Serie: Sayonara September
Sidantal: 203 resp. 286
Utgiven: 2011 resp. 2013
Alex vill bli mangatecknare. Fast besluten att uppnå sin dröm flyttar hon till en ny stad och söker in på en serieskola. Den första delen handlar om Alex kamp och hur hon hela tiden kämpar med den eviga frågan: Kan man någonsin göra sig fri från sitt förflutna? I del två tätnar intrigen och Janne, en kompis på serieskolan, är som besatt av innehållet i Alex serie, men han vågar inte konfrontera henne om dess innehåll. En person ur serien dyker upp i verkligheten och börjar ta över handlingen, tills något fruktansvärt händer som gör att Alex bryter ihop och vill sluta skolan.
Sayonara September är till skillnad från Stall Norrsken Ekströms helt egna serie, men trots det så känner jag igen tecknarstilen som är så speciellt hennes. Alla bilderna har väldigt mjuka drag och jag gillar hur Ekström lägger så mycket tid på alla detaljer och miljöer - vissa av dem tar helt enkelt my breath away!
Till skillnad från den första volymen i serien, så innehåller vol 2 & 3 (enligt mig) mycket mörkare ämnen. Det gav historien en riktning jag inte hade räknat med från början men det är ingenting jag klagar på - tvärtom! Det gör Ekströms böcker väldigt unika och ett stort nöje att få läsa dem. Jag älskade speciellt att få följa Alexs historia och Christoffer kärleksliv, och även Janne och Lillian var intressanta - men mitt hjärta tillhör verkligen Alex och Christoffer!
Åsa Ekström har med Sayonara September påmint mig om vad jag från början har älskat med böckernas värld; berättelsers magi. För för mig är det väldigt få författare/illustratörer som kan få mig att vilja skratta, gråta och skrika på samma gång, men när de samtidigt krossar mitt hjärta i tusen bitar under progressen så vet jag att den personen bakom texten eller bilden är enastående. Åsa Ekström är en sådan person för mig.
Betyg för båda volymerna blev:
Om ni är intresserade så kan ni läsa recensionen på Vol 1 i serien här.
*Tack till Kartago förlag för recensionsexemplaren!
