Serie: Spejarens lärling - de första åren #1
Sidantal: 391
Utgiven: 2015
Språk: Svenska
Betyg: 4/5 stjärnor
För några år sedan läste jag om boken Gorlans ruiner som är en av mina ultimata favoritböcker. Första gången jag läste den gick jag i högstadiet och efter den boken började jag läste med en rasande fart. Det gick inte många dagar mellan varje biblioteksbesök på skolan och väldigt ofta lånade jag om Gorlans ruiner bara för att jag ville läsa om den en gång till. Tornerspelen i Gorlan är början på en prequel-serie till Spejarens lärling där Gorlans ruiner är den första boken.
Tornerspelen i Gorlan handlar om vad som egentligen hände när Halt kom till Araluen och hamnade mitt i en kris. Morgarath vill ta över tronen men han kan inte göra det direkt. Istället använder han list, förstörelse och lögner för att nå dit samtidigt som han underkuvar Araluens maktsystem. Allt för att skapa kaos så att han lätt kan ta kronan och göra sig själv till kung. Och det kan också hända, om inte Halt och Crowley hittar ett sätt att stoppa honom.
Redan från första sidan kände jag hur jag blev 13 år igen och läser Gorlans ruiner för första gången. Jag sögs direkt in i handlingen och skrattade åt skämt som snart för mig är över tio år gamla. Halt är precis som han brukar vara - sarkastiskt och självsäker, fast något yngre. Crowley var det kul att läsa mer om eftersom han bara är med på enskilda ställen i Spejarens lärling.
Om jag ska se på boken med mer kritiska ögon kan jag se en del grejer som jag reagerar på. Den här boken innehåller inte många kvinnliga karaktärer, och de som finns är sidkaraktärer som bara dyker upp vid ett eller två tillfällen - resten av karaktärerna är män. Jag skulle väldigt gärna se Flanagan ha med fler kvinnor, för de han skriver om är väldigt bra skildrade. Tycker det är synd att han inte har med fler egentligen.
Jag funderar lite på vilken av böcker - Gorlans ruiner eller Tornerspelen i Gorlan - som det egentligen är bäst att börja med. På sätt och vis är det nog TiG, eftersom den går djupare in i handlingen nämns i GR. Dessutom nämns de flesta större händelser i GR, vilket gör att TiG inte bjuder på några större överraskningar.
Jag kommer nog alltid att se på Flanagans böcker med ett skimmer för ögonen, just på grund av att det är en sådan nostalgitripp för mig att läsa dem. Men det gör dem inte till mindre bra böcker. Jag rekommenderar lätt Tornerspelen i Gorlan och de andra böcker av Flanagan till alla som vill läsa en bok med äventyr och vänskap.
Det bästa med boken: att återse Halt och de andra karaktärerna.
Vad jag blev besviken på: att det inte fanns fler kvinnliga karaktärer.
Varför jag rekommenderar den här boken: för att det här är en bok som lätt passar alla för alla åldrar.
Andra delar i serien:
1. Tornerspelen i Gorlan
2. Untitled (inga uppgifter ännu, men det kommer säkert en fortsättning. Speciellt med tanke på det slutet.)
Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplaret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar