Lägret

Lägret av Lena Ollmark
Sidantal: 211
Utgiven: 2017
Språk: Svenska
Betyg: 2/5 stjärnor

Lena Ollmark är en författare jag läste mängder av med böcker när jag i början av tonåren (Stall Norrsken står fortfarande högt på min favorit-böcker-från-tidernas-begynnelse) men Lägret är den första boken jag läser av henne i mer vuxen ålder. Självklart hade jag rätt så höga förväntningar och Lägret överraskade mig på flera vis.

Hannah hänger med sin kompis Emil på ett konfirmationsläger, trots att hon inte själv är speciellt troende. Hon är mer intresserad av att lära sig spela instruments som är en del av lägret. Hannah slits mellan att vilja vara en del av gemenskapen och hålla sig på sin kant. Men en natt då hon hittar Jonatan nedblodad och efter det börjar stämningen på lägret att förändras.

Det som faktiskt gjorde att jag blev intresserad av Lägret (utöver att det var Ollmark som skrev den) var för att den handlade om religion. Jag har knappt sett någon som har skrivit om det ämnet i en ungdomsbok och det gjorde mig såklart nyfiken. Ollmark illustrerar miljön verklighetstroget (utöver vissa blodiga detaljer såklart) mot vad jag själv kommer ihåg från mitt konfirmationsläger. Det var roligt att se att hon kunde få ner detaljerna så precis. 

En sak som imponerade på mig var hur Ollmark lyckades med kontraster hos karaktärerna och visade att personer kan ha både bra och dålig sida. Dock hade jag velat lära känna dem djupare, speciellt då det blev lite uppochner senare i boken. Jag kände lite att det blev vändningen kom lite plötsligt. 

Det som jag gillade mest med Lägret var konceptet och miljön. Dock hade kände jag mig omkullvält senare under läsning och det satte sig som ett törne i sidan på mig. Men i överlag tyckte jag att det är en bra bok och helt klart värd att läsa. 

Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplaret!

Shallow Graves

Shallow Graves av Kali Wallace
Sidantal: 360
Utgiven: 2016
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor

Det är relativt sällan jag läser böcker som är skräck eller thriller - men när jag väl gör det så brukar jag ofta gilla dem. (De få jag har läst under de senaste fem år.) (Varför läser jag inte fler böcker inom de genrerna?) Shallow Graves bjuder på en lagom skräckblandad läsning men som ändå lyckas vara småmysig emellanåt.

Det senaste Breezy minns är att hon lämnade festen, sedan vaknar hon upp under jord där hon har spenderat ett år efter att hon blev mördad. Hon minns inte vem som mördade henne, hennes puls kommer och går, och hon kan nu känna av vilka personer i sin närhet som har mördat. Breezy ger sig ut på en resa för att försöka hitta svar på vem som mördade henne och hur hon kom tillbaka.

Som jag nämnde i inledningen hör inte skräckböcker till min repertoar av böcker jag brukar läsa. Mest på grund av att jag har stora problem att läsa (eller se) saker som är för läskiga. Men Shallow Graves var inte på det viset. Visst, det var några gånger då jag ville lägga boken under kudden och se så att inga monster gömde sig under sängen eller i garderoben, men i överlag hade den en stämning jag gillade.

Vad gäller handlingen skriver Wallace en riktigt bra historia, men det var vissa trådar i berättelsen som var lite outvecklade. Det bästa med boken var helt klart mysteriet med Breezy och hur hon utvecklades efter att ha vaknat upp. Jag gillade även hur Wallace vävde in fantasyinslag, några ovanliga sådana också.

En sak jag hade problem med var alla tidshopp. De gick lite hit och dit i början, vilket gjorde mig lite förvirrad om ex boken hade flera perspektiv, var skriven i tredje person och utspelade sig på flera platser under olika tider. Sen gick det upp för mig (efter kanske 30 sidor) att hela berättelsen utspelade sig från Breezys perspektiv men före och efter att hon dog.

Shallow Graves är en perfekt bok för den som vill ha lite mer spänning i läs-livet, men inte bli mörkrädd. Den bjuder på lite annorlunda koncept och en spännande berättelse.

