Visar inlägg med etikett Maggie Stiefvater. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Maggie Stiefvater. Visa alla inlägg

tisdag 21 maj 2019

3 x Minirec: The Coldest Girl in Coldtown, Moonrise & Pip Barlett's Guide to Sea Monsters

The Coldest Girl in Coldtown av Holly Black
Sidantal: 419
Utgiven: 2013
Förlag: Little, Brown Books for Young Readers
Språk: engelska
Betyg: 3/5 stjärnor

IMG_3394

I många fall är Holly Black en hit or miss typ av författare för mig. Vissa av hennes böcker älskar jag, andra kan jag lägga ner efter bara något kapitel. The Coldest Girl in Coldtown är hennes bok om vampyrer och jag gillar den starkt.

Bokens huvudkaraktär Tana lever i en värld där vampyrism går i världen som en smitta och vampyrerna och de som blivit smittade måste vistas i s.k. coldtown som de inte kan ta sig ifrån. Efter en blodig fest där Tanas och hennes expojkvän Aiden är de enda som överlever en vampyrattack måste de komma till en coldtown då Aiden är smittad och de har en vampyr i sällskap som är jagad av samma vampyrer som dödade deras klasskamrater.

En av de bästa sakerna med The Coldest Girl in Coldtown är att den känns realistiskt. Hur skulle världen reagera på vampyrer och vampyrism? Både med fruktan och fascination. Det finns de karaktärer i handlingen som strävar efter att bli vampyrer lika mycket som det finns de som skyr dem.

Det jag hade lite svårt för var Tana själv. Under en stor del av handlingen var hon neutral och med tanke på allt som händer henne förväntade jag mig lite mer.



---------------------------------------------------------------------------------

Moonrise av Sarah Crossan
Sidantal: 400
Utgiven: 2017
Förlag: Bloombury Childrens
Språk: engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

IMG_3395

Det här är den andra boken jag läser av Sarah Crossan (den första var Vi är en) och jag vill bara läsa fler böcker har henne! Sällan har jag läst böcker av en författare som verkligen träffar hjärtan så många gånger.

Moonrise är skriven på vers och handlar om två bröderna, Joe och Ed, där Ed, den äldre brodern, står inför en dödsdom och handlingen skildrar den Joes tankar och känslor om det.

Vad jag älskar med poesi är att det inte finns många utfyllnadsord som kan distrahera mig som läsare från det som händer. I Moonrise är det Joes känslor som skildras och då kommer jag otroligt nära hans förvirring, sorg och komplicerade känslor för Ed. Det är detta som gör att jag i stort sett älskar den här boken; att den skildrar det här ämnet och visar hur komplicerat det faktiskt kan vara.



---------------------------------------------------------------------------------

Pip Barlett's Guide to Sea Monsters av Jackson Pierce, Maggie Stiefvater
Serie: Pip Barlett #3
Sidantal: 176
Utgiven: 2018
Förlag: Scholastic Press
Språk: engelska
Betyg: 2/5 stjärnor

IMG_3400

Jag hade verkligen ett hopp om att den här serien skulle avslutas på ett bra sätt. Men tyvärr blev jag uttråkad då den påminde så mycket om de två första delarna i serien.

Pip Barlett's Guide to Sea Monsters åker Pip och Tomas till stranden där de möter ett sjömonster som har blivit bortförd från sin familj i havet och hamnat på ett akvarium. Familjen i havet börjar nu invadera staden Pip och Tomas bor i.

Jag är verkligen förtjust i världen som Pierce och Stiefvater har skapat. Den har liksom alla typer av varelser och det skulle kännas så fantastisk att leva där. Vem vill liksom inte möta en enhörning?! Pip och Tomas är också bra karaktärer att introducera världen genom. Antingen den karaktären som är allergisk mot allt och därför inte kan vara i närheten av de magiska djuren eller genom entusiasten som vet allt om allt när det gäller nämnda varelser.

Men det problemet jag hade med den här boken är inte handlingsbaserat, den är storyline baserat - för den har inte ändrats sedan första boken. Andra boken gick an, men en tredje gång? Too much. Det fanns inga överraskningar och känslan av déja vu fanns över nästan hela boken för mig.

Jag gillar serien som en helhet och världen i den, men på något vis tror jag att jag den här gången är för gammal för målgruppen.


