanliga "lästexten" eller bara roliga kommentarer. Men man vänjer sig fort, och då uppskattar man de där små sakerna som gör boken ordinär. 

Berättarperspektivet växlar mellan Nathaniel och Bartimaeus, och genom det ser man hur stor skillnaden verkligen är mellan dem. De utgör väldigt bra kontraster, Bart som skojar och anmärker saker hela tiden och Nat som är lite mer makthungrig och kall men fortfarande en person som söker andra människors närhet. Trots att jag inte är ett stort fan av Nathaniel så kan jag förstå varför han gör alla de saker som han gör. Genom att dessutom växla mellan perspektiv och skrivsätt blir det en väldigt annorlunda läsupplevelse.

Om man gillar en humoristisk bok med fantasyinslag så råder jag er att läsa Amuletten från Samarkand, det kommer att bli en minnesvärd läsning! 

Favoritkaraktär: Bartimaeus
Bästa del/scen: Bartimaeus jakt på amuletten
Citat: "En magiker krävde att jag skulle visa honom en bild av hans livs stora kärlek. Jag skaffade fram en spegel." - Bartimaeus

Betyg

Handlingen 5+/5
Omslaget 4/5

Andra delar i serien:
0.5. The Ring of Solomon
1. Amuletten från Samarkand
2. Golems Öga
3. Magikerns Port

Den Sista Önskningen - Andrzej Sapkowski

Titel: Den Sista Önskningen
Författare: Andrzej Sapkowski
Serie: Sagan om Häxkarlen #1
Sidantal: 348
Förlag: Coltso
År: 2010

Omläsning: nej
Övriga fakta
Översättning från polska.

Handling (baksidan av boken)
Geralt från Rivia är en häxkarl, en underkunnig magiker - och en skoningslös demondödare. Mot betalning utplånar han vampyrer, drakar och alla slags väsen som härjar ute i världen. Men inte alla vanskapta varelser är onda och inte alla vackra jungfrur är goda.
När Geralt en dag befriar en luftande tackar denne med en besvärjelse, häxkarlen förälskar sig besinningslöst i den sköna trollpackan Yennefer, samtidigt som hans bäste vän, trubaduren Riddarsporre, skadas allvarligt och behöver hans hjälp...

Bedömning
Jag blev verkligen besviken på den här boken. Den hade så mycket potential, språket var bra och karaktärerna hade en bra utveckling, men upplägget var så jobbigt att läsa att jag slutade innan den var slut. 

Själva huvudberättelsen blev hela tiden avbruten av mindre berättelser så att det tog världens tid innan man kom in i själva storyn. Dessutom verkade dem inte ha någon anknytning till bokens 'nutid'. Det hade nog varit bättre om man redan från början visste att boken var indelad i  noveller, för då skulle man åtminstone förvänta sig det och inte slöa sig genom hela berättelsen innan den verkligen började. 

Bara för att boken var långsam att läsa betyder inte att den inte var intressant. Flera stycken av noveller är byggda på gamla berättelser från medeltiden - och flera stycken av dem känner man igen. Till exempel skönheter och odjuret, snövit och många fler. De var också skriva i en riktig takt som klassificerar dem som just sagor.

Bra bok och skriven med en härlig humor, men innehållet fick en att önska sig något mer. 

Favoritkaraktär: Riddarsporre 
Bästa del/scen: sagan om Prinsessan
Citat: "Iola är inget medium och ingen sinnessjuk spåkvinna. Hon är ett barn som åtnjuter gudinnans gunst. Inga fula miner, tack."

Betyg

Handlingen: 2/5
Omslaget: 2/5

Kampen för Frihet - Simon Scarrow

Titel: Gladiator - Kampen för Frihet (eng. Fight for Freedom)

Författare: Simon Scarrow

Serie: Gladiator #1

Sidantal: 262

Förlag: B Wahlströms

År: 2012

Handling
Rom år 61 f. Kr. 
Marcus är en 10-årig pojke som är son till en pensionerad Centurion, han har under sin uppväxt levt med sina föräldrar på en fridfull gård i Grekland. Men en dag så blir han tillfånga och såld som slav. Han blir köpt av en gladiatortränare och förs till Rom. Nu måste Marcus inte bara kämpa för sin egen frihet, utan även för andras, men kommer han att klara av det?

Bedömning

Kampen för Frihet fångade mitt öga när jag var inne i min Gladiator-period, det var en spännande bok som handlade om det antika Rom - med allt som hör därtill. Slavsamhället som Roms storhet byggdes på, den blodiga sanningen om hur en människas egen frihet hela tiden var lika skör som glas - att den när som helst kunde spricka. 
Men denna bok är förstås inte så otroligt blodig, det är faktiskt en bok skriven för den lite yngre publiken. Fast det ska inte säga något om dess värde, jag säger att vem som helst kan läsa denna bok. Och jag rekommenderar den till alla som är intresserade av historiska och äventyrsböcker.

Scarrow har en förmåga att skapa levande karaktärer, hans sätt att skriva gör att ingen är helt god eller ond - vilket är ett stort plus för mig. Och det gör karaktärerna så mycket mer mänskliga i mina ögon. Dessutom visar han hur de utvecklas under bokens gång, och ett bra exempel är Marcus. 
Marcus Cornelius Primus (älskar namnet!) är bara 10 år, men trots att sin unga ålder och att han har vuxit upp väl skyddad på en gård, är han väldigt smart och envis om än lite naiv ibland. Detta är hur Marcus uppträder i början av handlingen, men ju längre fram man kommer desto mer ser man personen som han kommer att bli som äldre - en beslutsam och stark krigare. 

Boken är skriven från Marcus synpunkt, men man får flera inblickar i bikaraktärernas liv genom att de själva berättar om det. Det är väldigt skickligt gjort och det ger en bra stämning i berättelsen. 

Scarrow är en författare som jag först hörde talas om när jag såg Kampen för Frihet, så jag visste ingenting om hans skrivsätt eller vilka andra böcker han hade skrivit. Och jag säger det, Jisses! Han kan verkligen skriva en spännande bok i historisk miljö. Jag har läst väldigt mycket om Romariket - dess början, höjdpunkter och fall - och det kändes lite grann som att transporteras bakåt i tiden när jag läste denna bok. Sättet han beskriver på lämnar tillräckligt mycket plats för att läsaren ska kunna leva sig in i handlingen, och jag ser fram emot att kunna läsa nästa del i serien när den väl har kommit ut!

Bästa Scen: samtalet med Portia
Favoritkaraktär: Spartanen
Citat: Trots allt som har hänt så kände han sig trygg med sina tre vänner. Numera bertraktade han dem nästan som äldre bröder. Kanske inte riktigt bröder, tänke han för sig själv. Snarare farbröder.

Betyg

Handling 3/5

Omslag 2/5