A Court of Thorns and Roses av Sarah J. Maas
Serie: A Court of Thorns and Roses #1
Sidantal: 421
Utgiven: 2015
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor
När
A Court of Thornes and Roses kom ut läste jag beskrivningen av handlingen, men tyckte att den lät lite konstigt (underligt nog) och tänkte helt enkelt att den inte verkade vara något för mig. Det som fick mig att till slut plocka upp den, ett år senare, var alla (ni vet vilka ni är!) som tjatade på mig att läsa den.
I korta drag så centrerar boken kring Feyre, den yngsta i en familj och den som tar hand om dem genom att jaga. En dag skjuter hon en varg som visade sig vara en fe (översättning från faerie), men genom denna handling har Feyre brutit mot kontraktet mellan människorna och feerna. I gengäld måste hon ge upp sitt eget liv hos sin familj och leva hos feerna, närmare bestämt i Vårens hov och deras High Lord Tamlin.
Den här boken överraskade mig på många gånger om. Maas vet utan tvekan hur en ska skriva en berättelse med spänningen runt varje hörn och jag var fast efter bara några sidor in. Jag gillade även att den handlade om feer. Det var så länge sedan jag hittade en riktigt bra serie om feer (vilket var
The Iron Fey av Julie Kagawa).
När det kommer till Feyre, är hon en karaktär med många dynamiska och olika personlighetsdrag. Något som jag verkligen fastnade för med Maas skildring av henne var att vi fick se henne i så många miljöer och hur hon utvecklades. Det gjorde läsningen så mycket mer intressant.
En bra första bok i en serie och introduktion till en helt ny värld. Maas fortsätter att imponera på mig med sin uppfinningsrikedom.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas
Serie: A Court of Thorns and Roses #2
Sidantal: 626
Utgiven: 2016
Språk: Engelska
Betyg: 4/5 stjärnor
Strax efter att jag hade läst ut
A Court of Thorns and Roses plockade jag upp
A Court of Mist and Fury från mitt bibliotek och läste sedan ut den på ungefär en sittning. Det kanske illustrerar vad jag tycker om den?
Handlingen plockas upp några månader efter Feyres upplevelser från Under the Mountain. Hon är förlovad till Tamlin och planerar för fullt inför bröllopet men allt är inte bra. Feyre plågas av mardrömmar och hålls instängd och under uppsikt. Hon kan inte röra sig utan att någon har koll på henne. Till slut på sin bröllopsdag kommer Rhysand och säger att det är dags att uppfylla deras uppgörelse. Det blir början på något större än vad Feyre någonsin kunde föreställa sig.
Hur beskriver jag skillnaden mellan ACOTAR och ACOMAF? De ger helt olika intryck och på något sätt känns det som om Maas språk har växt. Fast det kan bero mycket på Feyre själv också - hennes karaktärsutveckling är som en stadig uppförsbacke genom hela boken (med vissa gropar). Det märks hur mycket hon har förändras - och jag måste säga att jag föredrar Feyre i
A Court of Mist and Fury.
Något jag kom att tänka på under läsningen är det här med när karaktärer går igenom hårda prövningar eller rent ut sagt blir utsatta för tortyr, fysiskt såväl som psykisk. Genom hela berättelsen finns det karaktärer som har fått utstå saker - även om det är från Feyre det beskrivs mest från och om. I ACOMAF fall blir det en typ av grund för Feyre & Co, en förståelse mellan dem - vilket är något av det finaste med boken i mitt tycke. För oavsett vad du tycker om dig själv, så finns det personer som kan se dig och gilla vad de ser.
En fin bok på många sätt och vis med mycket karaktärsutveckling och bra stegring av handlingen. Det kommer bli spännande att få läsa avslutningen av denna berättelse (kommer tre böcker till med en annan story!).