Andra delar i serien:
1. Pip Barlett's Guide to Magical Creatures
2. Pip Barlett's Guide to Unicorn Training
3. Pip Barlett's Guide to Sea Monsters

tisdag 22 mars 2016

Pip Barlett's Guide to Magical Creatures

Pip Barlett's Guide to Magical Creatures av Jackson Pearce, Maggie Stiefvater
Illustrationer: Maggie Stiefvater
Serie: Pip Barlett #1
Sidantal: 192
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Pip Barlett's Guide to Magical Creatures

Det första jag kommer att tänka på när jag tänker på Pip Barlett's Guide to Magical Creatures är hur otroligt gullig den är! Pearce och Stiefvater har kört sin egen spinn på flera mytologiska varelser och satt ihop en egen "guide" vilken handlingen kretsar runt.

Boken centrerar annars runt karaktären Pip Barlett som har förmågan att prata med magiska djur, något hon är ensam om. Efter en katastrof som involverar enhörningar blir hon sänd till sin moster (faster?) som är veterinär över sommaren, och där kommer Pip över ett mysterium. Fuzzles har invaderat staden! Kan Pip tillsammans med sin nya vän Tomas lösa det innan det är försent?

Enligt Goodreads är PBGtMC (förkortning av titeln - det behövdes!) en middle grade bok, vilket betyder att den egentligen riktar sig till personer omkring  9-12 år. Men även om den gör det så kan jag som är 22 år ha lika kul åt den och skratta åt karaktärerna, handlingen och skämten i den. Den är lite som Harry Potter på det viset - perfekt för alla åldrar! Skadar inte heller att det finns många fina illustrationer som kompletterar berättelsen plus sidorna från "guiden" som Pip har fyllt ut lite.

Pip är något av det bästa med boken. Hon är en uppfriskande karaktär som står upp för sig själv och vet vad hon vill. Tomas är en rolig och underlig karaktär med sin allergi mot typ allt men som trots det hänger med Pip och deras möten med magiska djur. Tillsammans utgör dessa två en duo som är både charmande och härlig.

Jag tycker att boken hänger ihop på ett bra sätt och att författarna verkligen utforskar de olika delarna av den. Det finns mängder av detaljer och trådar Pearce och Stiefvater kan skriva vidare på och det kommer bli spännande att se vilka dem kommer att bli.

PBGtMC är utan tvekan en av mina favoritböcker på länge och den vann mig med sin blandning av söthet och äventyr. Rekommenderas varmt!


Det bästa med boken: karaktärerna och illustrationerna.
Vad jag blev besviken på: ...

Varför jag rekommenderar den här boken: för att den är något udda och jag tor att många skulle gilla och uppskatta den.

Andra delar i serien:
1. Pip Barlett's Guide to Magical Creatures
2. Pip Barlett's Guide to Unicorn Training
3. Untitled

tisdag 3 november 2015

Nya Omslag - The Raven King

Retorisk fråga: vem gillar inte Maggie Stiefvaters The Raven Cycle serie? Ser ingen som räcker upp någon hand, så alla måste gilla den! Själv älskar jag serien med hela mitt hjärta och kan inte vänta på att få läsa den avslutande delen The Raven King som kommer ut nästa år, speciellt då den har ett sådant fint omslag!


Seriöst - kolla in detta omslag! Tror jag dör lite för att det är så snyggt! Älskar också att den matchar resten av seriens omslag men ändå har sitt distinkta omslag. Har dock lite svårt att avgöra vilket av dessa fyra omslag som är min absoluta favorit. Gillar verkligen alla!

Resten av seriens omslag:

lördag 24 januari 2015

Blue Lily, Lily Blue

Blue Lily, Lily Blue av Maggie Stiefvater
Serie: The Raven Cycle #3
Sidantal: 391
Utgiven: 2014
Språk: Engelska
Betyg: 4.5/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

“Let us be grateful to the mirror for revealing to us our appearance only.”
- Blue Lily, Lily Blue
Hur lyckas en författare ändra min åsikt om hennes böcker med bara en serie? Det var nog 2008 då läste jag Stiefvaters Frost och Feber på svenska, men under den tiden så var de böckerna inte alls för mig. Jag tyckte att de var alldeles för långsamma för min boksmak just då, men nu när jag läser Stiefvaters andra böcker så kan jag inte låta bli att älska dem! Snacka om utveckling!

