Lässvacka - läsarens största fiende?

Vi har alla haft den eller hört om den - den fruktade lässvackan som förstör vår läsglädje och får oss att känna hopplöshet. Dramatisk inledning? Kanske. Men jag kände att den passade ämnet eftersom att när jag själv drabbas av lässvacka känner jag mig på just det viset.

För er som inte känner igen termen, lässvacka (eller lässlump, "reading slump" på engelska) innebär i grunden att du hamnar i en "svacka" där du har en minskad lust att läsa eller inte känner någon överhuvudtaget. Du kan gå från att läsa ut en bok per dag till att inte ens snegla mot din påbörjade bok en annan dag. Det kan vara att du fortfarande läser, men inte alls i samma takt som tidigare.

Min erfarenhet med lässvackor är att de ofta ser olika ut, men att de förr eller senare kommer i någon form. Ofta har det berott på någon typ av stress i livet för min del.
   Den värsta svackan jag har haft var så sent som i december, då jag jobbade udda timmar och pluggade dagtid samtidigt. Sömnen blev bristande och den energi jag hade gick till sådant jag måste göra, inte det jag ville göra. Trots att jag provade att lyssna på ljudböcker under den tiden, tyckte min hjärna att det tog för lång tid, vilket gjorde att jag bytte till att lyssna på musik och poddar - som min hjärna kunde hantera.

Under mina två första år som bokbloggare (2012-2014) rullade min läsning på som smort. Jag var relativt sysslolös och spenderade min tid med att läsa, blogga och hänga på olika bibliotek. Jag bokstavligen andades läsning och skrivning, vilket jag tror var anledningen till varför det gick så bra med läsningen då. Men till slut knackade världen utanför på dörren och jag började i skolan igen 2015.
   Läsningen blev såklart lidande då jag 10h per dag hade annat att göra. Men det var också i denna veva som jag började lära mig hitta de där små ställena där jag hade tid över att läsa. När jag pendlade eller hade tid över på lunchen plockade jag upp en bok och läste. Det var även under denna tid som jag började läsa seriealbum, vilket passade bra eftersom jag ofta var trött och inte orkade läsa länge på kvällarna.
 
Vad är summan av kardemumman av detta då? Med tillräckligt många lässvackor kan jag nu avgöra när jag behöver ta det lugnt med läsandet för att inte känna den där uppgivna känslan av läslöshet. Jag vet hur jag kan variera min läsning för att hålla igång mitt läsflow. Men jag har också lärt mig att det kan vara bra att ta en paus från läsningen ibland när det är för mycket i livet.

Mina bästa tips för att komma ur en lässvacka:

1. Stressa inte för mycket över svackan eller tvinga dig själv till läsning. Att tvinga sig själv att läsa är bland det värsta som finns och förstör bara läslusten mer. Låt det ta den tid det tar att komma ur svackan.
2. Ha alltid en bok med dig när du åker hemifrån. Om det kommer ett ögonblick då du inte har något att göra - lägg undan mobilen och slå upp boken. Det kanske bara handlar om tio minuter, men se de minuterna som en seger. 
3. Ibland kan det passa att läsa om en favoritbok. Inga överraskningar eller farhågor om du kommer gilla bok eller inte, utan ett glatt återseende av välbekanta karaktärer.
4. Om du inte hittar det där inre lugnet för att kunna läsa en bok, prova att ta en paus från tjocka böcker och lek med andra bokformat. Kanske det är dags att lyssna på en ljudbok? De är helt perfekta att kombinera med lugna promenader. Noveller och seriealbum tar båda kortare tid att läsa och kan kännas som rena semestern. Det är också rätt härligt att under en svacka känna den där glädjen med att läsa ut något, även om det "bara" är en novell eller seriealbum. 
5. Bestäm dig medvetet för att du under en tid inte ska läsa något överhuvudtaget. Kan låta lite konstigt, men det var en period då jag provade det. Istället för att läsa umgicks jag mycket med vänner, kollade på tv-serier och filmer, tränade, etc. Jag jobbade även under tiden med att peppa mig själv med att snegla på böckerna på bibliotek och läsa om handlingen på mina egna böcker hemma. På det viset dog inte intresset för läsningen och när datumet kom då jag kunde börja läsa igen, plockade jag upp en bok med glädje. 
6. Testa att prata med någon som kan förstå. Det kan vara irl eller via nätet. Finns flera grupper och communityn (communities? communitys?) online där du kan skriva av dig och få respons. En kort pratstund med din lokala bibliotekarie kan säkert också ge lite tröst. 
7. Prova att gå till bokrelaterade platser och event. Vi har alla tillgång till bibliotek och det finns inget bättre ibland än att bara kolla in en massa nya böcker eller skapa nya bekantskaper med äldre böcker. Att även prata och umgås med andra läsare och bokälskare kan göra underverk. 

Har ni några fler tips för att ta sig ur en lässvacka? Berätta gärna i kommentarerna!

2 tv-serier jag ser fram emot.