Svart som ebenholts

Svart som ebenholts av Salla Simukka
Serie: Lumikki Andersson #3
Sidantal: 167
Utgiven: 2015
Språk: Svenska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Jag läste första boken i den här serien, Röd som blod, ungefär för ett år sedan och blev helt klart förtrollad av Lumikki. Även under Svart som ebenholts är Lumikki med om en hel del och jag tycker Simukka lyckas väldigt bra med handlingen, speciellt med tanke på att boken bara är 167 sidor lång.

Efter händelserna i Prag under sommaren har Lumikki blivit något av en mindre kändis hemma i Finland. Hon syns i tidningar och blir gång på gång frågad av reportrar om intervjuer. I Svart som ebenholts är Lumikki tillbaka i gymnasiet, hon är tillsammans med Sampsa och hon spelar rollen som Snövit i en skolpjäs. Men allt är inte frid och fröjd, Lumikki börjar få hotfulla meddelanden och hemligheter börjar luckras upp. Det är bara en tidsfråga innan något kommer hända.

På sätt och vis var nog Svart som ebenholts den mest spännande boken i serien - för den hade en helt annan ovisshet än de andra böckerna. Den var helt klart mer känsloladdad och jag tyckte Lumikki verkligen utvecklades under handlingens gång. Hon blev starkare som person och kom också till en väldigt klok insikt i slutet (vilket jag inte tänker skriva här, för det skulle vara spoilers!). 

Det fanns en väldigt påtaglig skillnad i Lumikkis karaktär i jämförelse med henne under de tidigare böckerna. Det kändes väldigt mycket som om hon inte riktigt visste vem hon var eller hur hon skulle bete sig, och med tanke på omständigheterna i boken är det kanske inte någon överraskning. Lumikkis tankar är väldigt inne på mysteriet med hennes familj efter sommaren i Prag, och det känns  ändå ganska naturlig att de skulle vara det - med tanke på vad som händer.

Simukka avslutar böckerna om Lumikki som hon började dem - helt fantastisk och enastående. Rekommenderas varmt!

Det bästa med boken: handlingen och spänningen.

Vad jag blev besviken på: att den inte var längre.

Varför jag rekommenderar den här boken: för Lumikki är bad ass och det är väldigt sällan det finns böcker som är både ungdomsböcker och thriller.

Andra delar i serien:

1. Röd som blod

2. Vit som snö

3. Svart som ebenholts

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Vit som snö

Vit som snö av Salla Simukka (finska. Valkea kuin lumi)
Serie: Lumikki Andersson #2
Sidantal: 250
Utgiven: 2015
Språk: Svenska
Betyg: 4/5 stjärnor

Obs! Se upp för spoilers från tidigare delar i serien!

Simukka fortsätter att imponera med sin Lumikki Andersson serie! Jag har blivit helt förälskad i hennes böcker som är den perfekta blandningen av spänning, thriller och vanligt liv. Vit som snö bjuder på en hel del mysterium och stora överraskningar.

Vit som snö skiljer sig från Röd som blod på det sättet att den utspelar sig i Prag, då Lumikki spenderar ett tag där under sitt sommarlov. Helt utan förvarning stöter Lumikki på en person som påstår att hon är hennes [Lumikki] syster. 

Jag gillade att Simukka gjorde ett så tvärt miljöombyte, för det gav helt andra förutsättningar för handlingen än om Lumikki hade varit hemma i Finland. Det var också riktigt intressant att läsa om staden eftersom det var så många detaljer med, och att få se det genom Lumikkis ögon var verkligen en härlig upplevelse!

Det är flera berättarröster som är med i boken, även om Lumikkis är med mest - och den jag gillade bäst. I andra fall kan jag vara lite skeptiskt till det eftersom jag gärna vill läsa en hel handling från ett perspektiv (blir mycket mer spännande då!) men Simukka lyckas göra det mer nervpirrande istället! Speciellt då det avslöjades mer om "systern". 

Något som jag blev lite fundersam över var Lumikkis reaktion när systern avslöjade sig själv i början av boken. Det känns lite konstigt att någon helt random skulle komma fram till en och säga "jag är din syster". Även om det var spännande att läsa om det i boken så känner jag att det inte verkar så troligt att något sådant skulle hända i verkliga livet.

