Akata Witch av Nnedi Okorafor
Serie: Akata Witch #1
Sidantal: 349
Utgiven: 2011
Förlag: Speak
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor
För min fantasycirkels första träff i år läste vi Akata Witch av Nnedi Okorafor. Jag har sett den på olika listor på Goodreads genom åren men fastnade aldrig för så mycket för det äldre omslaget (ibland kan en vara lite för ytlig när det kommer till okända böcker och omslag). Men när jag väl började läsa om Sunny blev jag fort imponerad av Okorafors kreativitet och berättarstil.
Sunny är dotter till nigeriska föräldrar men är albino. Hon är född i New York men flyttar med sin familj till Nigeria. Där upptäcker Sunny att hon är en "fri agent" och har magiska krafter. Tillsammans med tre andra agenter får hon i uppdrag att fånga efter en seriemördare som jagar efter barn.
En av de största delarna som står ut med Akata Witch är Okorafor skildring av nigerisk kultur och mytologi. Jag är imponerad över hur hon blandar olika element i handlingen, som Sunnys vardag med familj och skolan samtidigt som hon (Sunny) börjar utforska den magiska världen. De är närmare varandra än vad en kan tro från början.
Jag upplever att Sunny påminner mig lite om Harry Potter precis när han får reda på den magiska världen. Det är samma känsla av förundran och så många frågor som uppstår. Men medan Rowling långsamt drar undan ridån kör Okorafor mer... ett hopp utför ett stup. Jag kastades in i världen och det är mycket att hålla koll på samtidigt om handlingen gick framåt. Men ett smart drag av henne var att ha med utdrag från Sunny handbok för fria agenter, vilket gav mig insikt i denna okända värld utan att dra ut på det i berättelse. Det blev som att Sunny och jag var på samma sida hela tiden, vilket är sällsynt när jag läser liknande böcker. För ofta finns det aspekter som inte får förklaringar eller bakgrund men som för karaktären är helt självklara.
Något som jag dock kan klanka ner på är den här klichén med att det ofta i middle grade och ungdomsböcker är 12-14-åringar som ska rädda världen. Speciellt när det är äldre och mer erfarna personer som sänder sagda ungdomar. Var finns logiken i det egentligen? Visst, det är spännande att läsa om och jag kan tänka mig att för personer som är i den åldern är det helt fantastiskt och häftigt att läsa. Men logiken?!?! Sunny, Orlu, Chichi och Sasha sänds för att stoppa en seriemördare som torterar och dödar unga barn... logiskt?
Det finns så mycket att skriva om Akata Witch men då skulle den här recensionen snarare bli en uppsats. ^^ Jag vill utan tvekan fortsätta läsa om Sunny i andra boken i serien och se vad som händer, hur hon utvecklas. Det finns så mycket talang hos Okorafor och jag känner att Akata Witch bara är början på något helt fantastiskt.
tisdag 26 februari 2019
torsdag 14 februari 2019
The Fork, the Witch, and the Worm - Christopher Paolini
The Fork, the Witch, and the Worm av Christopher Paolini
Serie: Tales from Alagaësia #1
Sidantal: 288
Utgiven: 2018
Förlag: Knofs Books for Young Readers
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor
Det är lite galet att tänka att det var 2011 som jag senaste läste något av Paolini. Han var faktiskt en av de författarna som fick mig att älska att läsa. Jag älskade äventyren med Eragon och Saphira, som nu fortsätter i denna novellsamling.
The Fork, the Witch, and the Worm utspelar sig efter Arvtagaren och Eragon & Co håller på att skapa ett nytt hem utanför Alagaësia. Den är helt enkelt en samling berättelser som Eragon får berättat för sig från folk omkring sig, inklusive häxan Angela (vilket var väldigt intressant att läsa).
Självklart tycker jag att det är jättekul att återse Eragon och Saphira, men samtidigt känner jag mig besviken av boken. Jag hade gärna sett mer av mina favoritkaraktärer än att hela tiden gå in på sidospår. Det blev för mycket av allt och jag såg ingen direkt röd tråd genom handlingen mellan berättelserna.
När det kommer till de tre berättelse som finns med i boken, gillade jag dem individuellt. De är från olika helt skilda karaktärer och folk vilket gjorde dem spännande att följa. Min favorit är den med Angela som alltid har haft ett mystiskt förflutet. Inte för att det avslöjas allt för mycket om henne nu heller, haha!
Allt som allt gillade jag nog The Fork, the Witch, and the Worm för de nostalgiska känslorna jag fick av den. Jag skulle gärna vilja läsa om Eragon-böckerna för att dra ut på det lite till. Men trots denna bok hoppas jag att Paolini fortsätter skriva om Alagaësia och dess invånare, för jag känner att det finns mycket mer att utforska och frågor att få svar på.
Serie: Tales from Alagaësia #1
Sidantal: 288
Utgiven: 2018
Förlag: Knofs Books for Young Readers
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor
Obs! Se upp för spoilers från tidigare böcker av författaren!
Det är lite galet att tänka att det var 2011 som jag senaste läste något av Paolini. Han var faktiskt en av de författarna som fick mig att älska att läsa. Jag älskade äventyren med Eragon och Saphira, som nu fortsätter i denna novellsamling.
The Fork, the Witch, and the Worm utspelar sig efter Arvtagaren och Eragon & Co håller på att skapa ett nytt hem utanför Alagaësia. Den är helt enkelt en samling berättelser som Eragon får berättat för sig från folk omkring sig, inklusive häxan Angela (vilket var väldigt intressant att läsa).
