FAQ: Är Gail Carrigers engelska svår att läsa?

Jag har under en tid nu fått väldigt många frågor om olika saker, både som gäller bloggen, böcker och författare jag läser. Och eftersom det kanske finns väldigt många som undrar samma sak (men som kanske inte frågar) så kommer jag att lyfta fram dessa frågor!

Fråga:

Är Gail Carrigers engelska svår att läsa?

Detta var en fråga jag fick ganska mycket efter att ha köpt Etiquette & Espionage. Jag vet inte hur många det är som har läst hennes böcker på engelska, men de av er som har gjort det, håller säkert med mig om att hennes språk är väldigt speciellt!

Enligt mig, så är Carrigers engelska inte svår att förstå - men det som är svårt är att förstå alla ord hon använder. Det är lite avancerat men språket är anpassat för att passa in i det victorianska England, så det finns en annan rytm på alla meningar än som finns i mer moderna böcker. Visst det är lätt att skriva en bok om idag, eftersom vi lever och förstår den världen. Men för att skriva i en historisk miljö krävs en mer kreativ stil, och jag tycker att Carriger har lyckats väldigt bra med det!

“How ghastly for her, people actually thinking, with their brains, and right next door. Oh, the travesty of it all.”

“Miss Tarabotti was not one of life's milk-water misses--in fact, quite the opposite. Many a gentleman had likened his first meeting with her to downing a very strong cognac when one was expecting to imbibe fruit juice--that is to say, startling and apt to leave one with a distinct burning sensation.”

De två citaten över är tagna från Soulless, och de är exempel på hur olika stycken kan variera väldigt mycket. Den första är en mening Alexia säger till sin mor (om jag minns rätt) och är en sarkastisk anmärkning på hur människor typiskt tänkte på 1800-talet, medan det andra citat är en väldigt illustrerande beskrivningen av ett möte med Alexia upplevdes av gentlemän som träffade henne för första gången. Vid vissa av stycken måste man verkligen tänka efter, för att verkligen förstå vad de innebär och betyder, men när man väl har gjort det så framstår Carriger verkligen som ett geni (i alla fall enligt mig)! 

Jag läste själv först den svenska översättningen av Soulless/Själlös, men eftersom jag tyckte så mycket om den första boken så skaffade jag hela serien ganska fort. Man vande sig vid skrivsättet, och efter att ha läst Parasol Protectorate så verkade andra böcker väldigt lättlästa i jämförelse. 

Som en rolig grej så läste jag även Chanslös när den hade kommit ut, bara för att se hur mycket jag hade missat eller inte förstått från originalversionen. Det var några ställen som jag hade problem med, men med översättningen blev det så mycket klarare vad det handlade om! Så ett tips för er som vill utveckla er egen engelska är att prova att läsa både versionerna. Om det är den svenska eller engelska först spelar ingen roll, fast jag kan tänka mig att de som verkligen vill testa sin engelska bör pröva originalspråket först, bara för att se hur mycket ni kan och sedan läsa den svenska för att se hur mycket ni kunde! 

Så vad tyckte ni om inlägget? Hjälte det er något?