Titel: Själlös (eng. Soulless)
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate #1
Sidantal: 364
Förlag: Styxx Fantasy
År: 2012
Handling
Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö - ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och - värst av allt - halvitalienska. Med detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?
Bedömning
När jag väl såg Själlös på biblioteket hade jag aldrig hört talas om den tidigare, men jag var glad den dagen så den fick följa med hem - även om jag var lite skeptisk, men det visar bara att man inte ska döma boken efter omslaget.
Alexia Tarabotti är bokens huvudkaratär, och en väldigt bra sådan också. Jag fick genast tycke för henne, hon är en karaktär som sticker ut bland många andra och som man lägger märke till. I en värld där kvinnor skulle anses vara "svaga varelser", ställer sig Alexia istället upp visar att även kvinnor kan vara lika starka som männen.
Jag tyckte det var intressant hur Carriger hade byggt upp samhället och samtidigt behållt det viktorianska stilen genom hela boken. Personer på Drottning Victorias tid var väldigt noggranna med vad som var anständig och det fanns bestämelser i samhället som inte fick brytas - detta fångar författaren väldigt bra, speciellt genom Alexia som själlös måste hålla på dessa principer för att inte väcka uppmärksamhet vid sin själlöshet.
Vidare fanns också vampyrer och varulvar i Carrigers serie, vilka har en stor del i politiken, vardagen och natten - och som på ett eller annat sätt alltid ställer till det för Alexia. Speciellt roligt i boken var hennes förhållande med varulven lord Conall Maccon, ledaren för Woolsey flocken. Conall är skotsk, alfa och väldigt stolt. Att läsa om hans och Alexias möten var bland det som jag mest uppskattade med boken och jag skrattade rakt ut flera gånger.
Historiska böcker är bland mina favoriter, inte bara för att de skiljer sig mot nutiden - utan för att nutiden bygger på vad som hände då. Nu kanske jag låter som värsta historienörden, men jag har under det senaste året fått smak för att vilja förstå hur saker fungerar och hur arbetet bakom händelser och uppfinningar gick. Själlös innehåller väldigt mycket av den viktorianska erans principer, men Carriger tar även upp de stora uppfinningarna som började dyka upp vid den tiden. Och det ger boken mer pluspoäng från mig.
Steampunk är något väldigt nytt för mig, men om man ska gå efter wikipedia så är det bara att läsa här. Men jag blev så förälskad i Själlös att jag ska leta reda på fler böcker inom samma genre, om inte bara för att se om de också är lika bra.
Själlös är en bok som jag skulle kunna rekommendera till de flesta; den har högt tempo, minnesvärda karaktärer och slagfärdiga repliker - allt som behövs för att göra en bok ett nöje att läsa.
Bästa Scen: Alla orddueller mellan Alexia och lord Maccon
Favoritkaraktär: Lora Akeldama
Citat: "Jag har inte gjort något. Det var ni som öppnade dörren. Jag ramlade bara ut. En karl attackerade mig med en våt näsduk. Vad skulle jag göra?" - Alexia till lord Maccon
Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö - ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och - värst av allt - halvitalienska. Med detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?
Bedömning
När jag väl såg Själlös på biblioteket hade jag aldrig hört talas om den tidigare, men jag var glad den dagen så den fick följa med hem - även om jag var lite skeptisk, men det visar bara att man inte ska döma boken efter omslaget.
Alexia Tarabotti är bokens huvudkaratär, och en väldigt bra sådan också. Jag fick genast tycke för henne, hon är en karaktär som sticker ut bland många andra och som man lägger märke till. I en värld där kvinnor skulle anses vara "svaga varelser", ställer sig Alexia istället upp visar att även kvinnor kan vara lika starka som männen.
Jag tyckte det var intressant hur Carriger hade byggt upp samhället och samtidigt behållt det viktorianska stilen genom hela boken. Personer på Drottning Victorias tid var väldigt noggranna med vad som var anständig och det fanns bestämelser i samhället som inte fick brytas - detta fångar författaren väldigt bra, speciellt genom Alexia som själlös måste hålla på dessa principer för att inte väcka uppmärksamhet vid sin själlöshet.
Vidare fanns också vampyrer och varulvar i Carrigers serie, vilka har en stor del i politiken, vardagen och natten - och som på ett eller annat sätt alltid ställer till det för Alexia. Speciellt roligt i boken var hennes förhållande med varulven lord Conall Maccon, ledaren för Woolsey flocken. Conall är skotsk, alfa och väldigt stolt. Att läsa om hans och Alexias möten var bland det som jag mest uppskattade med boken och jag skrattade rakt ut flera gånger.
Historiska böcker är bland mina favoriter, inte bara för att de skiljer sig mot nutiden - utan för att nutiden bygger på vad som hände då. Nu kanske jag låter som värsta historienörden, men jag har under det senaste året fått smak för att vilja förstå hur saker fungerar och hur arbetet bakom händelser och uppfinningar gick. Själlös innehåller väldigt mycket av den viktorianska erans principer, men Carriger tar även upp de stora uppfinningarna som började dyka upp vid den tiden. Och det ger boken mer pluspoäng från mig.
Steampunk är något väldigt nytt för mig, men om man ska gå efter wikipedia så är det bara att läsa här. Men jag blev så förälskad i Själlös att jag ska leta reda på fler böcker inom samma genre, om inte bara för att se om de också är lika bra.
Själlös är en bok som jag skulle kunna rekommendera till de flesta; den har högt tempo, minnesvärda karaktärer och slagfärdiga repliker - allt som behövs för att göra en bok ett nöje att läsa.
Bästa Scen: Alla orddueller mellan Alexia och lord Maccon
Favoritkaraktär: Lora Akeldama
Citat: "Jag har inte gjort något. Det var ni som öppnade dörren. Jag ramlade bara ut. En karl attackerade mig med en våt näsduk. Vad skulle jag göra?" - Alexia till lord Maccon
Betyg
Handling 5/5
Omslag 4/5
Andra delar i serien:
1. Soulless (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar