The Burning Maze - Rick Riordan

The Burning Maze av Rick Riordan
Serie: The Trials of Apollo #3
Sidantal: 448
Utgiven: 2018
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Tredje boken och mer än halvvägs genom serien om Apollo. Fortfarande rolig även om den börjar bli lite mer sorgligare.

The Burning Maze erbjuder en återkomst till Labyrinten (Percy Jackson and the Labyrint) där Apollo, Meg och Grover måste hitta vägen till det tredje oraklet som de gamla romerska kejsarna har fängslat. De hamnar till slut i Kalifornien där skogsbränder härjar och några dryader har en koppling till Megs förflutna.

Något som jag alltid kan lita på med Riordans böcker är att de ska ha en humor som jag kan skratta högt av. Sådant är fallet även i The Burning Maze. Men jag börjar känna att det är samma typ av skämt som finns i de två första böckerna. Apollo som nu är människa och därav inte har samma krafter som tidigare, som nu är i Lesters kropp, etc. Det är mycket självironi, vilket jag gillar men det börjar bli för mycket.

Vad jag däremot uppskattade väldigt mycket var hur mycket mörkare serien börjar bli. Efter att Apollo bröt sina löften i tidigare böcker, har utmaningarna och riskerna blivit allt större. Detta bevisas verkligen i den här boken. Samtidigt hintas det om att det kommer hända värre saker innan serien är över! Hur ska en stå ut med något sådant efter vad som hände i The Burning Maze?! Visst, jag gillar att det händer saker men måste Riordan krossa mitt hjärta samtidigt?

Som sagt har Apollo inte genomgått någon större karaktärsutveckling under seriens gång. Lite mer empatisk, men fortfarande sig lik sedan tidigare. Meg däremot har gjort en 180 graders (om inte 360 graders) förändring. Hon är nu helt inställd på att ta ner de romerska kejsarna och skyr knappt några medel för att nå målet. Men samtidigt får vi reda på mer om hennes barndom och lite om hur hon hamnade i Neros klor. Jag ser verkligen fram emot att få se hur Meg kommer fortsätta utvecklas. Det är två böcker kvar, mycket kan hända (hoppas bara att Apollo får lite utveckling också).

The Burning Maze är en rolig, hjärtskärande och ibland frustrerande bok. Men de bra sakerna utvägar de saker jag hade svårt för. Rekommenderas!

Andra delar i serien:
1. The Hidden Oracle
2. The Dark Prophecy
3. The Burning Maze
4. The Tyrant's Tomb
5. Untitled

The Blood of Olympus

The Blood of Olympus av Rick Riordan
Serie: Heroes of Olympus #5
Utgiven: 2014
Sidantal: 516
Språk: Engelska
Betyg: 5/5 stjärnor!

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

“To my wonderful readers. Sorry about that apology for that last cliffhanger. I’ll try to avoid cliffhangers in this book. Well, except for maybe a few small ones... because I love you guys.” 

- Riordans förord

Då var det slut på en serie som jag beroende har följt i fem års tid, och vem kunde ha föreställt sig att jag skulle komma att älska den så mycket? Riordan har med Heroes of Olympus byggt upp och förstorat världen man fick lära känna i Percy Jackson-böckerna, och det har varit en helt underbar resa!

The Blood of Olympus tar vid där The House of Hades slutade och i den här omgången så får man följa hela berättelsen från Jason, Piper och Leo samt Reyna och Nico - vilket var en helt perfekt kombination! Även om jag missade Percy, Annabeth, Frank och Hazels berättarrösten också, men man fick se tillräckligt mycket av dem för att inte missa dem för mycket. 

Handlingsmässigt sätt så måste jag säga att den hade både sina bättre och dåliga stunder, men i överlag tyckte jag att den var riktigt bra. Det som jag hade lite problem med var slutet och upplösningen av profetian, det kändes lite som en cliffhanger... även om det inte var en cliffhanger. Det var mer som ett öppet slut, med möjlighet för en fortsättning. Om nu Riordan tänker skriva en fortsättning på just den här delen av hans universum...

