Utgiven: 2012
Sidantal: 313
Språk: Engelska
Betyg: 4.5/5 stjärnor
Det är väl ingen som har missat The Fault in Our Stars vid det här laget, speciellt med tanke på all hype vid biopremiären. Det dröjde dock ända tills det här året innan jag faktiskt läste den, och på något vis tror jag att det har varit ett ganska ruttet beslut.
Ofta brukar min boksmak förändras ganska mycket med åren, som exempelvis var jag väldigt inne på paranormal romance under 2012-2013. Medan jag nu gillar att läsa böcker med mycket humor och unika koncept, samt böcker där karaktärerna och deras problem står i centrum. När jag nu har skrivit detta kommer jag på att The Fault in Our Stars egentligen skulle passa in perfekt i min boksmak, med tanke på att den är väldigt karaktärsdriven. Men samtidigt... jag visste hur den skulle sluta!!!! Varför existerar spoilers egentligen?!?! *ligger på golvet i fosterställning och gråter*
Nu soppar vi alla de där negativa tankarna under mattan och går vidare till recensionen.
Trots det förskräckliga slutet på boken så gillade jag den riktigt mycket. John Green skriver på ett sätt jag verkligen gillade, det gjorde att jag blev tvungen att stanna upp lite i läsningen och verkligen tänka på vad han skrev och vad som hände i handlingen. Och det är helt klart inte något som inte händer mig så ofta! Vanligtvis så brukar jag bara race-läsa böcker utan en tanke på språket - jag vill helt enkelt veta vad som händer näst i handlingen.
Utöver ett riktigt bra språk, så tyckte jag att Green lyckades väldigt bra med bokens handling. Jag tror faktiskt att det här var den första boken jag läste där huvudkaraktärerna har cancer, och det var väldigt annorlunda. Att också läsa om hur Hazel och Augustus blir förälskade tyckte jag var jättefint!! Best love story ever!
Det är säkert fler folk därute som ännu inte har läst The Fault in Our Stars, och till er säger jag bara; ni missar något! För det här är verkligen en av mina favoritböcker under 2014! Rekommenderas till alla!
Det bästa med boken: språket och handlingen
Vad jag blev besviken på: att jag redan från början visste hur boken skulle sluta!
Citat
"As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.""Some infinities are bigger than other infinities."
"Oh, I wouldn't mind, Hazel Grace. It would be a privilege to have my heart broken by you."
Har ca 30 sidor kvar och har enorm separationsångest. Det där första citatet är ca det vackraste jag läst någonsin.
SvaraRaderaFörstår din känsla!
RaderaHåller med om att det som Green är så fantastiskt bra på är just språket. Framför allt tycker jag hur det är underbart lekfullt (även i sin allvarhet), typ i och med "I lit up like a christmas tree".
SvaraRaderaJag vet inte hur insatt du är i Supernatural och referenser till det men i så fall: http://38.media.tumblr.com/6e01e6212c69bbc562979acfc9f51998/tumblr_n56nj6nO6B1tw0a3jo1_r1_400.gif
Hehe, har bara sett några säsonger av Supernatural men har inte fastnat sådär mycket ännu, men gillade boken och förstår verkligen hur den kan relatera till boken :)
Radera