Grave Mercy - Robin LaFevers

Titel: Grave Mercy

Författare: Robin LaFevers

Serie: His Fair Assassin #1

Sidantal: 549

Förlag: Houghton Mifflin Harcourt

År: 2012

Övriga fakta

Författarens hemsida Klicka här!

Handling (från Goodreads)

Seventeen-year-old Ismae escapes from the brutality of an arranged marriage into the sanctuary of the convent of St. Mortain, where the sisters still serve the gods of old. Here she learns that the god of Death Himself has blessed her with dangerous gifts—and a violent destiny. If she chooses to stay at the convent, she will be trained as an assassin and serve as a handmaiden to Death. To claim her new life, she must destroy the lives of others.

Ismae’s most important assignment takes her straight into the high court of Brittany—where she finds herself woefully under prepared—not only for the deadly games of intrigue and treason, but for the impossible choices she must make. For how can she deliver Death’s vengeance upon a target who, against her will, has stolen her heart?

Bedömning

Nunnor som mördar i Dödsgudens namn, konspirationer och politiska sammansvärjningar – det är en annorlunda blandning som jag fann i Grave Mercy. Detta är en äkta historisk bok som jag inte skulle kunna fantasy, för det enda som verkar övernaturligt i den är gudarna. Men de kan förklaras lika verkliga som helgonen som nämns.

Ismae (älskar namnet, så vackert!) är bokens huvudkaraktär och är en dem som går i lära hos nunnorna i Dödsgudens kloster. Jag tycker att det var väldigt kul att läsa något så annorlunda, visst det finns massor av böcker där man får läsa om hur någon medlem i ett religiöst samfund får ny erfarenhet när den är utanför sitt eget vanliga samhälle – men enligt mig skiljer sig Grave Mercy sig från dessa genom att Ismae inte är uppvuxen eller spenderade väldigt lång tid på klostret, viket ger henne ett annat perspektiv.

Inledning var snabb och man kom fort i berättelsens gång, jag tyckte det var spännande när Ismae spendera sin tid i klostret. Det var väldigt intressant att läsa om hur nunnorna utbildade flickor till att kunna döda/försvara andra/sig själva. Dock tyckte jag att deras uppdrag var väldigt tvetydligt, det fanns massor av smyghål som senare i berättelsens tas upp av Ismae – som senare bildar sig en egen uppfattning om ordens vägar.

LaFevers skrev Grave Mercy från Ismaes syn och var väldigt metodiskt i sitt skrivande när det kom till politiken, känslor och händelser. Det jag menar är att man märker att saker byggs upp med bokens gång, det är inget som plötsligt dyker upp. Allt har sin plats och sin tid.

Det var väldigt svårt att hålla reda på alla allianser, fiender, släktingar m.m. i boken, och jag tycker att politik är tillräckligt svårt som det är idag. Det var lättare att läsa boken när man bara läste vidare utan att tänkta på all politik, det gällde bara att inte behöva minnas det som är sagt utan bara läsa förklaringarna som de kommer.

Avslutningsvis vill jag bara säga Grave Mercy var en bra bok, men att den var något förvirrande. Men absolute värd att läsa. 

Favoritkaraktär: Ismae

Rörande scen: När Ismae tar hand om Duval

Citat: “You came to us a lump of clay, and we molded you into an instrument of Death. Duval is the bow through which we will launch you at our common enemies. Go now, and make us proud. Do not shame us with doubt or hesitation.”

Betyg

Handlingen 2,5/5

Omslaget 4/5