Något som jag älskar med Riordans böcker är att de är både lärorika och underhållande på samma gång, och The Blood of Olympus är inget undantag. Det finns så många roliga händelser i den här boken att jag tappade räkningen! 

I The House of Hades så avslöjades en hel del om Nico, vilket gjorde att jag höjde hans karaktär till skyarna. (Om ni vill få reda på varför, läs serien!) Nu när jag fick höra hans tankar och få reda på så mycket mer om honom, har han blivit en av mina absoluta favorit-favorit-favorit karaktärer!! Seriöst, snacka om karaktärsutveckling! Go Riordan! ^^

Föga förvånande så älskade jag verkligen The Blood of Olympus! Riordan fortsätter att vara en av mina favoritförfattare och jag ser nu verkligen fram emot hans nästa bok The Sword of Summer, som är den första boken i en ny serie som kommer att handla om nordiska gudar.

Det bästa med boken: Nico, humorn, handlingen och karaktärerna.
Vad jag blev besviken på: Nada!

Andra böcker i serien:
1. The Lost Hero
2. The Son of Neptune
3. The Mark of Athena
4. The House of Hades
5. The Blood of Olympus

Gatans Lag - Simon Scarrow

Gatans Lag (Gladiator #2) av Simon Scarrow
eng. Street Figther (Gladiator #2)
Goodreads

Genre: historisk, äventyr, YA
Sidantal: 260
År: 2013

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplaret!

Handling
Marcus har fått lämna det hårda livet på gladiatorskolan. Han är nu Julius Caesars tjänare, men han är fortfarande slav och hans enda chans att få uppleva friheten igen tycks vara att vinna den på arenan. Så Marcus utbildning till gladiator fortsätter på Roms gator, samtidigt som han är livvakt till Ceasars systerdotter.
Rom plågas av ett regelrätt gängkrig, och stadens invånare drabbas, fattig som rik. När senatorerna dessutom börjar använda sig av gängen i sitt politiska rävspel, tvingas Marcus in i striderna. Han är nämligen den ende som kan infiltrera ett av gängen för att förhindra ett lönnmord på Julius Caesar. Men om täckmanteln avslöjas så är det inte bara Caesar som svävar i fara - även Marcus liv hänger på en skör tråd.

Bedömning & Tankar
(Obs! Innehåller mindre spoilers från handlingen!)

Förra sommaren läste jag Kampen för Frihet, som är den första boken i serien, och jag var verkligen fast i det romerska samhället Scarrow har byggt upp. Det var så påtagligt att man bara ryktes med från första till sista sidan!

Man fick i första boken följa den 10-åriga Marcus, om hur han får från medborgare i Romarriket till slav utan rättigheter, för att senare hamna på en gladiatorskola till att bli livvakt till Julius Caesars brorsdotter. Men under hela hans resa så har han haft ett slutgiltigt mål - att hitta sin mamma som kidnappades och få förståelse för sitt förflutna. Jag gillar verkligen Marcus karaktär (fast han känns som 15-17 år istället för 10) han är beslutsam och modig, och det är uppfriskande att läsa om en sådan enkel karaktär som man verkligen kan relatera till.

Som en inbiten historienörd så älskar jag böcker som utspelar sig under olika tidsepoker som jag själv inte har levt i, det är så kul att testa mina egna kunskaper mot författarens och se när jag har rätt eller fel. Och jag tror att det är lättare att läsa böcker med en så annorlunda miljö, eftersom man inte vet vad som kommer näst - nyfikenheten är alltid på topp under läsningen!

För alla som vill läsa en lättsam och snabbläst bok rekommenderar jag verkligen den här serien! Passar kanske väldigt bra under en lässvacka?

Favoritkaraktär: Marcus
Bästa del/scen: Trädgårdsscenen

Citat
"Varje liv värt att leva har sina risker."

"Då är du allt annat än feg, Marcus. Den som är rädd för en sådan strid men är beredd att övervinna skräcken skulle jag snarare kalla hjälte. Det är sådant som mod handlar om."

The Mark of Athena - Rick Riordan

Titel: The Mark of Athena
Författare: Rick Riordan
Serie: Heroes of Olympus #3
Sidantal: 586
Förlag: Hyperion Books
År: 2012

Omläsning: nej

Handling 
"In The Son of Neptune Percy, Hazel and Frank met in Camp Jupiter, the Roman equivalent of Camp Half-Blood, and traveled to the land beyond the gods to complete a dangerous quest. The third book in the Heroes of Olympus series will unite them with Jason, Piper and Leo. But they number only six - who will complete the Prophecy of Seven?"

The Greek and Roman demigods will have to cooperate in order to deafeat the giants released by the Earth Moder, Gaea. Then they will have to sail together to the anicent land - Rome itself - to find the Doors of Death. What exactly are the Doors of Death? Much of the prophecy remains a mystery...

Bedömning
(Innehåller spoilers från de tidigare böckerna!)

Något mindre än sju timmar. Så lång tid tog det mig att läsa denna bok, sträckläsning från det jag kom hem till sent på natten - och jag älskade varenda minut av det!

För att jag inte ska trötta ut alla med att berätta hur bra The Mark of Athena var, tänker jag ta upp de saker jag tyckte bäst om, några av mina favoritmoments, de få saker jag blev lite irriterad på osv. 

Jag tyckte det var helt otroligt hur Riordan fick in så mycket om själva karaktärerna och samtidigt få handlingen så långt framåt som han gjorde. Takten var som vanligt något mittemellan, händelserna löper efter varandra men man får tillräckligt mycket av allt för att inte störas av det. Romantik, vänskap och spänning är ständigt närvarande. 

Ett av de ögonblick man hade väntat på ända sedan första boken var ju att se när Percy och Annabeth återförenades. Det var en av mina favoritscener i hela boken, det var både känslomässigt och hade en liten känsla av humor. 

Tyckte det tog lite väl lång tid innan de faktiskt kom fram till Rom, men på något sätt tror jag att allt som händer innan de faktiskt anländer till staden kommer att spela roll i de sista böckerna. Det är massor av frågetecken och jag hoppas på svar senare, annars vet jag inte vad jag gör!!

The Mark of Athena är verkligen en jättebra bok och jag längtar bara efter fortsättningen!! Det blev inte en av mina längsta recensioner, men eftersom boken avslöjer väldigt mycket för fortsatta böcker avslutar jag den här.
Har planer på att köpa hela Heroes of Olympus serien, eftersom jag bara älskar böckerna så mycket och det är lättare att läsa om dem när jag inte måste gå till biblioteket hela tiden! :-D Dock får det bli senare.

Favoritkaraktär: Annabeth
Bästa del/scen: återföreningen mellan Percy och Annabeth
Citat: “Gods of Olympus." Piper stared at Leo. "What happened to you?"
His hair was greased back. He had welding goggles on his forehead, a lipstick mark on his cheek, tattoos all over his arms, and a T-shirt that read HOT STUFF, BAD BOY, and TEAM LEO.
"Long story," he said.” 

Betyg

Handlingen 5+/5
Omslaget 5/5

Den kompletta serien hittils:
1. The Lost Hero
2. The Son of Neptune
3. The Mark of Athena
4. The House of Hades (hösten 2013)

The Son of Neptune - Rick Riordan

Titel: The Son of Neptune

Författare: Rick Riordan

Serie: The Heroes of Olympus

Sidantal: 521

Förlag: Hyperion Book CH

År: 2011

Handling
Demigod Percy Jackon, still with no memory, and his new friends from Camp Jupiter, Hazel and Frank, go on a quest to free Death, but their bigger task it to unite the Greek and Roman camp so that the Prophecy of Seven can be fullfilled.

Bedömning

Efter att den första boken the Lost Hero hade slutat med en cliffhanger var jag väldigt ivrig på att läsa the Son of Neptune, och som vanligt bjuder Rick Riordan på en massa äventyr och en massa gudar som hela tiden ställer till det för sina halvblodsbarn. 

I jämförelse med den första boken tyckte jag att the Son of Neptune  var något allvarligare i handlingen, den var fortfarande skriven med Riordans karaktäriska skrivsätt men man kunde uppfatta en mörkare underton. Det kan ha att göra med att man är spänd på vad som kommer att hända när romarna och grekerna väl möts, eller kanske för att det är lite mer action i denna serie än i den tidigare?