Det är höst och det innebär en sak: nya säsonger av många många tv-serier!! Med det här inlägget vill jag skriva om två utav dem, båda helt nya och som börjar sändas nu i november samt nästa år i januari (så kanske inte direkt höst, men ändå!). Seriernas namn är Jessica Jones och Shadowhunters, och de är baserade på seriealbumen med samma namn från Marvel respektive bokserien The Mortal Instruments av Cassandra Clare.

Jessica Jones

Jag har följt Marvels senaste tv-serier (Agents of S.H.I.E.L.D, Agent Carter samt Daredevil) och det har gjort att mina förväntningar på Jessica Jones är rätt så höga, eftersom den verkar väldigt annorlunda i jämförelse med de andra serierna. Bara från trailern kan jag förstå att den kommer vara mycket mörkare och jag har läst att den kommer ta upp ämnen som våld, PTSD etc. 

   Skådespelerskan som spelar Jessica heter Krysten Ritter och jag är otroligt nyfiken på hur hon kommer göra rollen. Jag har inte sett henne så mycket i filmer och andra tv-serier, men av det jag ser i trailern verkar hon passa rollen väldigt bra. Jag har även sett att David Tennant har en roll i serien och bara det gör att jag måste se den! (Ett David Tennant-fan jag? Vart har ni fått det ifrån!) (Börjar undra också lite om Doctor Who skådespelare håller på att invadera Marvel och DC Comics eftersom de dyker upp lite överallt där. Just saying.)

Shadowhunters


Det är ingen hemlighet att jag är ett stort fan av allt av Cassandra Clares böcker och att jag blev extremt glad när City of Bones blev en tv-serie. Även om jag verkligen gillade filmen, saknade jag många detaljer från världen Clare har byggt upp och hur jag inte fick se så mycket av karaktärernas förhållanden. Nu däremot har handlingen en stor chans att bli väldigt trogen boken - och det är allt jag kräver från adaptioner!     Av hela skådespelar-gänget som har rollerna i Shadowhunters känner jag inte igen någon. Men jag gillar dem ändå, av det jag har sett från alla sneak peeks. (Även om ingen kan ersätta Godfrey Gao som Magnus Bane! Kommer ändå ge Harry Shum Jr en chans...)     Det jag har regerat starkast på  är hur illa photoshopat fightscenen är i klippet ovan. Jag hoppas verkligen att det är en tidig version och inte det slutgiltiga klippet, för det där "blodet" ser verkligen inte realistiskt ut. Snälla må filmpersonerna som klipper denna serie fixa det! Men utöver detta gillade jag verkligen denna första titt på serien!

Glädjen med noveller.

När jag behöver något snabbt att läsa eller bara vill fördriva någon timme med läsning, då brukar jag vända mig till noveller. Under senaste tiden har det blivit allt fler (i alla fall i jämförelse med tidigare) och jag har under de senaste veckorna läst några riktigt bra noveller.
   De flesta noveller jag brukar läsa tillhör serier, så kallade "mellannoveller" eller "short stories". Några av dem utspelar sig före själva huvudhandlingen i en bokserie medan några andra utspelar sig mellan böckerna. Några ger ett nytt perspektiv på handlingen medan några andra ger en bredare insyn och kunskap om seriens värld.

Utöver den uppenbara anledningen till att läsa noveller (läs ovan) så tycker jag att noveller är extremt underhållande. De kan ge mig ett smakprov hur en författare skriver, porträtterar sina karaktärer eller driver sin handling framåt (alla tre är i stort sett samma sak, men inte för mig), Via nätet är det väldigt enkelt att hitta noveller och ofta är dem gratis att läsa. Jag känner också ingen direkt press när jag läser dem, som jag kan känna inför en viss över sexhundra sidor bok som jag läser för ögonblicket.

Med det här inlägget vill jag bara skriva om min nya förkärlek till noveller. Det kan vara så att jag bara är inne i en period där jag läser många av dem, men det hoppas jag inte på - eftersom jag planerar ett mindre projekt för början av nästa år som involverar noveller. (Mer om det senare i december.)

Vad tycker du om noveller? Älskar du dem eller hatar du dem? Berätta gärna!

Kommer denna bok bära eller brista?

Vi har nog alla en historia med Twilight (sv. Om jag kunde drömma) av Stephenie Meyer. Det kan vara allt från att ha läst böcker eller sett filmerna och dissat dem till att ha varit besatt av böckerna/filmerna under flera år. Själv ser jag Twilight lite som boken som verkligen gjorde att jag upptäckte en hel ny sida av fantasygenren (dvs paranormal romance) och som jag verkligen kom att älska. Sedan dess har jag på sätt och vis växt ifrån berättelsen och tar till och med lite avstånd till den, men mer om det nedan.

Via sociala medier fick jag reda på att Meyer för sitt 10-års jubileum skulle ge ut en special edition av Twilight, men det var först igår (också via sociala medier. Underskatta aldrig vad de kan berätta!) som jag gick reda på att hon i samma bok skulle ge ut en omskriven version av samma berättelsen fast med ombytta könsroller. Detta innebär att den här nya versionen inte kommer handla om Bella och Edward som vi har lärt känna via böckerna och filmerna, nej, denna gång ska det handla om Beau och Edythe.

