En slump.

Det här är mitt femte försök att skriva en inledning till det här inlägget, men eftersom det uppenbarligen inte har gått sådär jättebra så går jag bara rakt på sak: jag är inne i en slump - och inte en lässlump. Jag skulle snarare vilja beskriva den som en livsslump. Den där gnistan inom mig som får mig att göra saker har gått ner till en liten glödande kolbit som gömmer sig i aska.
      Jag har tankar och planer på allt jag vill göra, men det går inte längre än så. För det mesta gör jag det jag måste göra men sedan tar det stopp.

Den här olusten går även ut över mitt bloggande (dock inte över mitt läsande roligt nog, läser som bara den just nu) och det kan ni ha märkt under de senaste veckorna - jag har knappt skrivit några inlägg även om det har dykt upp några. Egentligen så vill jag gå tillbaka till hur jag hade det tidigare, då jag publicerade ett eller fler inlägg per dag och faktiskt älskade att hålla på med bloggen. Och det blir jag så himla ledsen över, för jag gillar att vara aktiv, skriva och så mycket mer. Så vart kan den där lusten ha tagit vägen?

För ögonblicket går väldigt mycket av det jag gör ut på att skriva. För bloggen, för skolan (går en skrivkurs på distans), för en tidning jag är med och skriver i, en enkät jag har hjälpt att skriva etc etc. Jag undrar lite om jag kanske har tagit på mig för mycket? För många grejer som tar min energi och uppmärksamhet och som gör att jag inte tar hand om mig själv ordentligt? Samtidigt tänker jag mycket på det kommande året - allt jag vill göra då, löften att skriva ner och allt det där.

Jag har den här tanken att den här veckan så ska allt lösa sig. Jag ska vara ansvarsfull och verkligen se till att göra det jag har åtagit mig. Om jag inte kan skriva hemma så ska jag åka iväg och skriva på något café istället, allt för att få bort mig från en miljö där jag för ögonblicket inte kan koncentrera mig eller göra något produktivt. Jag vill bara att allt ska bli bra.

Det här blev ett väldigt svamlande inlägg, men jag kände att jag behövde skriva om något utöver böcker just nu. Att skriva är för mig väldigt terapeutiskt och jag känner redan hur jag mår lite bättre. Jag vet inte hur det kommer bli de kommande dagarna eller veckorna, men jag hoppas på det bästa!

/Cecilia