Man fick möta många nya karaktärer, bland dem finns Frank och Hazel. Jag gillade verkligen Hazel, hon hade en personlighet som jag skulle kalla tyst upprorsaktig - att hon för saker som romarna inte uppskattar som exempel.

Det mest spännande med boken var faktiskt att se romarnas läger, Camp Jupiter. Har länge varit intresserad av Romarriket och jag känner igen sig väldigt mycket från vad Riordan har skrivit om, men samtidigt blev jag överraskad flera gånger och det lär mig att man alltid har mera att lära!

Tempot var högt och det var ett nöje att läsa boken, och jag ser med glädje fram emot nästa!

Rolig Scen: Första mötet med Terminus
Favoritkaraktär: Reyna
Citat:  "House gods. Like...smaller than real gods, but larger than apartment gods?” - Percy

Betyg 

Handling 5/5

Omslag 5/5

Andra böcker i serien:
1. The Lost Hero
2. The Son of Neptune
3. The Mark of Athena
4. The House of Hades
5. The Blood of Olympus

The Lost Hero - Rick Riordan

Titel: The Lost Hero
Författare: Rick Riordan
Serie: The Heroes of Olympus #1

Sidantal: 553

Förlag: Disney-Hyperion
År: 2010

Handling
Old enemies awaken as camp half-blood´s new arrivals prepare for war. When Jason, Piper and Leo crash land at Camp Half-Blood, they have no idea what to expect. Apparently this is the only safe place for children of the Greek Gods - despite the monsters roaming the woods and demigods practising archery with flaming arrows and explosives. But rumours of a terrible curse - and a missing hero - are flying around camp. It seems Jason, Piper and Leo are the chosen ones to embark on a terrifying new quest, which they must complete by the winter solstice in just four days time. Can the trio succeed on this deadly mission - and what must they sacrifice in order to survive?

Bedömning

VIll bara börja med att säga att Rick Riordan alltid lockat mig till att läsa hans böcker, sedan jag läst den första Percy Jackson-boken. Det är sällan jag är besviken med någon av hans böcker!

Och till den kategorin hör hans nya serie Heroes of Olympus till! Det är sällan jag får tillfället att läsa en bok som jag älskar med hela mitt hjärta, men The Lost Hero toppar verkligen listan. 

The Lost Hero var indelad så att man läste 2 kapitel med Jason, Piper eller Leos perspektiv hela tiden. De är väldigt trovärdiga trovärdiga, och när man väl avslutade boken kändes det lite grann som att säga hejdå till gamla vänner. Jason, Piper och Leo har alla väldigt olika personligheter och det var lätt att avgöra vems perspektiv det var som man läste ifrån.

Boken gör att man ställer frågor hela tiden, och det driver en till att läsa från början till slut. De olika händelserna och känslorna gör att man rycks med i berättelsens gång, och jag upplevde att man lever med i boken. Det fanns aldrig en tråkig stund, inte bara för att Riordan skriver med så bra humor utan även för att det händer någonting hela tiden. 

The Lost Hero är boken som fick mig att skratta och gråta, känna sorg, rädsla och medlidande men även samhörighet, spänning och glädje. 
Det enda negativa jag kan säga är att jag måste vänta ända till 2014 innan sista boken i serien kommer ut! Det kommer att bli två till smärtfyllda år med ångest och bävan inför det. 

Mest rörande scen: utanför herrgården i Omaha, Nebraska. (började gråta!)
Favoritkaraktär: Festus
Citat: "...He had the nerv to turn down our offer of immortality and tell us to pay better attention to our children. Er, no offense" 
"Oh, how could I take offense? Please, go on ignoring me." 
"Mighty understanding of you..." Hephaestus frowned, then sighed wearily. "That was sarcasm, wasn´t it?..." - Leo och Hephaestus 

Betyg

Handling 5/5

Omslag 4/5

Andra Versioner av Omslaget

Så det var min första recention, det mig ett tag att skriva den. Känns lite bristfärdig, får ta och jobba på det!