Sidantal: 424
Utgiven: 1990
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor
Good Omens är den förta boken jag läser av både Prachett och Gaiman, och jag blev verkligen glatt överraskad. Utöver själva konceptet och handlingen föll jag för sättet själva handlingen var berättad och hur den hela tiden byggs upp.
Handlingen går ut på att världen är på väg att gå under. Både Helvetet och Himmelriket bereder sig inför domedagen då Antikrist ska fylla elva år och utlösa apokalypsen. Det har dock skett ett litet snedsteg - han är försvunnen.
Jag har nämnt med mellanrum att jag är ett stort stort stort fan av böcker som innehåller demoner och/eller änglar. Det finns så mycket historia kring dem som varelser och massvis med olika tolkningar. Det gör det intressant att läsa böcker med olika koncept med just den typen av varelser. I Good Omens kör Gaiman och Prachett mycket från kristendomen. Ex börjar den i Edens trädgård med ängeln Aziraphale och demonen/ormen Crawly (som senare blir Crowley - någon mer som får Supernatural-vibbar?) och senare i handlingen dyker de Apokalypsens fyra ryttare upp (War, Death, Pollution och Famine).
För att gå lite djupare in i handlingen så följer berättelsen flera perspektiv, men främst från demonen Crowley, ängeln Aziraphale och Adam (som har rollen som Antikrist). Det finns även flera perspektiv, men det är kring dessa tre handlingen utspelas mest från.
Crowley och Aziraphale har varit med sedan Skapelsen, de gillar att hänga på jorden i moderna tider och vill helst inte se den gå under. Adam är född precis i början av boken och tanken är att han ska uppfostras av båda "sidorna", men tyvärr blir han missplacerad och uppfostras istället av endast människor.
Prachett och Gaiman blandar humor och apokalypsen och en hejdundrande berättelse som bara växer ju längre in i handlingen du läser. Ibland kunde det bli lite svårt att hålla koll på allt som hände, men i slutet är jag glad att jag tog mig igenom Good Omens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar