Norse Mythology - Neil Gaiman

Norse Mythology av Neil Gaiman
Sidantal: 283
Utgiven: 2017
Förlag: Bloomsbury
Språk: Engelska
Betyg: 3/5 stjärnor

     

Nordiskt mytologi (och andra mytologier för den delen) är ett av mina favoritämnen att läsa om. Trots att det ofta är samma berättelser som återberättas gillar jag att se en författare sätta sin egen spinn på dem eller skriva dem i sin egen stil. Det är precis det som Neil Gaiman har gjort.

Norse Mythology är en samling berättelser från den nordiska mytologin (duh!). Gaiman börjar med hur universum blev till och slutar med världens undergång och hur den sedan föds på nytt. Handlingen bjuder egentligen inte på några överraskningar om du är bekant med mytologin. Men jag gillar de delar han har med och att han även ger mer detaljer kring de berättelser som i andra verk kan vara ganska ytligt skrivna.

Neil Gaiman och jag har så här långt haft ett skakigt förhållande. Vissa av hans böcker har jag älskat, verkligen hyllat till skyarna, medan andra har jag gett upp efter bara några kapitel. Det är något speciellt med hans skrivstil. Jag har inga problem att läsa kortare verk av honom (som The Sleeper and the Spindle) och jag fastnade så mycket för Norse Mythology till stor del på grund av hur han skriver. För några kanske det är kärlek vid första ord, men för egen del har vi varit tvungna att strosa långsamt fram.

Varje gång jag läser något från den nordiska mytologin och Loke/Loki är med får jag en klump i magen. Han är utom tvekan en komplicerad karaktär och det fortsätter till dagens samhälle, men i ursprungsberättelserna är Loki inte en trevlig figur. Däremot är han en av mina favoritfigurer från mytologin och jag gillar hur han har utvecklats. Jag ser honom mer som en komplicerad karaktär än ond.

Med Norse Mythology har Gaiman klättrat några steg högre upp på min lista över favoritförfattare. Han skriver på ett magiskt sätt som kräver sin tid att läsa och det är härligt att kunna sakta ner och njuta av en bok.

Andra böcker av författaren:
Crazy Hair
The Sleeper and the Spindle
Good Omens (tillsammans med Terry Prachett)

Good Omens - Neil Gaiman, Terry Prachett

Good Omens av Neil Gaiman, Terry Prachett
Sidantal: 424
Utgiven: 1990
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Good Omens är den förta boken jag läser av både Prachett och Gaiman, och jag blev verkligen glatt överraskad. Utöver själva konceptet och handlingen föll jag för sättet själva handlingen var berättad och hur den hela tiden byggs upp.

Handlingen går ut på att världen är på väg att gå under. Både Helvetet och Himmelriket bereder sig inför domedagen då Antikrist ska fylla elva år och utlösa apokalypsen. Det har dock skett ett litet snedsteg - han är försvunnen.

Jag har nämnt med mellanrum att jag är ett stort stort stort fan av böcker som innehåller demoner och/eller änglar. Det finns så mycket historia kring dem som varelser och massvis med olika tolkningar. Det gör det intressant att läsa böcker med olika koncept med just den typen av varelser. I Good Omens kör Gaiman och Prachett mycket från kristendomen. Ex börjar den i Edens trädgård med ängeln Aziraphale och demonen/ormen Crawly (som senare blir Crowley - någon mer som får Supernatural-vibbar?) och senare i handlingen dyker de Apokalypsens fyra ryttare upp (War, Death, Pollution och Famine).

För att gå lite djupare in i handlingen så följer berättelsen flera perspektiv, men främst från demonen Crowley, ängeln Aziraphale och Adam (som har rollen som Antikrist). Det finns även flera perspektiv, men det är kring dessa tre handlingen utspelas mest från.
Crowley och Aziraphale har varit med sedan Skapelsen, de gillar att hänga på jorden i moderna tider och vill helst inte se den gå under. Adam är född precis i början av boken och tanken är att han ska uppfostras av båda "sidorna", men tyvärr blir han missplacerad och uppfostras istället av endast människor.

Prachett och Gaiman blandar humor och apokalypsen och en hejdundrande berättelse som bara växer ju längre in i handlingen du läser. Ibland kunde det bli lite svårt att hålla koll på allt som hände, men i slutet är jag glad att jag tog mig igenom Good Omens.

Minirec: Crazy Hair, The Sleeper and the Spindle

Här kommer två recensioner på de första böckerna jag läst av Neil Gaiman!

Crazy Hair av Neil Gaiman
Illustratör: Dave McKean
Sidantal: 40
Utgiven: 2009
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor

Neil Gaiman imponerar verkligen på mig! Hade ingen aning vad jag kunde förvänta mig, men efter allt jag har hört om hans böcker var mina förväntningar ändå ganska höga. Föll pladask för handlingen, illustrationerna och texten!

Älskade hur Gaiman har skrivit hela boken på rim och hur McKeans illustrationer passade så bra ihop med dem. Den var både spännande och rolig, och jag ser verkligen fram emot att få läsa fler böcker av Gaiman!

Det bästa med boken: handlingen och illustrationerna.
Vad jag blev besviken på: att den inte var längre!

Varför jag rekommenderar den här boken: för att den är annorlunda och en utmärkt bok att börja läsa Gaimans verk.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

The Sleeper and the Spindle av Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Sidantal: 72
Utgiven: 2014
Språk: Engelska
Betyg: 5/5 stjärnor!

Min andra bok av Gaiman och redan en av mina absoluta favoriter! Älskade precis allt med den och kunde inte önska en bättre bok! Från de underbara bilderna med gulddetaljerna till de oväntade tvisterna i berättelsen.

En handling som berättar om Snövit och Törnrosa i en värld där folk helt plötsligt somnar, och tre dvärgar som visar vägen till tornet där en häxa bor. Jag gillade verkligen berättelsen och hur originell den är. Nu ser jag verkligen fram emot att få läsa Gaimans andra böcker!

Det bästa med boken: allt!
Vad jag blev besviken på: kunde inte ha varit bättre!

Varför jag rekommenderar den här boken: på grund av att den är helt unik och bara måste läsas!