Sagoberättaren

Sagoberättaren av Antonia Michaelis
Sidantal: 395
Utgiven: 2013
Språk: Svenska

Handlig
Abel Tannatek är en klasskamrat som håller sig på sin kant, skolkar och förser folk med piller och gräs när de ska festa. Mot bättre vetande blir Anna hopplöst förälskad i honom. För det finns en annan Abel också, en mjuk och sorgsen kille som tar hand om sin lillasyster, som berättar en saga som tar tag i Anna. Men gränserna mellan verklighet och fantasi flyter ihop. Kanske är den grymma sagan inte en saga utan brutal verklighet? Kanske är Abel farlig, som de andra säger? Tänk om Annas värsta farhågor blir sanna ...

Bedömning & Tankar

Som läsare tycker jag att det är bra att vara kritiskt ibland, för det finns helt enkelt för många böcker därute för att inte vara noggrann med böcker jag väljer att läsa. Sagoberättaren var en sådan bok som jag viftade bort redan från början eftersom den lät som en sådan bok jag inte skulle kunna gilla, en typiskt kärleksbok var vad jag tänkte då. Men bara efter någon månad att den hade kommit ut så började den ena positiva recensionen efter den andra att dyka upp, och då började jag förstå att jag kanske gick något förbi, och det var på det viset som jag faktiskt läste boken och föll för den jag också...

Det som redan fångade mig på första sidan var Michaelis språk. Det stod verkligen ut och var otroligt vackert formulerat! Det var fullt av undermeningar och ibland var man verkligen tvungen att läsa om ett stycke bara för att förstå det, men det är oftast sådant språk som jag gillar. 

"Vad betyder allt?" viskade Anna. "Vad betyder alltihop?" Abel strök henne över håret igen och hans hand vandrade ner över hennes hals och blev kvar där. "Det betyder allt", viskade han. "Och inget."

Sedan när det gäller själva handlingen så tyckte jag om hela konceptet med "sagan", vilket återigen gav hela berättelsen ett helt annat djup - speciellt när man förstod vad den stod för. Säger inte med om den saken, men en varning bara; ha några näsdukar nära till hands.

Det enda som jag faktiskt inte fastnade så mycket för var karaktärerna och, speciellt Anna och Abels, förhållande till varandra. För mig så kändes det som alldeles för mycket instalove i början när de träffades, och det gjorde mig lite avig mot hela boken ett tag. Men efter ett tiotal sidor, när handlingen hade kommit fram en bit och deras hela instalove-biten var förbi, så kunde jag uppskatta den på ett helt annat sätt. Och det är jag verkligen glad över! För Sagoberättaren är verkligen en otroligt fin bok och jag rekommenderar den verkligen!

Det bästa med boken: Michaelis skrivsätt och den djupare meningen!

Vad jag blev besviken på: instalove-biten.

*Tack till Opal Förlag för recensionsexemplaret!