Blue Lily, Lily Blue (älskar den titeln!) fortsätter att berätta om Blue och the Raven Boys - Gansay, Adam, Noah och Ronan - och den här gången hände det ännu mer spännande saker! Blues mamma är försvunnen, det avslöjas saker (hemliga saker) och det blev många överraskande ögonblick! Helt klart en fantastiskt läsning!

Men den fantastiska läsningen åtsidan, det tog mig faktiskt en stund att riktigt komma in i handlingen. Jag tyckte att den var lite långsam och händelselös, men som tur var jag som fast efter de första hundra sidorna och då gick det bara uppför!

Som vanligt tycker jag att Stiefvaters språk är helt magiskt! Hon har ett sätt att formulera meningar som gör dem väldigt poetiska och jag upptäckte ibland att jag läste om flera sidor bara för att få njuta av orden.

Karaktärsmässigt så tyckte jag de fem huvudkaraktärerna var helt okej. Blue är fortfarande min favorit, helt enkelt på grund av att hon är Blue. Något som förvånade mig dock var att jag gillade Adam och Ronan så mycket i den här boken, man fick se lite andra sidor hos dem än tidigare, vilket jag verkligen uppskattade. Gansay och Noah hade jag lite problem med den här gången, främst på grund av att jag inte fick samma känsla för dem som i de tidigare böckerna.

Blue Lily, Lily Blue var i slutet en bok som verkligen steg över mina förväntningar! Jag älskade språket och spänningen, men jag tycker att den saknade lite av den där magin som fanns i de tidigare böckerna. Men trots det så rekommenderar jag verkligen den här serien!


Det bästa med boken: språket och spänningen.
Vad jag blev besviken på: att jag inte kom in i läsningen fortare.

Andra delar i serien:
1. The Raven Boys (sv. Kretsen)
2. The Dream Thieves (sv. Drömtjuvarna) 
3. Blue Lily, Lily Blue
4. Untitled

lördag 26 april 2014

Nya Omslag - Blue Lily, Lily Blue

Precis som vanligt så kollade jag mitt nyhetsflöde på Facebook, och vad hittar jag då? Jo, det nya omslaget till den tredje boken i serien The Raven Cycle av Maggie Stiefvater! 
Worship this beauty!


Jag älskar det här omslaget! Färgerna, formen och motivet - det står verkligen ut! Kan inte vänta på att få äga boken! Det är en fin titel också! ^^ Vad tycker ni?

De andra böckerna i serien:

torsdag 28 november 2013

The Dream Thieves - Maggie Stiefvater

The Dream Thieves (The Raven Cycle #2) av Maggie Stiefvater
Goodreads

Genre: fantasy, paranormal, YA
Sidantal: 439
År: 2013

Handling
Now that the ley lines around Cabeswater have been woken, nothing for Ronan, Gansey, Blue, and Adam will be the same.

Ronan, for one, is falling more and more deeply into his dreams, and his dreams are intruding more and more into waking life.

Meanwhile, some very sinister people are looking for some of the same pieces of the Cabeswater puzzle that Gansey is after...

Bedömning & Tankar
Under större delen av året så har jag längtat efter The Dream Thieves så mycket att jag inte ens orkade vänta på den svenska översättningen, så ganska fort efter att biblioteket hade köpt in den så hade jag den i mina händer.

Jag har aldrig tidigare läst en av Stiefvaters böcker på engelska, så det tog faktiskt ett tag innan jag hade kommit in i språket och strukturen av meningarna. Men efter det så började jag verkligen njuta av elegansen och strukturen hos bokens ord, kan inte vänta på att faktiskt få läsa flera av hennes böcker som det är tänkt. 

När det gäller karaktärerna så tyckte jag att många av dem sjönk i den här boken, men däremot så fick man lära känna Ronan väldigt mycket. Så mycket faktiskt att jag skulle vilja kalla The Dream Thieves "Ronans Bok". Men nu när jag tänker efter så var kanske det som fick de andra att sjunka lite, man fick se så lite av dem att man dömer dem på det lilla man läste.  