Jag kan inte förneka att jag är väldigt nyfiken på den här boken faktiskt. Mest vill jag se om Meyer faktiskt har ändrat något i handlingen och karaktärerna. Läste i en artikel att hon har ändrat vissa saker, men att det i stort sett är samma berättelse. Jag lite rädd att det kommer vara samma bok, fast med två nya namn och lite korrigering i texten. Dessutom tror jag att om den här omtolkningen är densamma som originalet så kommer jag inte stå ut med instalove-biten en gång till.

Vad tycker du om LIfe and Death: Twilight Reimagined? Hiss eller diss? Förtjust eller förskräckt? Berätta gärna vad du tycker!

Böcker jag läste i skolan

För skojs skull så kollade jag för ett tag sedan igenom mina gamla dokument från högstadiet och gymnasiet (för jag är så normal), och då hittade jag några bokrecensioner och analyser. Utöver att jag häpnade över hur dålig min engelska och hur bra min svenska var på den tiden, så tänkte jag att det kunde vara kul att visa vilka böcker jag fick i skoluppgift att läsa, och sedan höra med er vilka böcker ni läser/har läst under samma tidsperiod i era liv. ^^

De första böckerna jag hittade var Sandor/Slash/Ida av Sara Kadefors samt Ondskan av Jan Guillou, som jag läste i högstadiet. Ingen av dem var ingen större hit hos mig, men jag kan iaf nu säga att jag faktiskt har läst dem. 

Lite senare under gymnasiet så fick min klass i uppgift att läsa The Outsiders av S. E. Hinton, som vi även senare såg filmatiseringen på. Och den här gick verkligen hem hos mig! Jag älskade att få läsa om Ponyboy och hans underbara vänner, att få skratta och gråta till allt de upplevde i livet. Är verkligen glad över att jag fick tillfälle att läsa den här boken, och jag kan verkligen rekommendera den till andra!

Mig äger ingen av Åsa Linderborg är en av de få biografier jag har läst i mitt liv, och jag läste den i min Svenska C kurs under mitt sista år i gymnasiet. Och vad tycker jag då den? Jag har aldrig gillat biografier så mycket, men jag tycker att Mig äger ingen hör till de bättre jag har läst. 

Har ni läst några liknande böcker i skolan? Eller skiljer mina skolor totalt från era? ^^

Bloggstafett: Pappersstäder

Jag är rädd.
Tycker ni att det låter lite konstigt? Låt mig då säga det igen.

Jag är rädd eftersom jag fruktar att min första John Green-bok kommer att bli en besvikelse. Det är inte så ofta en författare har hyllats så mycket som Green, och med alla dem hyllningarna så har det skapats otroligt höga förväntningar hos mig som läsare.
Jag är rädd att jag inte kommer att se det där som många andra ser.
Jag är rädd att hans berättelser inte kommer träffa mig i hjärtat.
Jag är rädd att jag bara kommer att rycka på axlarna när folk omkring mig uppspelt pratar om hans böcker.

Det är många människor som har läst Greens böcker; The Fault in Our Stars, Var är Alaska?, Pappersstäder, Will Grayson Will Grayson och An Abundance of Katherines. Antagligen är det några miljoner som har läst dem, och det är sällan jag har sett eller hört att någon inte gillar dem. Så varför har jag då så svårt att lita på dem när de säger att böckerna är bra?

Så många personer kan väl inte ha fel när det gäller John Green?

Det här inlägget är en del av Bonnier Carlsens bloggstafett om boken Pappersstäder. Jag tog över stafettpinnen från Kim M. Kimselius och på onsdag är det Collagets tur.

Utveckling eller är det bara jag som har tappat lusten?

Har ni någon gång i era liv kommit fram till att ni börjat göra något annorlunda? Att någonting ni har varit bra på (måla, prata eller vad som helst) och sedan helt plötsligt så börjar det kännas lite (i brist på bättre ord) awkward.

Jag har märkt det med mitt skrivande under den senaste månaden, jag har inte alls lika lätt för att börja skriva en recension eller att kunna skriva ett sammanhängande längre inlägg. Och det oroar mig lite faktiskt, för jag älskar att skriva! Att kunna sätta ord på saker och uttrycka mig på ett olika sätt! Innerligt hoppas jag på att det bara är en period, lite grann som en lässvacka - fast istället för att ha inte ha någon lust att läsa, så har jag nu ingen större lust att skriva.
Det kan ju också vara så att jag på något undermedvetet sätt har börjat utveckla mitt språk en hel del, att jag längre inte kan nöja mig med att skriva på samma sätt som jag har gjort. Men det är som sagt bara en teori, jag tror lite mer på att jag är i en skrivsvacka (eller inte med tanke på hur mycket jag skriver just nu...)

Har ni upplevt något liknande? Eller vet ni något som kanske kan hjälpa mig med detta dilemma? Tar emot alla råd och tips ni har!!