Vit som snö är verkligen en toppenbra bok som håller jämna steg med sin föregångare i serien. Den bjuder på så mycket och ger sin läsare än den har bett om - rekommenderas varmt!

Det bästa med boken: miljöskildringarna och spänningen

Vad jag blev besviken på: trovärdigheten 

Andra böcker i serien:

1. Röd som blod

2. Vit som snö

3. Svart som ebenholts

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Röd som blod

Röd som blod av Salla Simukka (finska. Punainen kuin veri)
Serie: Lumikki Andersson #1
Utgiven: 2014
Sidantal: 265
Språk: Svenska
Betyg: 4/5 stjärnor

Det är inte ofta jag läser thrillers. Mest för att jag inte klarar av läskiga böcker, för de ger mig bara mardrömmar (om jag nu ens avslutar boken). Men det var något annorlunda med Röd som blod. Den hade sina läskiga stunder, men den innehåller inte bara det. 

Röd som blod handlar om tjej Lumikki Andersson, som är en gymnasieelev i staden Tampere, Finland. En dag snubblar hon av misstag över massor av tvättade sedlar i skolans mörkerrum som har blod på sig. Lumikki vet inte vems blodet är, men det spelar ingen roll, för hon har redan blivit indragen i ett drama som är djupare än hon först tror. 

Handlingen är berättad från flera olika perspektiv, bland annat Lumikki och brottslingarna i berättelsen. Simukka har gjort det väldigt tydligt vem som är vem, så det är lätt att förstå från vilket perspektiv läsaren följer. Min favorit var helt klart Lumikkis, för hennes röst och personlighet kändes så annorlunda. Hon är självsäker, modig och kastar sig in i situationer som känns helt otroliga. 

Jag tror att Röd som blod innehåller något för alla, även för de personer som inte vet vad detta något är. Helt enkelt, så rockar Simukka som författare och jag kan inte vänta på att Rabén & Sjögren släpper nästa del nu i vår! 

Det bästa med boken: att jag som läsare blev så glatt överraskad hela tiden!
Vad jag blev besviken på: att den inte var lite mörkare.

Andra delar i serien:
1. Röd som blod
2. Vit som snö
3. Svart som ebenholts

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret! 

Berövad - Liz Coley

Berövad av Liz Coley
eng. Pretty Girl-13
Goodread

Genre: thriller, contemporary, YA
Sidantal: 304
År: 2013

Tack till B Wahlströms för recensionsexemplaret!

Handling
Angie är tretton när hon försvinner från ett scoutläger. I nästa ögonblick står hon framför dörren till sitt hem, hon har varit borta i tre år. Hon minns ingenting men de fula, röda ärren som slingrar sig kring hennes handleder och anklar vittnar om händelserna. En skrämmande och samtidigt fascinerande psykologisk thriller för unga vuxna om konsekvenserna av övergrepp. Men också om att våga acceptera den man är, eller snarare: delarna av vilka man består.

Bedömning & Tankar

Berövad är boken som får en att läsa klart den i en enda sittning, boken som skrämmer en så mycket att man inte vågar ta en paus från läsning eftersom handlingen är både bra och fruktansvärd på samma gång.

Det är inte speciellt ofta jag tillåter mig själv att läsa thriller, eftersom jag varje gång påverkas väldigt stark av dem. Men när jag läste om vad Berövad handlade om så greps jag av en stark längtan att faktiskt läsa något annorlunda - något som sticker ut från alla mina dystopi och fantasy böcker. Och den gjorde mig verkligen inte besviken! Berövad steg över alla förväntningar!

Direkt under första kapitlet greps jag av starka och blandade känslor för både Angie och handlingen. Sympati för allt Angie har tvingats gå igenom, förskräckelse för att sådant faktiskt kan hända och intresse för hur Coley skulle avsluta hela berättelsen. Att säga hur jag känner för Berövad är inte enkelt, eftersom den väcker så många känslor och tankar som kraschar ihop och bara bildar en stor röra.

Jag kan bara beundra Coley för att ha skapat en sådan karaktär som Angie. Trots allt hon har gått igenom så har hon en otrolig inre styrka, speciellt i slutet då hon äntligen börjar på svar på alla sina frågor och så många sanningar avslöjas. 

Grejen med att läsa Berövad är att inte veta vad från början vad som kommer att hända, för jag kan tänka mig att det tar bort en stor del av spänning. Chansen att själv få upptäcka bokens hemligheter utan en massa spoilers och förväntningar, det är det som gör den så beroendeframkallande. =)

Trots att jag inte skulle rekommendera Berövad till väldigt känsliga läsare, så skulle jag ändå säga till alla att ge den en chans. Den förtjänar den uppmärksam den får, och att den tar upp sådana känsliga ämnen som är aktuella idag gör den bara ännu bättre i mina ögon!

Favoritkaraktär: Angie
Bästa del/scen: slutet!

Saeculum - Ursula Poznanski

Saeculum av Ursula Poznanski
Goodreads

Genre: thriller, YA
Sidantal: 440
År: 2013

Tack till Opal för recensionexemplar!

Handling
Saeculum är namnet på ett rollspelssällskap som i sina rollspel håller sig till 1400-talet. Det innebär att de endast tillåter redskap, material, matvaror osv som var kända under 1400-talet. 

Bastian, en ambitiös medicinstudent, har nyligen lärt känna Sandra. De gillar varandra, men Bastian vet inte om de nu är ett par eller inte, han blir inte riktigt klok på Sandra. Sandra är medlem i rollspelsgruppen Saeculum och vill intressera Bastian för samma sak. Bastian blir inbjuden till ett fem dagars rollspel, som ska genomföras på en på förhand okänd plats i otillgänglig natur. Han bestämmer sig för att följa med, och en liten grupp åker iväg över pingsthelgen. När platsen för rollspelet avslöjas är en av deltagarna starkt emot valet av spelort, hon säger att platsen är förbannad och att ingen kommer att komma levande därifrån. Det bygger hon på en sägen om denna plats, en berättelse om en adelsman och hans oäkta bror med en mörk profetia. När de efter en lång resa, till sist till fots, har kommit fram till platsen för rollspelet börja det hända obehagliga saker. Det som händer blir allt farligare, och frågan är vem som egentligen kontrollerar spelet.

Bedömning & Tankar
Jag kan inte komma ihåg senast jag läste en thriller (om jag ens har jag gjort det) och med tanke på att jag är ganska lättskrämd så var det med skräckblandade känslor som jag började läsa Saeculum. Men den var inte så läskig som jag trodde att den skulle vara, den var mer kuslig och nervpirrande. 

Även att jag tyckte att de första 100 sidorna var lite långsamma, så gillade jag den början. Man fick en chans att veta vilka alla är, vilket gjorde förvirringen mindre senare i boken (och tro mig, det introduktioner behövdes). Poznanski lyckas gestalta Bastien, Iris och de andra väldigt bra, de kändes verkligen på något sätt levande och det gjorde vissa avsnitt i boken ännu läskigare, se spoiler! [när typ alla i gruppen gick ihop för att offra Bastien]

Jag har inga egna erfarenheter av lajv, men jag vet att min bror gillar dem väldigt mycket - så därför var Saeculum ännu en lockelse, eftersom jag är väldigt nyfiken på hela grejen. Fast om jag åkte till ett lajv som det i boken, så skulle det nog vara det första och sista lajvet jag ens åker till! Jag skulle inte våga komma tillbaka. ^^

Vissa delar av handlingen var så otroligt skrivna att jag kunde inte tro för en sekund att jag faktiskt läste det speciellt andra halvan av boken fick mig att rysa flera gånger. Jag tänker på nu i efterhand att en stor del av handlingen är väldigt psykologisk, man vet redan från början att det är något som inte stämmer men trots det rycks man med i all spänning. 

Letar någon efter en riktigt nagelbitare (som dessutom är så snygg att man kan dö!) så måste ni bara läsa Saeculum!

Favoritkaraktär: Iris
Bästa del/scen: tiden i källaren

Citat
"Kärleken, ack ja", sade Stenis med drömsk röst. "Det vackraste i livet, jämte mat. Är det någon som är hungrig förresten?"