The Dream Thieves var verkligen en trevlig överraskning för mig, och även om det är några saker jag störde mig på så älskade jag både handlingen och alla karaktärerna! Kan inte vänta på fortsättning som förhoppningsvis kommer nästa år!

Favoritkaraktär: Gansey
Bästa del/scen: Spoiler! [När Noah kysste Blue]

Citat
"Kissing's a lot like laughing. If the joke's funny, it doesn't matter how long it's been since you last heard one."

"'Of all people'!" Gansey echoed. "What sort of all people am I?"
She had no idea. Flustered, she replied, "You're not my - my - grandmother, or something."
"You'd talk about this with your grandmother? I cannot possibly imagine discussing my dating life with mine. She's a lovely woman, I suppose. If you like them bald and racist." 

Andra delar i serien:
2. The Dream Thieves
3. Untitled
4. Untitled

lördag 6 april 2013

Kretsen - Maggie Stiefvater

Kretsen (Kretsen #1) av Maggie Stiefvater
eng. The Raven Boys (The Raven Cycle #1)
Goodreads

Genre: urban fantasy, YA

Sidantal: 318
År: 2013

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplaret! 


Handling

Fyra pojkar på en prestigefylld internatskola har bildat ett hemligt sällskap i syfte att finna en historisk, mytomspunnen kungagrav. En flicka med övernaturliga förmågor har nyligen mött en av pojkarna - fast som död. Snart kommer deras vägar att korsas igen, med förödande konsekvenser.

Enligt en uråldrig legend ligger en walesisk kung begravd någonstans i Amerika. Gansey, elev på en privatskola för pojkar, har blivit besatt av att finna kungagraven. Enligt myten ska man leta längs särskilda energilinjer, s.k. "leylinjer" som sägs sammanlänka besjälade platser, och att "den sovande kungen" kan uppfylla ens önskningar.

Blue är sexton år och dotter till en spåkvinna. Hennes egna synska förmågor är begränsade, men för inte så länge sedan förutsåg hon en ung mans färd mot dödsriket. Dessutom bär hon på vetskapen om ett annat förebud: om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Så möts Blue och Gansey, och hon förstår vem han är.

Ungdomarna slår följe i en tyst övertygelse om att de på något sätt behöver hjälpa varandra i jakten på kungagraven. Kärlek spirar, men en fiende närmar sig också.


Bedömning & Tankar

I mina ögon blir Stiefvaters böcker bara bättre och bättre, men med Kretsen så har hon verkligen överträffat sig själv!

Om man tidigare har läst en Stiefvater-bok så vet man att det tar ett tag innan den verkligen kommer igång, men på vägen dit så får man lära känna karaktärerna och miljön på ett sätt som man inte gör i andra böcker. Och när man väl har kommit förbi början så är man fast, man kan helt enkelt inte lägga ner den då!


Något som gör detta till en av mina favoritböcker i år är karaktärerna. Blue och Korppojkarna (Gansey, Adam, Ronan och Noah) är så charmiga och man verkligen märker vilken skillnad det är mellan dem. Ingen är den andra lik och det gjorde läsningen så mycket roligare, för man kunde aldrig förutsäga vad någon av dem skulle göra trots hur mycket man än lärde känna dem. Mitt hjärta värkte speciellt mycket för Adam och Noah, livet kan vara så otroligt orättvist mot en ibland!

Från början trodde jag att hela boken skulle handla om Blue och hennes spådom (förbannelse? förebud?). Tänk att på förhand veta att när du kyssar din sanna kärlek så kommer han/hon att dö? Jag avundas Blue hennes styrka för att hon ens kan leva med den vetskapen! Men tillbaka till ämnet, efter att jag började läsa de andras perspektiv så började jag förstå att det handlade mer än om Blue, och efter ungefär halva boken blev det uppenbart att det är lite mysterium i handlingen. Vilket jag gillade väldigt mycket, fast nu undrar jag bara vad de resterande 3 böckerna i serien kommer att handla om!?!

Jag rekommendera verkligen Kretsen till alla som gillar Maggies tidigare böcker och de som letar efter det där lite extra i böcker. Ge boken en chans och jag garanterar att ni inte blir besvikna!! 

Favoritkaraktär: Blue, med Adam på en stark andraplats

Bästa del/scen: Gansey och Blues första möte


Citat

"Och exakt vad tror du att jag ska prata med honom om?"
Mobilkillen såg obekymrad ut. "Vi kommer på någonting. Vi är intressanta människor."