Självklart tycker jag att det är jättekul att återse Eragon och Saphira, men samtidigt känner jag mig besviken av boken. Jag hade gärna sett mer av mina favoritkaraktärer än att hela tiden gå in på sidospår. Det blev för mycket av allt och jag såg ingen direkt röd tråd genom handlingen mellan berättelserna.
När det kommer till de tre berättelse som finns med i boken, gillade jag dem individuellt. De är från olika helt skilda karaktärer och folk vilket gjorde dem spännande att följa. Min favorit är den med Angela som alltid har haft ett mystiskt förflutet. Inte för att det avslöjas allt för mycket om henne nu heller, haha!
Allt som allt gillade jag nog The Fork, the Witch, and the Worm för de nostalgiska känslorna jag fick av den. Jag skulle gärna vilja läsa om Eragon-böckerna för att dra ut på det lite till. Men trots denna bok hoppas jag att Paolini fortsätter skriva om Alagaësia och dess invånare, för jag känner att det finns mycket mer att utforska och frågor att få svar på.
måndag 11 februari 2019
Veckans läsning #14
Den här veckan går i jobbets och hemtentans tecken. Det är dags för den första hemtentan för terminen i teori och metod samtidigt som jag ska jobba några kvällar. Jag känner redan av hur mycket jag kommer sova denna vecka. =P
Men sånt är livet ibland, mer vissa veckor än andra. Jag får helt enkelt rulla upp skjortärmarna och knega på. Men lite läsning ska jag ändå få gjord, men det blir nog att avsluta en del påbörjade böcker och lättare läsning som seriealbum, noveller och poesi.
They Both Die at the End av Adam Silvera
Jag provade att läsa denna i höstas, men fastnade aldrig riktigt. Nu har jag gett den en andra chans och är ungefär 70% in i berättelsen. Och wow! Silvera kan verkligen skriva! Dock jag fruktar slutet, för just nu är den rätt mysigt (trots att det är Matteo och Rufus sista dag i livet) men jag vet hur Silvera kan tvista till sina slut.
Pip Barlett's Guide to Sea Monsters av Jackson Pearce, Maggie Stiefvater
Det här är sista boken i serien om Pip Bartlett. Än så länge påminner den om de tidigare delarna, så läsningen går trögt. Men jag gillar verkligen världen som Pearce och Stiefvater har skapat.
Giant Days Vol 1 av John Allison m.m.
En universitetsskildring tänkte jag kunde passa denna vecka. ^^
Men sånt är livet ibland, mer vissa veckor än andra. Jag får helt enkelt rulla upp skjortärmarna och knega på. Men lite läsning ska jag ändå få gjord, men det blir nog att avsluta en del påbörjade böcker och lättare läsning som seriealbum, noveller och poesi.
They Both Die at the End av Adam Silvera
Jag provade att läsa denna i höstas, men fastnade aldrig riktigt. Nu har jag gett den en andra chans och är ungefär 70% in i berättelsen. Och wow! Silvera kan verkligen skriva! Dock jag fruktar slutet, för just nu är den rätt mysigt (trots att det är Matteo och Rufus sista dag i livet) men jag vet hur Silvera kan tvista till sina slut.
Pip Barlett's Guide to Sea Monsters av Jackson Pearce, Maggie Stiefvater
Det här är sista boken i serien om Pip Bartlett. Än så länge påminner den om de tidigare delarna, så läsningen går trögt. Men jag gillar verkligen världen som Pearce och Stiefvater har skapat.
Giant Days Vol 1 av John Allison m.m.
En universitetsskildring tänkte jag kunde passa denna vecka. ^^
Vad läser ni den här veckan?
söndag 3 februari 2019
Länkkärlek - vecka 5
En typ av inlägg jag tänker kan vara kul för alla som läser det - för vem älskar inte lite länkar från den gångna veckan? Lite blandat med nyheter (både gamla och nya), blogginlägg, videos, artiklar och mycket mer. Självklart handlar alla länkar på något sätt om böcker, eller är på annat vis väldigt intressanta!
I Sverige har vi sedan slutet av 90-talet haft samma omslag för Harry Potter av J. K. Rowling medans andra länder har haft flera nya de senaste 20 åren. Men nu är det dags för nya omslag för de svenska versionerna! Designade av Olly Moss i en retrostil kommer de i flexband lagom till sommarlovet. Läs mer om nyheten och omslagsbytet här.
TED-Ed på Youtube brukar med olika mellanrum lägga upp videor om "varför du ska läsa..." och så har de varierande titlar. Den här gången har de Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Jag har själv inte läst boken, men de får mig verkligen att vilja gräva ner mig i alla de böcker de pratar om.
Som en extra video den här veckan vill jag dela med mig av en video som gav mig gåshud. Jonna Jinton är en svensk kreatör (youtube, konstnär, influenser etc) och publicerade den här veckan en video där hon har spelat in ljudet av is. Så. Himlans. Mäktig.
I Sverige har vi sedan slutet av 90-talet haft samma omslag för Harry Potter av J. K. Rowling medans andra länder har haft flera nya de senaste 20 åren. Men nu är det dags för nya omslag för de svenska versionerna! Designade av Olly Moss i en retrostil kommer de i flexband lagom till sommarlovet. Läs mer om nyheten och omslagsbytet här.
TED-Ed på Youtube brukar med olika mellanrum lägga upp videor om "varför du ska läsa..." och så har de varierande titlar. Den här gången har de Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Jag har själv inte läst boken, men de får mig verkligen att vilja gräva ner mig i alla de böcker de pratar om.
Som en extra video den här veckan vill jag dela med mig av en video som gav mig gåshud. Jonna Jinton är en svensk kreatör (youtube, konstnär, influenser etc) och publicerade den här veckan en video där hon har spelat in ljudet av is. Så. Himlans. Mäktig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)