"Har du hört talas om att bli hängd, uppsprättad och styckad?"
"Är det lika plågsamt som att försöka prata med Ronan?" frågade Blue.

Den hittills kompletta serien:

1. The Raven Boys (sv. Kretsen)
2. The Dream Theives (september 2013)
3. Titel ej bestämd
4. Titel ej bestämd

onsdag 12 december 2012

Dödsritten - Maggie Stiefvater

Tack till B Wahlströms förlag för recensionsexemplaret!


Dödsritten av Maggie Stiefvater
eng. The Scorpio Races
Goodreads

Genre: fantasy, äventyr, YA

Sidantal: 334
År: 2012

Handling

Varje november går Scorpioloppet av stapeln på stranden nedanför Skarmouths vita klippor. Tusentals samlas för att se hästarna och havet som tvättar rent sanden från blod. Hästarna är capaill uisce: blodtörstiga vattenhästar och ryttarna måste kämpa för att hindra dem från att återvända till havet och ta ryttarna med sig ner i djupet. Vissa ryttare överlever. Andra gör det inte. Sean Kendrick, fyrfaldig vinnare av loppet, och Kate ”Puck” Connolly, loppets första kvinnliga deltagare, ska tävla i år. Båda har mer att vinna – och att förlora – än någon annan ryttare någonsin haft. Men bara en kan segra …

Bedömning & Tankar
Charmig och söt, spännande och läskig. Dödsritten lever upp till sin titel, och bjuder på en fantasyvärld där mod går före allt annat.

Jag har tidigare bara läst Frost av Maggie Stiefvater, och jag tyckte den om även om den inte var så jättespännande. Dödsritten däremot blow my mind! (ursäkta engelskan, kunde inte komma på någon bra mening på svenska) Jag vet inte om det har något med att jag en gång i tiden var en hästtjej, bokens språk eller de välutvecklade karaktärerna, men jag bara älskade hela berättelsen efter att jag hade läst ut den.

Kate "Puck" och Sean är bokens huvudpersoner, och hela berättelsen berättas från deras perspektiv. De är lika olika som lika varandra, gemensamt har de sin kärlek för hästar och ridning samt att de har väldigt envisa personligheter och vill göra saker på sitt eget sätt och vis. Jag gillade dem just på grund av allt detta och jag både led och glädjes med dem. 

Något som jag bara älskade med boken var språket. Gud, vilket vackert språk Maggie använder! Jag skulle kunna läsa om boken flera gånger bara för att få uppleva hennes underbara beskrivningar igen. För dem som inte är så insatta inom själva ridsporten, så finns det vissa termer som används som kanske förvirrar. Men det är inget som man inte kan klura ut på egen hand. 

Hela berättelsen riktade in sig på Scorpioloppet i slutet, och jag gillade utvecklingen av händelserna ända fram. Det stod så mycket på spel och Stiefvater avslutade det hela på ett så skickligt sätt att jag inte kunde låta bli att fälla några tårar på de sista sidorna. Helt enkelt enastående!

Jag tycker ganska synd att Dödsritten inte är en hel serie, jag skulle gärna har läst mer om Puck och Sean. Men mest för att jag vill veta hur det kommer att gå för dem i framtiden, och för att få svar på några lösa trådar. 

Jag kan inte annat än rekommendera boken till alla som gillar Stiefvaters tidigare böcker, de som aldrig har läst dem och dem som helt enkelt letar efter en väldigt bra bok att läsa.

Favoritkaraktär: Puck

Bästa scen/del: Loppet
Citat: "Ska jag inte göra bot och få syndernas förlåtelse, fader?" frågar jag.
"Du har fortfarande inte bekänt några synder för mig, Kate."
Jag går igenom den senaste veckan i minnet. "Jag övervägde att missbruka Guds namn i måndags. Eller ja, inte Guds. Jag tänkte säga 'Jesus Kristus!'. Och jag åt en hel apelsin själv utan att tala om det för Finn, för jag visste att han skulle bli sur."
"Gå hem, Kate", säger fader Mooneyham.
"Jag har syndat. Jag kommer bara inte på hur just nu, men jag vill inte att du ska tro något annat."
- Kate